Det finns en liten hemsk konsumbutik där jag handlade i princip varje dag i drygt sju års tid. De var dyrast i stan, hade en grönsaksdisk full av brun- och gråsaker, samt personal så grinig att jag än idag nästan blir lite fnissig när jag tänker på dem. Om det jag lagt upp på bandet summerades till, säg 61:50, och jag bara hade 60 kronor, var det bara att lämna ifrån sig någon vara. En påse tomater lättare kunde jag sen lämna butiken; rätt skall vara rätt, 1:50 varje dag blir mycket pengar i längden, hur skulle det gå om alla; jojo, skulle allt se ut det, den som är satt i skuld... Att få komma igen dagen efter med mellanskillnaden var inte att tänka på.; hur skulle de kunna veta att jag kom tillbaka, nu när jag hade chans att blåsa dem på en och femtio? Eller hur de nu tänkte.
Hos Kılıçoğlu uppe vid rondellen tänker man lite annorlunda. Idag fick vi krita för 250 spänn. De har uppenbarligen inte gått samma kurs i kundbemötande som killarna på Konsum; å andra sidan får de lite gratisreklam här.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Och den gratisreklamen kommer att ge dem massa nya kunder.
Post a Comment