Filmfrossa

Förhandssnacket har gjort att Kritan inte kan minnas att han varit så här förväntansfull, sen han gick och väntade på premiären av G. Den här tror jag att vi skall se. Och jag tror och hoppas att det finns skäl för förväntningarna denna gång, även om jag inte kan lova att Reeperbahn - som var anledningen till förväntningarna då - är med.

Betyg mot rasism?

På Ytterbyskolan i Kungälv man problem med rasistiska yttringar bland eleverna. I ett utslag av fiffig kreativitet kombinerad med önsketänkande, har man valt att tolka kursplanerna som att man inte kan bli godkänd i samhällskunskap om man sympatiserar med rasistiska organisationer. Resonemanget handlar om att man skall kunna tillämpa demokratiska principer för att bli godkänd, och det gör man inte om man är rasist. Typ.

Man önskar att det var så enkelt. Att det fanns en knapp för den listige att trycka på, så att vi kunde outsmarta de djävlarna. Men så funkar det ju inte.

I den svenska skolan arbetar många som förtjänar ett erkännande för att de ständigt tar kampen mot gryende rasism och förakt för demokrati och människovärde. Man tar diskussioner i klassrum och korridorer, man går och hämtar svamp och lösningsmedel för att tvätta bort hakkors, man bjuder in överlevare från förintelsen och man undervisar om demokrati och mänskliga rättigheter. Här gör lärare och andra vuxna insatser som i det långa loppet är mycket viktigare än hundra orbackpaket eller sahlinkampanjer. Men, vi kan fortfarande inte använda betygsystemet för att bedöma vad elever tycker. Tuff skit.

Just nu kan det kännas som att rasisterna har julafton hela veckan. En utrikesminister går för att hon har varit inne och petat i en framlingsfientlig hemsida. Brevbärare hotas av påföljd för att de inte velat dela ut nynazistisk propaganda. Åsså Kungälv. Fan, fan, fan - de glider fram på de demokratins räkmackor som de snarast skulle käka upp, om de fick chansen. Vi får med andra medel se till att de inte får den.

Jan Björklund & Backstabbers

Fler och fler liberaler börjar nu driva opinion mot Jan Björklund som en kommande skolminister. Ett förslag, så gott som något, är att göra honom till landshövding i Blekinge. Kritan, som dock iakttager valhemligheten, och dessutom inte har bestämt sig, ansluter sig, trots dessa reservationer, oreserverat till kampanjen. För...

...det Björklund gör bra är att han envetet fortsätter att peka på ihåligheter, inkonsekvenser och floskler i sossarnas skolpolitik. Det han gör dåligt är att han förenklar och vulgäriserar debatten, han visar detaljstyrningsvilja på områden han inte behärskar och han har en kunskapssyn som i bästa fall kan sägas vara lite naivt föråldrad. Honom skall vi inte ha!, ropar vi, och kastar upp våra lustiga hattar i marssolen.

10000

Tio tusen kronor får alla medarbetare vid två skolor i Nacka, utanför Stockholm. Grattis! De får det för att skolorna har nått goda resultat, pedagogiskt och ekonomiskt. På ABC-nytt i går kväll intervjuades en av de lyckliga som berättade att han först trott att alla på skolan skulle dela på tio tusen. (Jag som sett gråhåriga kollegor prisa gud för att de kommunen bjudit på fika på fortbildningsdagarna är inte förvånad.)

Bra gjort av kollegorna på Myrsjöskolan och Nacka gymnasium, och klokt gjort av Nacka kommun!

Björklund cyklar vidare

Expressen skriver idag att Fp:s skoltalesman, Jan Björklund, föreslår att man skall skilja pojkar och flickor åt i skolan. Djärvt, tänker jag innan jag ser hur han tänker. Björklund tar nämligen pojkarnas sämre resultat till intäkt för det fullkomligt vettlösa påståendet att pojkar missgynnas i förhållande till flickor i dagens skola.

Jag skrev om denna felsyn i november, och jag vill bara en än gång understryka; det är trots dagens skolsystem som tjejerna lyckas bättre än killarna. Inte tack vare.

