Det där var säkert en riktigt rälig översättning av en klassisk titel. Men, vi har varit på österrikiskt pre-julfirande och det funkar så här: Deras tomte, Der Nikolaus, kommer redan typ nu, och lämnar paket. Och om detta, fast i en turkisk kontext, var vi med idag, och det var väldigt trevligt. Och lite märkligt.Och lite crazy.
K och G ordnar varje år besök av tomten, ja Nikolaus alltså. I år bjöds vi in. Ett par, tre österrikiska barnfamiljer var där, och stämningen var elektrisk i lägenheten (som för övrigt har en galet fin Bosphorus view). Det vimlade av små barn i söta klänningar som höll på att spricka av spänning och förtjusning varje gång det ringde på dörren. Medan man väntade fick man göra ängelpyssel och fika. (Eller klättra på soffor och sätta kladdiga händer på fönster vättande mot den där viewen.)
Till sist kom han så, tomten. Santa. Der Nikolaus. Det visade sig vara en turkisk gubbe, med en perfekt knubbig kroppshydda, kraftig kran och stora, vita lösmustascher. Vad som var lite otippat, för oss svenskar åtminstone, var att han på skallen bar en mitra och att han hade en kräkla i handen. Fast han var helt klädd i tomtedräkt i övrigt alltså. Och så beledsagades han av två coola, hårt sminkade, lite Lillbabs-aktiga turkiskor, som med kedjerökshesa röster då och då uppmanade oss och barnen att applådera.
Annars var det som det brukar hemma. Tomten slog sig ner, hade ganska bråttom och läste fel på namnen när klapparna skulle delas ut. Alla fick påsar. Och så sjöng vi Jingle Bells och We wish you a Merry Christmas. Österrikarna sjöng något obegripligt och vi kontrade med Pepparkaksgubbarnas sång. Lillbabsarna klappade entusiasmerande. Sedan drog tomten. Och vi med. Vissa skulle på match.
Den mystiska figuren till höger missade vi.
2 comments:
Jag bor i ett land där Sankt Niklasdagen är mycket viktigare för barnen än julen. Att han i Istanbul kom i skepnad av en turkisk gubbe är ju inte så konstigt för det var ju just vad han var, typ. Han kom ju nämligen från Antalyatrakten, men skulle kanske säga att han var grek eller bysantin eller nåt. Hans lille kompis har olika namn i olika länder, t.ex. Père Fouettard (Fader Smisk (?)) eller Zwarte Piet (Svarte Petter). Medan biskopen ger alla snälla barn presenter är Fader Smisks/Svarte Petters uppgift (a) att dänga till odygdiga barn eller (b) att ta med dem till Spanien eller (c)att kasta dem i Svarta havet. Själv skulle jag välja att bli tillrättavisad eller alternativ b. Men tydligen har vissa i Fader Smisks yrkeskategori omskolats till att ge bort godis istället. Han skall då, precis som du skriver, enligt Curian benämnas "Lill-Babs".
Vad betyder Lillbabs-aktig? Är det den kedjerökshesa rösten eller är det hårt sminkat på gränsen till det vulgära eller såg de coola turkiskorna helt enkelt slitna ut?
Post a Comment