Knäppa lärare och yttrandefriheten II

Min förra post gillades av Gudmundson. Vilket ledde till att jag idag haft ovanligt många besök, samt att samma post diskuterats, bitvis lite dumt, i gästboken. Gudmundsons, that is. Kul. På sitt sätt.

Samtidigt som jag med ena ögat följer BJK på bortaplan mot Bayer Leverkusen, det gäller fortsatt överlevnad i UEFA-cupen, skall jag försöka behandla ett par problem skolan ställs inför, med anledning av personer som tidgare nämnde datalärare. I något fall har jag kanske varit luddig, i något kanske medvetet missförstådd.

Först vill jag säga att jag är måttligt intresserad av att diskutera dessa frågor principiellt, så där coolt distanserat och argumenterande, som jag ibland upplever att man gärna gör, i bloggar och andra forum. För mig är det högst påtagliga dilemman; i takt med en allt slarvigare lärarutbildning och synbart minskat stöd för demokratiska värden i samhället, kommer jag sannolikt att allt oftare stöta på kollegor med en grumlig demokratiuppfattning. Dessa tycker jag skall utmanas.

Lyfter vi blicken ser vi hur politiskt och religiöst inspirerat våld världen över firar galenskapens triumfer. En allt mer globaliserad tillvaro gör att våld i Bagdad eller Gaza, såväl som övergrepp Guantanamo eller Arlanda, har återverkningar i den skola där jag vanligtvis arbetar.

Nåväl. Alla som arbetar i en svensk grundskola har uppdraget att arbeta för grundläggande demokratiska värden. Det är vår förbannade skyldighet att göra detta. Man kan tycka vad man vill om det, men det slås fast i läroplanen. Personligen tycker jag det är bra, eftersom jag menar att det demokratiska styrelsesättet är överlägset alla andra. Och, för att jag menar att historien visar att vi måste arbeta aktivt, i ord och handling, för att hålla demokratin levande.

(Det finns en liberal paradox i detta, att ge en politisk uppfattning en gräddfil, framför andra. Och vi skulle, för argumentationens skull, kunna se demokratin som en åsikt som alla andra. Må så vara. Den som vill ägna tid åt att dryfta detta kan söka upp ett seminarium på a-nivå i statskunskap. Jag tillåter mig hävda demokratins överlägsenhet, bara så där.)

Någon kommentar menar - slarvigt citerat - att "läraren bara skall undervisa, och inte torgföra personliga åsikter" och att den som inte respekterar den rågången skall få sparken. Jag håller naturligtvis med, samtidigt som jag önskar att det var så enkelt. Tyvärr funkar det ju inte så att Rasist-Leffe (obs fingerad person) kliver in i klassrummet och deklarerar att han tänker redogöra för sina rasistiska åsikter i syfte att övertyga eleverna så att de kommer att tycka likadant. Vi som jobbar i skolan har alla möjligheter att på ett mer sofistikerat (t ex genom val av frågeställningar, litteratur, filmer etc, eller genom hur vi responderar på våra elevers uppträdanden, hur vi väljer att behandla, eller inte behandla aktuella händelser; you name it) sätt arbeta för den ena eller den andra uppfattningen - om vi vill. Skolan kan minska risken för att det sker genom att sträva efter att anställa personal som respekterar elevernas rätt till en saklig och allsidig undervisning, samt, grundläggande demokratiska värden.

Får man vara förintelseförnekare i Kritans skola? Eller får man, om vi vill göra det svårare, som aktiva sverigedemokrater hävda att "etnisk" mångfald står i motsats till ett stabilt och fungerande samhälle? Detta är knepigt, jag kan inte tycka annat. Här närmar vi oss en mängd svåra gränsdragningsproblem, och det som var spetsfundigheter på de där seminarierna, blir högst relevanta vardagsproblem.

Jag anser att man är inne på en farlig och ofta kontraproduktiv väg när man lagstiftar mot åsikter. Jag tror att lagar som hets mot folkgrupp behövs - vi måste tilltro vårt rättssystem en förmåga att hantera gränsdragningsproblem - men att göra det olagligt att ifrågasätta historikers beskrivning av olika fenomen eller händelser, det är bara dumt. Om jag tror att ett folkmord ägt rum, men på ett annat sätt, med plus minus ett antal miljoner döda - skall jag då lagföras? Eller om jag, på grund av exempelvis en dålig skolundervisning, tror att den inte ens ägt rum - är jag då kriminell? Och skall det hindra mig från att ha vissa arbeten? Men...

...vi måste också konstatera att uppfattningar som de ovanstående inte är som vilka som helst. De existerar oftast inte i ett vacuum. Att hävda att Förintelsen inte ägt rum är inte direkt som att säga att franska revolutionen inträffade 1729, eller som att förväxla, säg Arboga och Örebro. Idén ingår i princip alltid i ett större åsiktskomplex där rasistiska åsikter och demokratiförakt är andra inslag. Och det, strider mot läroplanen.

Sverigedemokraten som hävdar att invandrare som begår brott, till skillnad från "etniska svenskar", egentligen borde utvisas, även om de har svenskt medborgarskap, tycker inte att det är så centralt att människor behandlas lika, oavsett bakgrund. Det är svårt att hävda något annat. Tror man att denne på ett bra sätt kommer att stå upp för läroplanens värden under arbetsdagen skall han naturligtvis anställas. Men det tror inte jag.