Showing posts with label våld. Show all posts
Showing posts with label våld. Show all posts

Sunday, June 03, 2007

For helvede, mand!

Vad är det som får en kvinnlig bibliotekarie i 53-årsåldern att springa in på planen och försöka nita domaren? Det är frågan vi alla borde ställa oss idag. Svaret är naturligtvis - ingenting.

Men att det är en typ 20-30-40-årig kille som enligt utsago druckit en 15-20 öl, förvånar oss inte. Inte heller att det sker i samband med en fotbollsmatch. Men att det skulle kunna ha med kön eller dagens fotbollskultur att göra är väl ändå lite långsökt.

Tänkbara orsaker till handladet av Puckot i Parken:

a) Alkohol. Hade han varit nykter hade det aldrig hänt. Den här killen är vanligtvis helt främmande för våld och hot. Han kallas privat för "Gängets Mahatma Gandhi". Men när någon lurar i honom öl, blir han som förbytt. Och vem har väl inte blivit ilurad en 15-20 öl någon gång? Blame it on the Beer, baby.

b) Röster. Många hör röster. Röster som säger dumma saker. Som får en vilja göra dumma saker. Här skulle en advokat kunna hitta en bra försvarslinje då man lätt kan hävda att sisådär en trettitusen röster buade och stod i. Killen kände sig kallad.

c) Kulturell bakgrund. Kan man hitta släktlinjer ner mot Sydösteuropa, Anatolien eller Mellanöstern är det förmodligen här någonstans vi hittar orsaken till handlandet. Handlar det om en protestantisk heldansk/helsvensk blir det vanskligare. I vår kultur tar vi avstånd från våld.

d) Vinnarskalle. Vet inte riktigt vad det betyder, men när det handlar om kvalificerade hockipuckon som slåss och lever rövare brukar alltid lika kvalificerade kommentatorsditon hävda att det handlar om det. Så varför inte. Vinnarskalle.



Ett lästips i sammanhanget är Stephan Mendel-Enck "Med uppenbar känsla för stil".


Tuesday, May 29, 2007

Dags att sluta rapportera om matchen

Igår slogs och härjade några hundratals män i Stockholm och Solna. Några bilar och en tunnelbanevagn blev det den här gången, om jag förstått det rätt. Säkerligen en och annan vettskrämd, någon som aldrig mer går på match också, såklart. Och kanske någon som inte vill gå ut överhuvudtaget. Den populära åsikten i sammanhanget är att detta inte har något med fotboll att göra. "Ett samhällsproblem" maler gubbarna som besitter de inflytelserika positionerna i fotbollsrörelsen. "Jugån!" eller "AJIKÅ" skriker de som slåss och härjar.
"Det viktigaste i det här läget är att få iväg dem till Råsunda", sa polisen till Svenskans papperstidning.

Detta har såklart massor med fotboll att göra. Och med samhällsutveckling, manlighetskonstruktion och våldskultur. Men mest med fotboll, och den roll den kommit att spela i våra dagar.

Att polisen ser det som sin huvuduppgift att få iväg denna illustra hjärntrust till matchen kanske handlar om brist på alternativ. De där arbetslägren i övre Norrland som jag alltid sätter min tilltro till kanske inte finns att tillgå när det drar igång. Så den vägen kanske vi inte har så mycket att hoppas på. Too bad.

Vad som skulle kunna göras är att medierna slutar att rapportera från dessa matcher. Skriv istället bara om bråken, skadegörelsen och misshandeln. Notera, om det är relevant, att den ena skocken var iklädd blårandiga pajasdräkter medan den andra valt gulsvart/blåvitt/grönvitt eller vad det nu kan vara.

Men skriv inte ett ord om själva matchen. Ignorera fullständigt frilägen, matchavgörande ögonblick, taktiska dispositioner och målskyttar. Fimpa analysen och betygssättningen. Skit i matchen helt enkelt. För bråken och huliganernas oskick kommer inte att överleva utan den fond av "stämning" som vi tillsammans bygger upp kring dessa matcher. Spelet på planen, och kampen på läktarna, är det centrum kring vilket våldet kretsar. Och om vi slutar att snacka om dessa evenemang, blir det mindre och mindre intressant, att vara där och slåss. Tror jag.