Tuesday, January 02, 2007

Bara tala svenska?

Aftonbladet och Svenskan skriver båda om två malmöpolitiker som vill "förbjuda" eleverna att tala andra språk än svenska i klassrummen. Mumma för rubriksättare, och bloggare som helst bara läser rubrik och ingress, har idag tävlat i raljanta frivolter för att uttrycka sin avsky.

Läser man lite närmare verkar det delvis handla om någon luddig idé om språkfostran som går ut på att segregationen ökar om eleverna inte talar svenska hela tiden, typ. Vilket naturligtvis är larv. Men det handlar också om lärares möjligheter att förstå vad elever säger till varandra, och där är det för mig självklart att det är svenska vi skall använda i den svenska skolan.

Jag arbetar vanligtvis i en miljö där merparten av eleverna har en annan språklig bakgund än svenska. Det ställer stora krav på mig och mina kollegor att han en extra språklig medvetenhet, när vi talar och skriver i vårt arbete. Vi kan inte utgå från att vardagliga talesätt och bildspråk fungerar utan närmare förklaring, för att nämna ett exempel. Vi riskerar ständigt att hamna i en tråkig försäkringskassans-handbok-för-nya-svenskar-prosa i vår iver att bli förstådda och inte krångla till det. Samtidigt som idealet naturligtvis är att använda ett rikt och spänstigt språk som ändå når fram. Det går väl sådär.

Så när jag skriver här till exempel, eller när jag pratar med någon helsvensk kollega, kan jag formulera mig anorlunda i vissa fall. Slappna av, andas ut och släppa ner de språkliga axlarna en gnutta.

På samma sätt är det med en del av mina elever. Arbetet sker i kamp med svenska språket. De jobbar hårt för att förstå, och för att göra sig förstådda. De kämpar med nyanser och valörer; ibland för att nå fram, ibland för att det är kul. Två steg, nej tio framåt, och ett tillbaka. Rätt oftast, fel ibland.

Och självklart väljer många av de här eleverna att tala med varandra på ett annat språk, som de känner sig mer avspända i, om de har ett sådant gemensamt. Det kan vara på rasten, men även på en lektion, då de jobbar med något och småpratar under tiden. Fine. Det skulle vara mig främmande att ha synpunkter på det så länge det inte har återverkningar på omgivningen. För det finns ju sådana situationer också.

Jag har varit med om elever som försökt gå in och störa i samtal mellan elev och lärare, genom att "coacha" eleven på ett språk läraren inte förstår. Jag har hört elever skandera saker, men inte vetat vad de sagt. Jag har varit med om hotfulla situationer där tillmälen på andra språk fått spänningen att eskalera, men där jag som vuxen inte kunnat förstå och rätt ingripa. Situationer där man har helt enkelt använt språket för att stänga ute, för att avskärma och skapa avstånd. Och det tror inte jag är bra. Och, det är det, som jag förstår det, man vill förhindra, genom att i skolplanen skriva in att en lärare har rätt att kräva att man skall tala svenska.

Skall vi komma någon vart med att skapa en skola där vi trivs och arbetar tryggt tillsammans, måste vi ha ett gemensamt språk. Det borde inte vara kontroversiellt. Att en grupp elever i en undervisningssituation, eller i ett annat läge där man förutsätts kommunicera med en lärare, eller andra elever, väljer att tala ett språk som inte förstås av läraren är oacceptabelt.

Eller tänker jag fel?

11 comments:

deeped said...

Rätten att prata samiska? Rövarspråket?

deeped said...

Jag tycker Lena Mellin slår huvudet på spiken i dagens Aftonblad.

Magnus Carlbring said...

sk sk sk sk ska man förebjudra stam stam stam stamningng okcså

okcså lästhpninggng det undrar jag nu yo

okcså gäspningrar

okcså tekcenspråk

man kan byggra små burar att sättra elevrerna i

okcså kan dom ha oranga overallrar på sej okcså och svarta huvor

okcså hålla tyskct när das lärare sprechen aus svenskca

eftrersom visst är svenskca det vakcraste av språk

lars leijongrop kunde ha en språkdräkt på sej i krisdagen trykcer jag det säjer jag nu

yo

dumstruten börjrar bli lite väl synlig

Peter Olevik Dunder said...

