Att flytta mobbaren

Några som är kritiska mot att ge kommunen ökade befogenheter att flytta på mobbarna är t ex Bea, Hjalmar Holgersson och Tomas Jonsson. Läs gärna hur de ser på saken.

Om varför jag är positiv till själva "metoden" kommer jag att återkomma till, men jag lovade ju först att skriva lite om vad som krävs "runtomkring", för att åtgärden skall kännas godtagbar.

Den första frågan handlar om vilka krav vi skall kunna ställa på den kommun/skola som vill flytta en elev. När kopplad till den frågan är problematiken till den flyttade elevens rättsäkerhet. I varje personalrum sitter några gnäll-pellar som alltid vill ha bort ungar de tycker är jobbiga. Det skulle vara en katastrof om elever godtyckligt flyttades för att skolorna inte klarade att hantera problematik kring mobbning och våld professeionellt. Följaktligen kan åtgärden inte komma ifråga i en kommun som skurit ner på elevvårdande krafter (kurator, skolvärd, skolsköterska), eftersom man där faktiskt struntar i en mycket viktig del av arbetet.

Vidare måste skolan ha, och följa, en gedigen handlingsplan mot mobbning. Om det förebyggande arbetet saboteras av negativa/lata/inkompetenta krafter i personalen, är detta en fråga för arbetsledningen, och inte något som skall drabba eleverna i form av felaktiga flytta-bort-beslut. Och, slutligen, det måste finnas en möjlighet för den flyttade eleven att klaga någonstans, om man anser sig felaktigt behandlad. Kanske är det länsrätten som skall avgöra om kommunen fattat beslutet på rimliga grunder.

Denna möjlighet att klaga är naturligtvis väsentlig för den enskilde elevens rättssäkerhet, men det gör det också, på ett sätt, enklare för en rektor - eller vem som nu i praktiken kommer att fatta beslutet - att våga handla. "See you in court", typ. (Vi i skolan är i allmänhet så himla rädda att göra lite fel, att vi ofta väljer att inte göra något alls. Vilket givetvis gör att vi inte kan handla rätt. Vilket innebär att vi handlar fel, lik förbannat.)

Slutligen måste vi försöka besvara frågan var mobbarna skall hamna. En typ av mobbare tror jag faktiskt att man kan släppa ner i en annan skola, på andra sidan stan, med gott resultat. Fler än man tror har möjligheten att styra sitt handlande i en positiv riktning om omgivningen är tydlig med konsekvenserna.

Men, många, kanske de allra flesta, kommer att behöva mycket mer än bara en ny miljö, för att börja uppträda på ett bra sätt. De behöver en bra miljö, där de kan träna sig i ett schysst beteende. Och även detta ställer stora krav på kommunerna. Jag tycker att det skulle vara vettigt att satsa på "empati-skolor" (jag har inget bra namn, kom gärna med tips), där man under kunnig ledning arbetar med sig själv, och sitt sätt att möta sin omgivning. En modell som jag tror på, hittar du, lite översikligt, här.

Så, kära skolminister; se nu till att ta tag i de här sakerna, så kan du ha bidragit till att göra lite nytta för svenska skolbarn. Och det är inte illa.