Sunday, November 26, 2006

Grönt

Varje lördag är det grönsaksmarknad i Rumeli Hisarüstü. Längs en brant tvärgata slår de upp sina stånd, och att handla här tillhör de stora glädjeämnena. Det är omöjligt att inte få glädjefnatt över utbudet. Det är snyggt, fräscht och mycket. Och billigt.

Så här års är granatäpplen grejen. De knallröda kärnorna är grymt goda; de liksom spritter av syra och vitaminer, och de skall naturligtvis vara bra mot en massa dåligt också. Mandarinerna börjar sparka igång på allvar nu, de är fortfarande lite väl syrliga, men blir bättre för varje lördag. Äpplen heter Elma och plommon Erik, vilket ju är lite gulligt.

På grönsakssidan – som jag skulle sagt om jag var i näringslivet – ligger man i framkant inom snart sagt varje sektor - som jag skulle ha fortsatt. På rot, på stjälk eller som blomma – här dansar herr Gurka et consortes, hela vägen hem. Vi äter allt vad vi orkar, men lyckas alltid köpa lite för mycket. Det ser ju så himla gott ut.

Köper gör man per kilo. Underlättande var det språkliga genombrott som skedde då jag lärde mig säga ”ett halvt”; ett kilo champinjoner är t ex lite mer än man behöver.

Förutom frukt och grönt kan man här köpa honung och kryddor; ost, gryn, linser, bönor och oliver; diverse köksutrustning, kalsingar, leksaker, jeans och dammsugarpåsar. Försäljarna gapar lågintensivt, man märker att man är på marknad, men man blir inte irriterad. Genom presenningarna ser man stadsdelarna klättra uppför bergen, på andra sidan Bosporen. Bättre än ICA Kvantum, banne mig.

1 comment:

vall said...

Ikväll fanns det äntligen granatäpplen i snabbköpet hemma. Det var något mindre än de turkiska, lite fulare och mycket dyrare. Köpte tre stycken eftersom jag var tveksam till om de vara lika goda som sina bysantinska kusiner.

De var gudomliga. Granatäpplen är som människor - det är insidan som räknas!