Saz

Köpte en saz till slut. Precis som när jag var tonåring, och aldrig hade några pengar och därför satt och "provspelade" gitarrer i all evighet, hade jag redan varit in några varv i affären redan. Testat. Frågat. Testat igen. Till skillnad från då blev det verkligen affär redan tredje gången.

I min ödmjukhet köpte jag en nybörjarmodell för hundra lira (500 sek), vilket inkluderade fodral (håller för inget), extra strängar och ett gäng långsmala plektrum. Därefter vidare till ADA Kültür där jag skaffade tre skivor - Istanbul, Konya och Diyarbakır - ur utmärkta serien "Türkülerle Türkiye", sammanlagt drygt femtio skivor med turkisk musik sorterade efter provins.

Nu håller jag på att försöka hitta den enklaste stämningen. Nedersta strängen är en trippel, två ljusa D och en som ligger oktaven under. Därefter följer en sträng som är stämd i ett A, högre än de ljusa D-strängarna. Överst har vi så en mörkare C-sträng. (Detta är fritt ur minnet; nu har mina undersökningar trasslat oss långt från utgångspunkten.) Ordningen nerifrån och upp blir då mellan-ljus-mörk, vilket blir lite annorlunda för en västerlänning. Spelandet kompliceras vidare av att banden är oregelbundet satta, med kvartstoner lite här och där.

Ambitionen är att kunna dra några anatoliska riff vid hemkomsten till moderlandet, om än inte redan på Arlanda. Det låter ok så här långt faktiskt, rent av lite anatoliskt när jag kommer åt kvartstonerna.