Knäppa lärare och yttrandefriheten

En man som arbetar som datalärare på Åsö Gymnasium, Stockholm, har i Teheran talat på en "förintelseförnekarkongress" enligt Svenska Dagbladet. Bloggaren Gudmundson skriver om detta idag. Han ser hela kongressen som en provokation från den iranska regimen som går ut på att västliga liberala demokratier kommer att ingripa mot de som talar där. Efter att dessa åtalats, avskedats eller vad det nu vara månde, kommer man i Teheran, möjligen med rätta, kunna hävda att västs yttrandefrihet är en bluff; så länge man hånar Muhammed är det ok, men om man ifrågasätter händelser i historien riskerar man förföljelse.

Gudmundson förutspår att krav kommer att resas på att läraren skall få sparken. Därmed kommer idioterna i Iran få rätt. Låt dem inte få det, menar han.

Diskussionen som förs i Gudmundsons forum, liksom själva posten, berör de klassiska frågorna kring den liberala demokratins grundprinciper: Hur försvarar sig demokratin mot dess hot? Vad händer när demokratins försvarare blir de som hotar demokratin? Var går gränserna för yttrandefriheten? Intressant och alltid lika viktigt, i synnerhet när man diskuterar det konkreta problem som ligger mitt i Kritans verksamhetsområde: vilka krav kan vi ,utifrån dessa frågeställningar, ställa på de som arbetar i skolan?

De flesta som deltagit i diskussionen menar att eftersom det är fråga om en datalärare är det ett mindre problem än om han varit historie- eller religionslärare. En annan skillnad som måste göras är den mellan att vara nazist och att ifrågasätta hur förintelsen skildras.

Detta är mycket komplicerat. Om vi börjar med frågan om det spelar så stor roll exakt vad man jobbar med inom skolan ligger det till så här. Alla lärare har stora möjligheter att tala om lite vad som helst med sina elever, och givetvis också möjlighet att torgföra sina åsikter. Detta gäller för övrigt all skolpersonal. Det finns ett sug hos många ungdomar att diskutera sådana här saker med vuxna människor som tar dem på allvar, och en kunnig och pedagogisk vuxen kommer att sätta spår i elevernas värderingar. Detta gäller, naturligtvis också, en skicklig idiot, ute i onda avsikter.

Alla vi som arbetar i skolan förväntas därför de grundläggande värden såsom de uttrycks i läroplanens portalparagraf:

"Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna
förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på.
Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors
lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet
med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla."

Och ju mer lärarens uppdrag har förskjutits från att förmedla ämneskunskaper i någorlunda snäv mening, till att fostra demokratiska individer, desto viktigare blir lärarens personliga värderingar. Och det gäller också annan personal. Som lärare i historia, samhällskunskap, geografi och religion hoppas jag ju att det jag berättar om har högre relevans, än det Vaktmästar-Uffe* vet att berätta om svensk invandringspolitik, men det är ibland endast en from förhoppning. Därför menar jag att en person vi inte vill ha som SO-lärare, inte skall vara data-lärare heller.

Den andra frågan är ju hur knäppt man skall agera för att inte få arbeta i skolan. Får man hävda att förintelsen inte ägt rum? Får man hävda att överallt där människor av olika "etnicitet" försökt leva tillsammans har det föreller senare gått åt pipan; inte som ett resultat av rasistisk/nationalistsisk hets, utan som en effekt av "etnisk mångfald"? Får man vara organiserad nazist? Eller kommunist?

Jag tror på stort personligt ansvar hos de som arbetar i skolan. Det innebär att en rektor som säger sig tycka värdegrundsfrågorna är viktiga, skall diskutera sådant med den hon eller han anställer. Det handlar inte på något sätt om att införa åsiktsförbud, utan att med utgångspunkt från skrivningen i läroplanen diskutera med den jobbsökande hur hon eller han tänker kring den delen av uppdraget. Och inte bara anställer vilket pucko som helst som råkarkunna lite om datorer. Och detta förutsätter att vi låter våra skolledare ägna lite tid åt anställningsfrågor. Vilket vi gör, om vi menar allvar med att alla som arbetar i skolan måste vara aktiva i värdegrundsarbetet.

Och en och annan förslagen råtta kommer att slinka igenom. Och denne måste vi konfrontera. Ägna en dag åt Förintelsen på Åsögymnasium. Nagelfar Data-Jannes teser. En medelmåttig historielärare strimlar hans argument. Och ännu finns överlevare att bjuda in.

Jag vill inte ha främlingsfientliga kollegor, men jag vill heller inte göra dem till martyrer. "Vi hade en datalärare som visste skitmycket om hur judarna ljuger och sådär, och han hade typ bevisat att det var så, och forskat och så, och han var skitschysst och föklarade grejer, men han fick sparken...." Det skall vi inte bjuda dem på.

*Vaktmästar-Uffe heter i verkligheten något annat. Han satt på en bänk i en korridor på en skola jag arbetade på och berättade för alla som ville höra på att invandrare dömdes till kortare straff, att de fick lyxbilar från soc, att de flesta som kom till Sverige var rika i hemlandet etc. Vi kan garva åt detta, men han uppbar lön och fast anställning i en kommunal grundskola.