Prinsöarna

I Marmarasjön - egntligen borde vi säga Marmarahavet - ligger Prinsöarna; en liten mikroarkipelag dit man tar sig efter en halvtimmes färd med båtburen lokaltrafik. I fonden ligger Istanbul, detta monster till stad, och stånkar i diset, men det är svårt att begripa. Ute på öarna råder stillhet och frisk luft. Vattnet är kristallklart och hästskjuts enda tillåtna fordon.

N har ett sommarhus och vi tillbringar lördagen där. Otroligt fint. Spontanbadar lite. Äter lunch. Ser på katter. Går långpromenad. Fikar. Jagar ödlor. Ser på katter. Åker häst och vagn. Därmed har vi gjort allt som går att göra. Hit vill vi igen.

I skymningen tar vi båten igen. Fullt av småtrötta Istanbulbor som, liksom vi, flytt hetsen, bullret och avgaserna. Byter båt i Kadiköy innan vi kommer till Besiktas, där vi tar en taxi hem.

På kvällen, när N stängt butiken, sitter familjens alla stora och äter en sen kvällsmåltid till Sverige - Spanien. Äntligen fast bredband! Hade bestämt mig för att ignorera landslaget tills Lagerbäck lämnat, men kvällar som igår är det svårt att inte njuta. 2-0, vem hade trott det?

Och, viktigare för mig, Sirius tvålade till Anundsjö med hela 7-2, vilket innebär att kvalplatsen är säkrad. Tack J och J för sms! Nu väntar årtusendets två viktigaste matcher om ett par veckor...