En tur på Bosporen

Scenic Bosphorus Tour kallas turen i tabellen. Vi avskräcktes dock inte av detta utan tog båten från kajen i Beşiktaş vid 11-tiden. Bussen ner var en surrealistisk upplevelse. I princip tomt på folk och bilar. Mycket märkligt. Den ordinarie båten var knökfull, så vi fick vänta lite längre, vilket passade oss fint; mer space för vilda ben.

Eftersom värmen är åter och solen sken var det en skön tur. Vi satt i och för sig inomhus, på lagom sunkiga galonsäten, men det gjorde inget. Det finns enormt många vackra palats och villor (yalin) att se längs Bosporens stränder. Hit drog sig de välbeställda undan stadens dunka-dunka på 1800-talet.

Båten lägger till vid olika kajer på vägen; helgfirare kliver av och helgfirare kliver på. Vi åkte till ändstationen Anadolu Kavaği. En av mina ambitioner innan vi for hit var att komma till Svarta Havet. Det blir kanske inte så, det finns tillräckligt att göra ändå, men Anadolu Kavaği är bra nära. Högre upp får inga båtar lägga till eftersom det är militärt skyddsområde.

När vi kliver iland möts vi av nasare och servitörer som vill visa oss det ena och andra. Det är en märklig upplevelse, att plötsligt bemötas som den turist man naturligtvis är. Inne i Istanbul händer inte det så ofta, om man inte är i Basarkvarteren eller Sultanahmet. Nasarna är dock ganska lama i höstsolen och vi stegar vidare för att besöka den högt belägna borgen.

Ett strategiskt sund som Bosporen är naturligtvis nedlusat med borgar från olika epoker. Denna är urgammal, senast upphottad av genovesare på 1300-talet. Borgen ser väl ut som borgar gör, men läget… Vi ser ut över mynningen och bort mot Svarta Havets horisont. Ute på böljan ser man stora skepp och tankers på väg in i Bosporen. De kommer från olika håll, men alla skall in i denna smala ränna, för att via Marmarasjön och Dardanellerna småningom hamna i Medelhavet. Det är något med stora skepp från Långtbortistan…

Nere i byn igen äter vi halvkass fisk, men fin sallad, innan det är dags att hoppa på båten hem igen. Sömnigt stävar båten hemåt. Vi tar en liten tur i Beşiktaş innan vi åker hem igen. Nu är det mycket folk ute. Fullt av turkiska flaggor överallt. Nationalism är kass, även klädd i aldrig så snygga flaggor, vill jag skynda mig att tillägga. Mycket snygga.