Hade ju utlovat ett stort slutepos med Kritans samlade ståndpunkter just nu, och tom publicerat en del av första fundamentet, nämligen den om bildning. Tanken var att hinna klart med detta innan jag skall åka hem och börja lönearbeta och sådär. Och det i sin tur handlar en del om varför jag bloggar; eller egentligen varför jag började; så här tror jag det ligger till.Jobbet i skolan föder så pass mycket tankar, virrvarr, glädje och frustration, samt idéer, infall och känslor omvartannat, men erbjuder samtidigt så få tillfällen att reflektera, diskutera och formulera sig kring detta att jag ständigt hade någonslags turborundgång i det undermedvetna, om ni hajjar. Avståndet mellan vad man vill och vad man kan brukar kunna ge upphov till stress och grejer, och så är det väl för mig också. Och den där stressen är både av godo och ondo; dålig för att man till exempel har svårt att sova i perioder, bra för att det är drag i tillvaron och man måste hålla sig lite kreativ och sådär. Hursom, jag började blogga för att få lite ordning i bruset, om man säger.
Det var som sagt därför jag började. Skall väl kanske tillägga att det hängde på att tekniken kommit dithän att jag kunde förstå hur man gjorde, samt att föräldraförsäkring och N:s sömnvanor gjorde att jag hade tid. Fortsatte gjorde jag för att det är så kul. Jag kunde skriva om lite vad jag ville, när andan föll på, och det är just därför jag inte kommer att prioritera Bildning, glädje, ORDNUNG och ledning. Just nu. För jag vill hinna med att skriva lite mer om det som finns och är här, medan jag fortfarande kan gå förmiddagspromenader längs vattnet, lära mig glosor från pekböcker och sitta med en liten rakı bredvid fåtöljen.
För en småviktig besserwisser går det alltid fler tåg. Men aldrig håller de tidtabellen.
No comments:
Post a Comment