Thursday, August 16, 2012

Kvällsstunden

I Yeniköy sker just nu ett och annat. Jag sitter i köket och lyssnar på Kurt Baker, följer cup-matchen Sirius - Bajen via twitter och dricker en Efes, tillräckligt kall för att avsätta massor av kondens på utsidan av glaset. I rådande värme och luftfuktighet krävs i och för sig inte så mycket, men ändå; det ser fint ut. Och det smakar gott. I rummet intill sitter Å och arbetar. Från moskén - den vars vaktmästare billigt kom över Motörheads gamla PA - hundrafemtio meter härifrån, kallar müezzinen till bön. Eftersom det är Ramadan betyder just detta utrop att det är dags för Iftar - den efterlängtade måltid som varje kväll bryter fastan. På grund av sagda PA stör utropet Kurts larm på ett hyfsat jobbigt sätt, men ok, fair enough, vår müezzin var här först.

Så här dags är jag ofta ute och springer. Det är speciell stämning. Timmen innan fastan bryts fylls restaurangerna, borden i Emirganparken dukas, på strandpromenaden drar man igång te-kokare och hembyggda grillar. Men man äter inte.Vila. Väntan.

Det är svårt att göra sig en uppfattning om hur många som fastar i İstanbul. Någon säger 50%, någon annan 80. Fler och fler säger många, och det tänker jag återkomma till. Det är hur som helst tillräckligt många för att det skall prägla månaden, men tillräckligt få för att det mesta skall flyta på som vanligt. Men det är mindre folk på lunch-haket, det är lite avslaget i rusningen och i kvällningen ser hon i kassan ut som att en frukt skulle sitta.

20.12 kommer utropet just ikväll. Från balkongerna hörs klirren av bestick, på restaurangerna stiger sorlet i takt med att kvällsmaten intas. På filtar och i hängmattor uppe i parken jäser man en stund, innan man, som man ju lovat, sparkar boll med barnen mellan träden.

Nu blir det drag.

I İstinye har man satt upp den turkiska motsvarigheten till till Skoghs tivoli. På en scen uppträder varje kväll populära artister och man kan handla hemslöjd av knallar från någon anatolisk sjuhäradsbygd, åka Hurricane tills sockervadden kommer upp - eller ned, beroende på var i kretsloppet man befinner sig - och på storasyrrans axlar sjunga med i just den här kvällens schlager.

Och man kan bada. En kväll som denna är kajerna fulla av pojkar, gubbar och en och annan lillasyster som iakttagande olika grader av sjösäkerhet sänker sig i Bosporen. (Härom kvälllen, i ösregnet gick jag och Å ner och gjorde likaledes. Den kvällen fick vi dock ha vattnet som skiljer Asien från Europa alldeles för oss själva. Bara de som vuxit upp med somrar likt årets svenska badar i slikt väder.)

Så hemvägen är en helt annan upplevelse de kvällar jag springer under Ramadan. Från sömnigt, halvtomt och förväntansfullt till festligt, folkligt och fullsatt. Kväll efter kväll.

Halvtid. Sirius leder 1-0. Vi säger så. Hörs.