Tuesday, May 29, 2007

Dags att sluta rapportera om matchen

Igår slogs och härjade några hundratals män i Stockholm och Solna. Några bilar och en tunnelbanevagn blev det den här gången, om jag förstått det rätt. Säkerligen en och annan vettskrämd, någon som aldrig mer går på match också, såklart. Och kanske någon som inte vill gå ut överhuvudtaget. Den populära åsikten i sammanhanget är att detta inte har något med fotboll att göra. "Ett samhällsproblem" maler gubbarna som besitter de inflytelserika positionerna i fotbollsrörelsen. "Jugån!" eller "AJIKÅ" skriker de som slåss och härjar.
"Det viktigaste i det här läget är att få iväg dem till Råsunda", sa polisen till Svenskans papperstidning.

Detta har såklart massor med fotboll att göra. Och med samhällsutveckling, manlighetskonstruktion och våldskultur. Men mest med fotboll, och den roll den kommit att spela i våra dagar.

Att polisen ser det som sin huvuduppgift att få iväg denna illustra hjärntrust till matchen kanske handlar om brist på alternativ. De där arbetslägren i övre Norrland som jag alltid sätter min tilltro till kanske inte finns att tillgå när det drar igång. Så den vägen kanske vi inte har så mycket att hoppas på. Too bad.

Vad som skulle kunna göras är att medierna slutar att rapportera från dessa matcher. Skriv istället bara om bråken, skadegörelsen och misshandeln. Notera, om det är relevant, att den ena skocken var iklädd blårandiga pajasdräkter medan den andra valt gulsvart/blåvitt/grönvitt eller vad det nu kan vara.

Men skriv inte ett ord om själva matchen. Ignorera fullständigt frilägen, matchavgörande ögonblick, taktiska dispositioner och målskyttar. Fimpa analysen och betygssättningen. Skit i matchen helt enkelt. För bråken och huliganernas oskick kommer inte att överleva utan den fond av "stämning" som vi tillsammans bygger upp kring dessa matcher. Spelet på planen, och kampen på läktarna, är det centrum kring vilket våldet kretsar. Och om vi slutar att snacka om dessa evenemang, blir det mindre och mindre intressant, att vara där och slåss. Tror jag.

Monday, May 28, 2007

Saturday, May 26, 2007

Torsdagens dammsugning bedrevs i furiöst tempo till Led Zeppelins "Houses of the Holy". Det var sannerligen inte första gången den kraftfulla kvartetten gav mig styrka att sanera, och ju mer jag tänker på det, desto säkrare blir jag på att jag nästan bara lyssnar på Zeppelin när jag utför monotont och bullrigt hushållsarbete.

Och jag blir således lite fnissig när jag tänker på diskrepansen mellan det blytungt seriösa, ockulta och heroinstinna upplägget hos Jimmy Page et cons å ena sidan, och dess nutida funktion som hushållsnära tjänst å den andra.

Nytt jobb

Jag dealade bort sommarlovet. 35-timmarsveckan med 10 i förtroende försvann likaledes och de ca 19 veckotimmarna med typ undervisning blir ca 30. På jobbet kommer jag fortsättningsvis vara 8 - 16.30. Lönelyftet ser ut att bli ytterst marginellt.

Som lärare borde jag dock vara mer fokuserad på lärandets möjligheter och resultat än antalet timmar i olika kategorier. Vilket jag alltså är. Och jag tror att det här kan bli bra. Anställningsintervjun lovade gott. Du som läste bloggen på den tiden jag skrev om skolan vet lite hur jag tänker. Det föll i god jord.

Jag tror och hoppas att jag kommer att få ut mer av det jobb jag lägger ner, att det kommer att vara roligare att gå till jobbet och att jag kommer att utvecklas lite mer i min yrkesroll. Efter det har jag längtat.

Och på sikt får jag såklart skithög lön.

