Wednesday, November 29, 2006

Lärarutbildningen

Nu har jag läst debattartikeln lite noggrannare, och det är tydligt att de utvärderingar som redovisas stämmer otäckt bra med det jag upplevde. Vad som kanske saknas är analyser av varför lärarhögsskolorna har så svårt att höja standarden avseende examinationsformer, examensarbeten och forskningsanknytning.

Självfallet handlar en del om onda cirklar och svaga forskningstradition. Om få lärare på lärarhögskolorna har egen erfarenhet av forskning blir det svårt att åstadkomma miljöer som skapar goda forskare. Och det blir svårt att ställa krav på studenternas examensarbeten om handledaren själv aldrig skrivit en akademisk uppsats.

Men, det fanns en inte så liten arrogans mot akademisk kunskap hos många av mina lärare på lärarhögsskolan i Uppsala. När vi kom tillbaka till lärarutbildningen efter att läst på universitetets ämnesinstitutioner var en vanlig attityd att "de [alltför teoretiska] kunskaperna skulle man ha föga nytta av i arbetet ute i verkligheten". I själva verket är det ju precis tvärtom - en grundlig teoretisk kunskap är helt nödvändig för att kunna bedriva bra undervisning. Att vara hänvisad till det som står i den lärobok man för tillfället har att tillgå blir torftigt, trist och undermåligt.

Gång på gång under min utbildning mötte jag en fientliga attityd visavi akademiska kunskaper. Man målade upp en dum och konstruerad motsättning mellan goda, verklighetsanknutna, praktiskt tillämpbara lärarkunskaper (bra!) å ena sidan, och å den andra onödiga, teoretiska, akademiska kunskaper (dåligt!) omhuldade endast av gamla adjunkter.

Liknande tongångar hörs dessvärre också från Lärarförbundet och Skolverket med jämna mellanrum. Det finns ett dominerande åsiktskonglomerat i debatten om skolan och läraryrket, anser undertecknad konspirationsteoretiker, helt enkelt. Det är illa.

Artikelförfattarna hävdar att lärarutbildningarna ännu inte accepterats i universitetsvärlden, trots att de sedan trettio år räknas till den högre utbildningen. Det stämmer säkert, och med rätta.

Och vill vi komma till rätta med det, och med de reella problem som artikelförfattarna pekar på måste vi också på allvar syna den anti-forskningskultur som finns på lärarhögskolorna.

3 comments:

Inga M said...

Lärarutbildningen kräver inga storverk av sina studenter om man uttrycker det diskret. Jag läste under flera år lärarutbildning på helfart parallellt med statsvetenskap på halvfart och lärarjobb på nästan heltid. Var ledig enstaka dagar från jobbet för obl närvaro vid tentamina o dy.. Och jag lyckades prestera tillräckligt många vg för att själv ha gott samvete över min studieinsats jämfört med andras.

Forskningsanknytningen kan gärna bli tydligare i ämnena, men den stora missen är ju att man inte förbereder de studerande för att hantera en klass. De gammaldags metodikstudierna hamnar längre o längre in i garderoben. Utan dem står sig läraren slätt i vardagsarbetet och då hjälper inte goda ämneskunskaper.

Kritan said...

Men forskningsanknytningen måste framför allt bli tydligare i själva "läreriet"; att hantera en klass, t ex, som du skriver.

Ett exempel gäller t ex tankar om lärstilar. Självfallet har alla individer olika sätt - ibland i olika skeden i livet - att lära sig saker. Skolan ska försöka hjälpa eleven att se hur han eller hon bäst lär sig olika saker. MEN...
från dessa ibland spännande, ibland fullständigt triviala utgångspunkter, har en ovetenskaplig lärstils-ideologi vuxit fram och fått fäste som "forskningsbaserad" på lärarhögskolorna. Rigmor Lindelöf skrev utmärkt om detta i Lärarnas tidning nr 18, för en tid sedan.

Och här slarvar man samtidigt bort
mycket handfast metodikundervisning, som måhända ibland upplevs som "ospännande", men utan vilken undervisningen blir rörig, osammanhängande, meningslös och ineffektiv, i värsta fall. Är det lite så du menar?

Inga M said...

Jag ser ju inget motsatsförhållande mellan forskningsanknytningen och den praktiska handfasta undervisningen i konsten att vara lärare.

Vi behöver ju få respekt för forskningen så att vi kan hantera den och också kritisera den. Idag sväljer vi med hull o hår inom lärarkåren en massa goda ideér som fungerar i speciella sammanhang men som inte har bevisats verkningsfulla generellt. Det räcker att någon entusiast har fått det att fungera i någon avkrok och sedan höstar hem arvoden på att föreläsa om det hela så är speleverket igång. Då ska det prövas överallt och begeistrade rektorer stoppar det i halsen på sin personal.