Språk

Språkkurs 1 köpte vi redan hemma i Sverige. Fult layoutad och med hopplöst tråkiga exempel gjorde den ett gediget intryck. Precis så minns jag språkböckerna från min egen skoltid i skarven mellan sjuttio- och åttiotalen. Vilket naturligtvis borde varit en varningsklocka; såväl min tyska som spanska är helpajjig.

Ganska snart märkte vi att den var riktigt dålig; inkonsekvent, undanglidande och svårförståelig. Samt nära nog mästrande ibland*. Och eftersom båda våra parlörer var ganska dåliga, om än på lite olika sätt, kändes projektet att lära sig en gnutta, un poco gnuttito, turkiska allt svårare. Tills T tipsade om...

Teach Yourself Turkish. För det här är språkkursen som inte bara tar dig i handen och leder dig in i ett nytt språk. Teach Yourself Turkish tar dig hela vägen, åkandes Rolls Royce. Allt du behöver göra är att luta dig tillbaka, ta det lugnt, jobba 2x30 minuer per vecka och ha kul. Om den håller vad den lovar, vill säga.

Förordet är späckat med uppmuntrande tillrop och tips; "ta det lugnt", "fuska om du måste", "tycker du det är svårt, kör på ändå, något fastnar alltid..." och liknande. En optimal lärmiljö har, bland andra, tillförsikt och självförtroende som bärande element, och det har sannerligen författarna Asuman Çelen Pollard och David Pollard tagit fasta på. En allmän känsla av trivsel är också inlärningsbefrämjande; tidigt i förordet uppmanas man att slå av teven och slå upp en drink. Glaset skall sedan fyllas på ett par, tre gånger innan förordet är över, enligt författarens anvisningar. Vi är tämligen långt från "Deutsch Aktuell".

Vi missade att köpa ljudskivan dock - vilka vi, det var mitt uppdrag - men den kommer. Om det nu inte blir för lätt, att dessutom kunna tjuvlyssna.

Innan man börjar skall man ta ett tomt papper och dela in i tre spalter. I den första spalten skriver man sedan de tre viktigaste skälen till att man vill lära sig turkiska. I spalt nummer två skriver man de tre största hinder man ser för att ambitionen skall lyckas. Och i den sista de tre sätt man skall använda för att ta sig förbi hindren. Papperet skall sedan upp på central plats i bostaden, därefter är det bara att köra. Kommer att bli hur bra som helst.

---
Idag i affären frågade killen i kassan - samma en som lät mig krita härförleden - hur läget var. På turkiska. Och jag förstod och svarade "bra". På turkiska. Sen insåg jag att jag hade glömt hur man frågar "och du?"(ya sen?), så det smög sig lite, men ändå...


*Inte helt olik Kritan själv, alltså.