"Sätt kunskaper och lärande i centrum. Systematisk kunskapsuppföljning för alla elever varje termin. Varje barns kunskapsutveckling är skolans primära uppdrag som noga måste följas."
Så skriver Ylva Johansson i dagens DN. Fantastiskt. Otroligt bra om det inom soseriet nu finns krafter som vill bort från den floskeltyngda retoriken. Det behövs fler än Jan Björklund som har en tydlig vilja för den svenska skolan. För, oss emellan, han är inte klok på en fläck egentligen.
Showing posts with label Jan Björklund. Show all posts
Showing posts with label Jan Björklund. Show all posts
Saturday, April 14, 2007
Thursday, March 08, 2007
Fel, fel, fel
Kunskapsivraren, skolministern, tillika distriktsmästaren i ödmjukhet, Jan Björklund, förde i veckan vidare faktoiden att Kristian Tyrann i Danmark skulle kallas Kristian den Gode. Detta apropos en EU-idé om att skapa en unionsgemensam historiebok.För mig är detta, på de flesta plan, verkligen en skitsak. För en person med skolministerns kunskapssyn, blir det problematiskt. Och symtomatiskt.
---
En faktoid är en lögn eller missuppfattning, som etablerats som "sanning", skulle man kunna säga. Det finns en sajt fullspäckad med dylika här. Den drivs av ett gäng som tycker att det här med rätt, skall vara rätt, kan man kanske säga.
---
Om Jan Björklund i Danmark verkligen kallas "Jan den Skitsmarte" har jag dock inte hunnit kolla.
Friday, December 29, 2006
Att flytta mobbaren
Några som är kritiska mot att ge kommunen ökade befogenheter att flytta på mobbarna är t ex Bea, Hjalmar Holgersson och Tomas Jonsson. Läs gärna hur de ser på saken.Om varför jag är positiv till själva "metoden" kommer jag att återkomma till, men jag lovade ju först att skriva lite om vad som krävs "runtomkring", för att åtgärden skall kännas godtagbar.
Den första frågan handlar om vilka krav vi skall kunna ställa på den kommun/skola som vill flytta en elev. När kopplad till den frågan är problematiken till den flyttade elevens rättsäkerhet. I varje personalrum sitter några gnäll-pellar som alltid vill ha bort ungar de tycker är jobbiga. Det skulle vara en katastrof om elever godtyckligt flyttades för att skolorna inte klarade att hantera problematik kring mobbning och våld professeionellt. Följaktligen kan åtgärden inte komma ifråga i en kommun som skurit ner på elevvårdande krafter (kurator, skolvärd, skolsköterska), eftersom man där faktiskt struntar i en mycket viktig del av arbetet.
Vidare måste skolan ha, och följa, en gedigen handlingsplan mot mobbning. Om det förebyggande arbetet saboteras av negativa/lata/inkompetenta krafter i personalen, är detta en fråga för arbetsledningen, och inte något som skall drabba eleverna i form av felaktiga flytta-bort-beslut. Och, slutligen, det måste finnas en möjlighet för den flyttade eleven att klaga någonstans, om man anser sig felaktigt behandlad. Kanske är det länsrätten som skall avgöra om kommunen fattat beslutet på rimliga grunder.
Denna möjlighet att klaga är naturligtvis väsentlig för den enskilde elevens rättssäkerhet, men det gör det också, på ett sätt, enklare för en rektor - eller vem som nu i praktiken kommer att fatta beslutet - att våga handla. "See you in court", typ. (Vi i skolan är i allmänhet så himla rädda att göra lite fel, att vi ofta väljer att inte göra något alls. Vilket givetvis gör att vi inte kan handla rätt. Vilket innebär att vi handlar fel, lik förbannat.)
Slutligen måste vi försöka besvara frågan var mobbarna skall hamna. En typ av mobbare tror jag faktiskt att man kan släppa ner i en annan skola, på andra sidan stan, med gott resultat. Fler än man tror har möjligheten att styra sitt handlande i en positiv riktning om omgivningen är tydlig med konsekvenserna.
Men, många, kanske de allra flesta, kommer att behöva mycket mer än bara en ny miljö, för att börja uppträda på ett bra sätt. De behöver en bra miljö, där de kan träna sig i ett schysst beteende. Och även detta ställer stora krav på kommunerna. Jag tycker att det skulle vara vettigt att satsa på "empati-skolor" (jag har inget bra namn, kom gärna med tips), där man under kunnig ledning arbetar med sig själv, och sitt sätt att möta sin omgivning. En modell som jag tror på, hittar du, lite översikligt, här.
Så, kära skolminister; se nu till att ta tag i de här sakerna, så kan du ha bidragit till att göra lite nytta för svenska skolbarn. Och det är inte illa.
Wednesday, November 29, 2006
Nationella prov i trean
Nu blir det nationella prov i trean meddelar skolministern här. Med en förutsägbarhet på gränsen som gränsar till det parodiska kritiserar Marie Granlund, socialdemokratisk taleskvinna i skolfrågor, detta här.Kritan skrev om detta för ett år sedan här, och förklarade dessutom varför båda sidor, på sitt sätt, hade fel. En passage var så bra, ser jag nu, så den citeras på stubben:
"Jag tror att det är en utmärkt idé att genomföra nationella prov i trean, om inte redan i tvåan. Men fokus vid utvärderingen av resultaten skall inte ligga på eleven, utan på skolan och huvudmannen. Det är dessa aktörer som behöver granskas i detta tidiga skede. Pang! på fingrarna på skolor och kommuner som anställer dålig personal, som struntar i elever med särskilda behov och som negligerar vikten av trygghet och arbetsro i klassrummet."
Bra va?
Denna post skulle egentligen illustrerats med en bild på Jan Björklund, men herregud så snubben ser ut när han poserar. Gå in på folkpartiets pressbilder och förfäras. Reinfeldt måste agera. Nu.
Subscribe to:
Posts (Atom)
