På rad står de med sina långa spön, en efter en i stickade mössor och med cig i mungipan. Småfirrarna går till, det sprattlar rejält i de burkar vi passerar, där vi glider fram längs kajen. Jag har en kaffe i nypan, N har juice. Det enda som bryter rutinen denna gråmulna förmiddagspromenad är den polis som svingar spöet, och sedan med blicken följer sänket som småningom landar i vattnet, sådär trettio meter ut.Han står där i full uniform, en medelålders polis, med picka vid höften och allt. Jag skulle tro att det är en stundens ingivelse; han har förmodligen lånat spöet av någon av stammisarna. Han ser mycket lycklig ut. Det här är tusen gånger roligare än att åka runt i den sjuka trafiken och gnälla, ser han ut att tänka. Kanske säger han upp sig i morgon.
En bit bort står bilen. Där inne sitter två betydligt yngre snutar; två uttråkade Kling och Klang som vill åka runt och jaga bus, kanske. Men det är inte de som har makten. Han som bestämmer vill fiska; då blir det så.
No comments:
Post a Comment