Hundar

De stryker omkring överallt, de herrelösa hundarna. Ofta i små gäng om tre, ibland en och en. Jag kan stå på verandan och se hur Den Svarta, Den Blonda och Beşiktaşvovven rastlöst letar käk. Tidiga morgnar och sent på kvällen är de hungriga; rastlösa och lite griniga drar de runt och nosar och bökar. En solig eftermiddag ligger de helst och solar. Skönt utslagna på den stora gräsmattan, eller bara rätt upp och ner på trottoaren. Då verkar det skönt att vara hund.

På nätterna står de och skäller utanför gårdarna där de rika vakthundarna bor. De där som har ett jobb, fritt käk och vars husse och matte ibland packar in dem i suven så att de efter nån timme i bilkön kan få härja runt i Emirganparken. Vakthundarna skäller tillbaka; men de är där de är. The Stray Dogs drar vidare.

Jag tror för övrigt att Disney skulle kunna göra en härlig matinéfilm om ett litet hundgäng i Istanbul. Kanske med någon lite bortskämd och väluppfostrad diplomathund från USA, eller nåt, i huvudrollen. Som tappar bort sig och som sedan rädd smyger runt i den bullrande staden, förgäves letande efter sitt hem. Och som, efter lite inledande skärmytslingar blir kompis med ett gäng Istanbulvovvar från gatan, som liksom tar hand om diplomaten. Och så kan man föra in lite symbolik om öst och väst kanske. Förståelse och fred, och så där... Äsch, det var bara en tanke, och den är väl redan gjord i lite olika varianter.

Nåväl, trots att jag inte skulle beskriva mig som hundvän, så störs jag inte så mycket av hundarna. Det är väl någon gång när jag är ute med N, och han blir alldeles för nyfiken på någon dogg som ser lite lömsk och irriterad ut, som det kan kännas jobbigt. Eller den gången när jag var på väg hem med maten, och en svart bjässe utsatte mig för nafs i brallan. Annars är det lugnt, de är coola och förvånansvärt ointresserade av oss människor. Det är bra mycket mer besvärande med dessa hundar som rusar runt i parken hemma, och vars puckon till ägare är killar runt tretti som sitter på en parkbänk och röker, och som tycker att deras bindgalna jyckar är lekfulla...

Jag är som sagt ingen hundvän, så jag har lite svårt att säga vad det är för slags raser som dominerar. Det är såklart fråga om olika blandningar, men de flesta är i medelstorlek och korthåriga. Sedan finns hela skalan i storlek, färg och päls; igår såg jag t ex en liten brun som såg ut som gris. De flesta är märkta i örat, och det betyder att de är vaccinerade, har det sagts mig. Vilket är lite lustigt kan jag tycka, för om man gör sig omaket att vaccinera dem kunde man ju lika gärna avliva dem; det vore nog det bästa, både för dem och för oss. Av och till har man också såna stora kampanjer då man försöker rensa gatorna från hundar; hittills har dock hundarna varje gång kommit tillbaka i nya generationer.

Ok, de stör inte sådär jättemycket, men vilda hundar är ändå bäst på film.