Att lämna är dock inte så lätt. Känslan av lyft och befrielse blandas ju av den dubbelhet som ligger i lojaliteter mot andra. Nästa vecka skall jag tala med klassen, är planen. Samma klass som skänker fotbollar till Afrika, slår världsrekord i sena ankomster och plockar mig syrener när de tror att jag behöver det.

Tjoho II

Det blir Turkiet i sommar! Fem veckor för mig i den, med all säkerhet, svala och luftiga sommarstaden vid Bosporen. Lyckligt lottad är jag!

Sunday, May 13, 2007

Tjoho

Jag fick jobbet jag sökte. Är otroligt glad faktiskt. Och stolt. Fortsättning följer.

Heja mig!

Saturday, May 12, 2007

Skolvärlden

Jag hinner inte. Utspel efter utspel i vanlig ordning, utvärderingar och sågningar, ny läroplan kanske, PJ Anders Linder, och en massa annat. Jag hinner inte. Någon annan får skriva om det, helt enkelt.

Med förtjusning noterar jag att Jan Björklund ser ut att bli partiledare. Då tror jag att han släpper skolan. Därav förtjusningen. Gud hjälpe folkpartiet.

Några fina grejer

Mink De Ville - Coup de grace. Fantastisk skiva, som får mig att åka bil till jobbet helt i onödan. Där vägbygget slutar och 50 blir 90 trycker vi plattan i mattan - med all den pondus en 39-årig lärare mäktar - till Just give me one good reason. Soul, gubb, 5o', rock´n´roll med en extrem stilkänsla. Köp så klart.

Ingefärsmoothie - vaniljyoghurt, banan, några frysta hallon, färsk riven ingefära, mortlad kardemumma och kanske några stänk kanel. Botar allt och skrämmer vampyrer. Galet gott.

Jolo - Änglars liv. Kommer tillbaka till Jan Olof Olsson. Kåserisamlingar där män berättar om vardagslivet med sina små barn är i regel ganska förskräckliga. Det är min övertygelse. Men när Jolo skriver om sin och döttrarnas tillvaro fylls jag av livsglädje, tacksamhet, andakt kanske, och fniss. Vansinnigt bra. Och googlingen leder mig hit och gör mig mer nyfiken.

R har en lillebror, lilla r kan vi kalla honom, som jag aldrig har träffat. Han är sex år gammal och älskar Beşiktaş. En dag kommer R till skolan och överlämnar en stor klubbflagga - 120 x 160 kanske - med emblem, pokaler, flaggor och lagerkransar. Beşiktaş Şampiyonlar står det, och den är från förra året då BJK vann cupen. Lilla r har förstått att syrrans lärare också gillar BJK och därför skall ha flaggan. Lilla r har ju fått en ny. Heartbreaking. Stora R får en siriushalsduk att lämna i retur. Male bonding. Eller nåt.

Och - ha, ha - i veckan vann Beşiktaş, Kara Kartal, turkiska cupen igen. Ligan, som man ju faktiskt hade i egna händer, brände man såklart genom att torska hemma mot Fener. 0-1. BJK är mitt lag.

Pingu - så pappa kan blogga.

Tjatigt

Ungefär en gång i månaden skriver jag numer en post där jag ber om ursäkt för inaktiviteten. Sedan gör jag någon slags uppsamling, samt lovar bot och bättring. Ser väl ingen större anledning att frångå den formeln egentligen, men lite tjatigt känns det.

Är möjligen - i någon slags bemärkelse - mellan jobb, och då kan jag ju passa på att fråga om någon känner någon tänkbar mecenat. Upplägget skulle kunna vara att jag bloggar mest hela tiden, varvat med skrotande, skivlyssnande, läsande, bakande och annat jag gillar. Mecenaten ordnar min försörjning. Vet ni någon?

Kan tillägga att arrangemanget tidigare funkat utmärkt, men att min dåvarande sponsor lämnade organisationen till förmån för en kommunal förskola.