Wednesday, December 13, 2006

Det där blev ju lite dumt, Linda

Igår skrev som sagt Metta Fjelkner i Svenska Dagbladet om mobbning i skolan, i ljuset av en mediakultur där mobbningsliknande inslag anses ha ett högt underhållningsvärde. Jag tyckte det var bra skrivet, eftersom jag ser fenomen som våld, förtryck och mobbning som uttryck för komplexa samspel mellan skolmiljö och omvärld. En omvärld där olika medier är viktiga aktörer, vid sidan av föräldrar och kamrater.

Att det är skolans uppgift att arbeta proffsigt för att motverka mobbning i skolan är självklart. Men med det ovan skrivna är det för mig lika självklart att alla vi som ser mobbning som ett allvarligt problem, som inga barn skall behöva utsättas för, måste arbeta för att mobbningen skall försvinna, var och en på sitt håll, med sina verktyg.

Och det skulle kunna innebära att en person som försörjer sig på att producera, eller skriva om, program där mobbningsliknande beteenden premieras, eller lyfts fram, skulle kunna fundera över om det är bra. Eller kul. Kanske särskilt om man vet att många av tittarna är barn.

Eller så tycker man som Linda Skugge som skriver följande:

"Metta Fjelkner (ordf lärarnas riksförbund) skriver på Svd Brännpunkt att det är dokusåpornas fel att ungarna i skolan mobbas:'Om medierna förmedlar bilder av hur unga tjejer med alla medel konkurrerar ut varandra genom falskspel och utstuderat beteende - och visar unga pojkar att den roligaste är den som presterar de grövsta skämten på andras bekostnad - hur kan vi då tro att vi ska få skolelever som tror på samarbete, tillit och öppenhet inför olikheter?'

Men tänk att mobbning fanns innan Robinson. Och det är skolans uppgift att få bort mobbning, inte tidningarnas."

Linda Skugge verkar vara läst av många. Möjligen kan man beskriva henne som opinionsbildare. Om jag läser henne rätt är det skolans, och ingen annans, uppgift att arbeta mot mobbning. Om denna åsikt delas av många, är det inte så konstigt om det viktiga arbetet mot mobbning är svårare än det skulle behöva vara.
Vet inte vad ni tycker; skriv en rad vetja!

3 comments:

gudmundson said...

Jag tycker att det känns uppenbart att en stor del föräldrar abdikerat från sitt ansvar. Självklart ska skolan motarbeta mobbningen, men det arbetet blir ju helt överskuggande om inte föräldrarna ställer upp med ett minimum av grunduppfostran.

Men, jag bygger detta på hörsägen förstås. Kanske är det tvärtom så att ungarna är bättre rustade än nånsin. Det var länge sedan jag var in i en skola.

Kritan said...

Jo, så är det naturligtvis; men det är också en lätt grej att tycka. Här söker jag mer specifikt åsikter i fältet media - mobbning.

Man kan ju såklart anse att föräldrarna inte borde låta sina barn se skiten, eller, att de borde uppfostra sin barn så att de inte vill producera skiten.

Om nu medier spelar någon som helst roll, i något som helst sammanhang. Vilket jag ju tror.

Men att begära att verkande inom skilda medier skall tillskrivas något som helst ansvar, är kanske att ta i. I alla fall om Skugges förståndsgåvor representerar något slags genomsnitt.

jannis said...

Medier eller de som verkar där har i alla tider kämpat för yttrandefriheten. Denna frihet gäller inte minst dem själva. Det är viktigt att denna är stark (jmf Ryssland).
Problem uppstår dock om tidningar eller skribenter som verkar där, själva blir kritiserade. Då kommer oftast åsikten fram att de (tidningarna) inte har ansvar utan bara skall förmedla och bevaka aktuella händelser i samhället.

Skolan är och förblir (hoppas jag) en del av samhället. Ingen som går eller jobbar där kan eller ska vara opåverkad av detta faktum.

Självklart försvåras vårt arbete om medierna bidrar till ett "mobbnings tillåtande klimat".
Tidningar måste naturligtvis på något vis bevaka dessa program men kanske inta en mer kritisk syn på dylika företeelser.

För TV-gänget gäller det att hyssta in pengar. Man kan ju ta eget ansvar och inte låta barnen se detta (vilket är enkelt att säga).

För övrigt upplever jag att föräldrar i större utsträckning än tidigare ser sig själva som "försvarsadvokater" för sina elever snarare än deras fostrare och vägledare i livet.

Dock kan vi vara eniga om att de flesta gör ett alldeles utmärkt "jobb" som förälder.