På eftermiddagen bjöd Å kollegorna på vin och nötter för att säga tack. Och hej. Jag och n var där; korkade upp flaskor och knaprade nötter, konverserade lite här och bedårade lite där. Prefekten höll tal och bedyrade hur glada de var att Å varit här, hur nöjda studenterna varit och hur mycket de på institutionen hoppas att hon kan komma tillbaka. Och jag var så stolt. (Det här är inte bloggen där jag utgjuter mig över hur otroligt bright och duktig hon är, och hur glad jag är som här och där får följa med på ett hörn. Det borde jag ju göra. Så nu utgjuter jag litet. Tack, underbara!)På kvällen middag hemma hos kollegan N. En antropolog, tre sociologer, en statsvetare + n och undertecknad. Intressanta samtal om stor politik, akademiskt skvaller, fredskonferensen i Ankara, miljökatastrofer i Anatolien, Egypten och amerikaner. Bland annat. Och en grymt god bönrätt. Tack igen.
---
Vinter är mycket sagt, men det är tillräckligt för att åstadkomma vad jag tror är inversion. Luften sunkar plötsligt till riktigt ordentligt i vart fall. Man kan ta snygga bilder och ett kvistigt kursmoment för 13 år sedan får sin pay off. Om det nu är inversion, vill säga.
No comments:
Post a Comment