Vin

Vinet är inget vidare här. Vinlusen påstod nyligen att det hade med brist på tradition, resurser eller hygien att göra, vill jag minnas. Louis De Bernières skrev i Fåglar utan vingar att vinodlingar ödelades när "de muslimska turkarna" körde ut de "de kristna grekerna" efter krigen på 20-talet. Jag vet inte. Det är dock inte osannolikt att nationalismen gjort att nödvändig internationell in-put lyst med sin frånvaro, och att man därför saknar en del kunskap när det gäller att göra gott, enkelt vin.

Vi söker med ljus och lykta efter schysst och prisvärt vardagsvin och hittills är det bulgariska viner som hamnat högst i rankningen. De inhemska är just - hemska.

Vinet Festival trotsade all beskrivning och skickades till utvisningsbåset efter bara en liten smutt. (Namnet och den bjärt kulörta etiketten borde såklart ingivit farhågor.) Men nu när kylan smyger sig in genom englasfönster och pappersväggar på kvällarna, gör den, i sällskap med socker, kanel, nejlikor och strimlade torkade aprikoser, bejublad comeback som turk-glögg. Mycket gott, och ett tips för den med en skvätt tjut kvar i kylen.