En blog Dr Cais http://drcai.webblogg.se/
030107062011_sprkfrbud_i_klassrummet.html
tar upp en annan situation som liksom din tillstyrker bilden av varför det finns grund för malmöfolkpartisternas förslag.

Även SR tar upp exempel.
http://www.sr.se/cgi-bin/malmo/nyheter/
artikel.asp?artikel=1122270

LUF och många liberaler är emot förslaget men jag tycker att det är stort av malmöiterna att våga ta i problem de upplever i sin kommun.

Förglöm icke heller att elever/individer som inte anser sig gagnas av att tala svenska på lektionstid kan välja bort den kommunala skolan i Malmö.

Anonymous said...

Du har rätt.
Jag har gått i skola både i Sverige och i södra Europa. Där nere får man bara prata ett språk i skolan och det fungerar utmärkt för alla inblandade.

Här i Sverige är det kaos.

Jag har sett båda metoderna i praktiken och vet att ett språk för alla i skolan fungerar.

Magnus Carlbring said...

det är rädslan för kaos som är det allvarliga

inte kaoset

det är de vuxnas vilja att förbjuda som är det riktigt oroande

språk är makt alltid

språk är alltelid makct

när språk blir frihet skakrar makcten

fria barn är livsfarliga varelser

Unknown said...

Frågan är.vill man bo i Sverige, vill man kunna få ett jobb i Sverige?
Om svaret är ja, då är det diskutionen onödig.

Magnus Carlbring said...

det är inte diskussionen som är onödig

det är viljan att förbjuda barnen att använda språk sitt språk sin språklåda sin språkdräkt sina superkrafter som är onödigt

men vad sjutton grubblare

vi kan väl förbjudra all utländskct överallt: barnen ska bara få äta äkcta svenskc frukct i skolkan

banan okcså bappelsin det säjer jag nu yo

osaliga äro de trångsynta

Anonymous said...

Du skriver att du har elever som kämpar med språket. De eleverna skulle få bättre hjälp med sina skolproblem av sina klasskompisar som talar samma språk, än av dig som också kämpar för att göra dig förstådd. Är det då fel att eleverna får hjälp med mattetalen i det språk de kan? Det är ju matte de i första hand ska lära sig på mattelektionerna, inte svenska.

Jag tycker inte att det är rätt att underkänna elever i så när som varenda ämne för att de inte kan svenska. Oftast kan de matten, fysiken, biologin m.m. men förstår inte brödtexten i uppgifter. I nån mening kan de uppnå skolans mål, utan att behärska svenska. Visst borde de blir godkända av den anledningen?

/Nina

Peter Olevik Dunder said...

Citat från en DN-artikel. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=601805

"Integrations- och jämställdhetsministern Nyamko Sabuni (fp) säger till TT att hon ser förslaget som en pedagogisk lösning på skolor med många elever med invandrarbakgrund. Men hon vill inte se lagstiftning varken på nationell eller kommunal nivå, eftersom skolors elevstruktur ser så olika ut.

- Jag tycker det är upp till varje skola att själv bestämma om det finns behov för en sådan regel. Särskilt i storstadsområdena finns det skolor med stor del elever med invandrarbakgrund, och för många av dem är det bara i skolan de har möjlighet att prata svenska, säger Nyamko Sabuni."

Skolan ska inte utvecklas till en treämnes skola med endast basala kunskaper. Men grundskolan måste prioritera att eleverna ges en grund som samhällsmedborgare, där ingår svenska språket.

Kamrater kan hjälpa varandra både i skolan och utanför, lärare har dock endast tiden i klassrummet. Att lärare/pedagoger och elever förstår varandra F-9 underlättas genom ett gemensamt språk, lämpligtvis svenska.

Anonymous said...

Det verkar som stödet för idén gjorde susen.

I det rasistiska samhället Landskrona protesterar inte borgerliga politiker när elever förbjuds tala sitt modersmål under större delar av sin dag.

Min farsa flydde sitt land bland annat därför att han inte fick tala sitt modersmål i skolan eller utanför skolan.

Vem tror du är gladast i Landskrona? Folkpartiet eller Sverigedemokraterna? Ibland har jag svårt att skilja dem åt.