Istanbul, tisdag kväll

Vi sitter och följer utvecklingen inne vid Taksim via CNN Türk, CNN International och diverse twittrare på plats. Tårgas, tårgas, tårgas. Vattenkanoner. Jag har förmodigen kompisar som är någonstans där i virrvarret av människor som ömsom försöker fly, ömsom försöker omgruppera för att bita sig fast.

Jag vet inte vad som händer.

Det som kommunicerades från makten var att PM Erdoğan i morgon kväll skulle träffa representanter för dem som ockuperar parken (se förra postningen). Tills dess skulle bevarat lugn prioriteras, även om PM flera gånger betonat att hans tålamod - ett tålamod ingen riktigt har sett i och för sig - har en gräns.

I morse dök polisen plötsligt upp på torget intill parken. Återigen flydde demonstranter i moln av tårgas, återigen riktade miljontals turkar - på arbetsplatser, på gator, i skolor - uppmärksamheten mot sociala medier och web-tvkanaler för att få en överblick och för att försöka förstå vad som var på gång att hända.  Istanbuls guvernör försökte lugna genom att deklarera att det endast handlade om att rensa Atatürkstatyn och Atatürk Kültür Merkezi från banderoller. Våld skulle undvikas och ockupanterna i Geziparken (i omedelbar anslutning till torget) kunde vara lugna. Inga avsikter fanns att utrymma parken.

Under förmiddagen skedde dock sammandrabbningar, främst på torget, men efter lunch gick polisen även in i parken. Man drog sig dock tillbaka, och lugnet verkade återställas. Plattformen "Occupy Gezi" uppmanade alla att komma till Taksim kl 19 för att visa sin solidaritet med ockupanterna, och för att visa att motståndet fortsätter.

Under dagen har även ett femtiotal advokater som anklagas för att stödja protesterna gripits av polisen i Çağlayans domstolsbyggnad. Twittrare skall ha gripits och hämtats till förhör.

Flera av mina vänner sa att de skulle till torget i kväll.

Jag slog på teven runt åtta och såg massor av folk som samlats på Taksim. Tiotusentals sade man. Det var lugnt, och det verkade som att guvernörens försäkran om att ingen intervention skulle ske hade besannats.

Plötsligt var allt förändrat. Kamerorna visade poliser som just anlänt oupphörligen ösa tårgaspatroner över folksamlingen. Folk flydde i panik. Vattenkanonerna var tillbaka.

Föräldrar efterlyser sina barn som tappats bort i kaoset. Barn som kommit eftersom inget skulle hända, enligt myndigheterna. På samma sätt som vår kille var med i helgen.

Vi ser en man i rullstol som vevar en turkisk flagga beskjutas av en vatten kanon. Vi ser makthavare som förlorat varje uns av anständighet. Måtte man besinna sig.