Den fråga samhället måste ställa sig är hur vi får pojkar och unga män att vilja ta samma ansvar för sitt skolarbete.

Slöja?

I morse rapporterade P1-morgon (tyvärr en ganska innehållslös länk, ni får gå på hörsägen) om Minervaskolan i Umeå, som förbjudit muslimska flickor att bära slöja, hijab, i skolan. Skolan, som är en friskola, är nu satt under stor press; polisanmälningar har regnat in, skolan har stängt, idag väntar demonstrationer och rektor vill inte tala med media.

Skolverket skickar ut sin chefsjurist, Ingegärd Hilborn, bilden, för att svara på frågan "Får man förbjuda elever att bära slöja i den svenska skolan?". Någon som tror att hon svarar något som kan likna "ja" eller "nej"? Nix, pix, däremot lurar hon ut mig i en verbal snårskog fylld av "svåra gränsdragningar", "respekt" och, naturligtvis "lokal förankring".

För drygt två år sedan gällde det Göteborg och burka. Burka och slöja är sannerligen inte samma plagg, men en jämförelse är relevant. Den gången kom Skolverket, med Hilborn i spetsen, fram till att man visst kunde förbjuda bärandet av burka i skolan, men argumenten var att det kunde skapa bråk, att det var farligt på kemilektioner, samt att det försvårade lärarens pedagogiska uppdrag, då man inte kunde möta blicken. Och, detta kunde man göra eftersom det inte kunde anses klarlagt att burka var ett religiöst föreskrivet plagg, utan mer en sedvänja.

Så, om man skall tolka dagens Hilborn kan man förbjuda burka om det är lokalt förankrat eller om det är farligt på kemin, typ. Dett känns lite som om man undviker ämnet, eller hur? Vad vi vill ha svar på är ju om man kan förbjuda bärandet av religiösa persedlar för att man tycker att de signalerar en dålig kvinnosyn. Detta vet naturligtvis skolverket, men man är så förtvivlat rädda för att säga något substantiellt. Och i stället skall vi låtsas att det handlar om säkerhetsföreskrifter.

Religionsfrihetens gränser utmanar intellektet, för att uttrycka sig försiktigt. Jag har tidigare argumenterat mot skolavslutningar med psalmsång och jesusbarn, eftersom jag tycker att skolan skall vara en plats där sekulära värden råder. Jag skulle önska att vi vågade hävda att denna plats skall vara fri från religiösa symboler, tills eleven är myndig åtminstone. I alla fall om symbolen symboliserar olika spelregler för flickor och pojkar. Det är inte mer religion världen behöver.

Bra Baylan! Eller... sådär

Som ni kanske såg, upplät Kritan igår lite spaltutrymme åt skolministern. Anledningen var att ni skulle slippa klicka på en länk - det orkar ni ju aldrig göra i alla fall. Hursomhelst lovade jag att snarast kommentera regeringens förordningsändring, och det här är ett av de få tillfällen jag faktiskt håller vad jag lovar. Då kör vi!

Tre saker är bra. Man slår fast att varje skola skall ha ordningsregler. Om elever under 18 år uteblir från undervisningen skall hemmet informeras. Rektor skall låta utreda om ett barn har behov av särskilt stöd, då föräldrar eller lärare så begär. Att man på det här sättet skriver "skall" och i en förordning bankar fast sådant som absolut borde vara självklarheter är ett tecken på att sossarna nu känner att det är dags att visa större tydlighet. Det är bra, då det är steg på väg mot en proffsigare skola. Regeringen vill inte lämna skolpolitiken som en lam anka att peppra full med oppositionens hagel. Klokt.

Men, vad betyder detta egentligen? Hur tolkar vi att det är rektors ansvar att ordningsreglerna "följs upp"? Kan vi tänka oss konsekvenser för den som använder våld? Är det en omsvängning från det ett "inkluderande" synsätt som konsekvent ignorerar de utsatta, eller är det bara... tja, vadå?

Sedan tycker jag personligen att det kan vara dags att problematisera modemantrat att skolans regler skall tas fram tillsammans med lärare, elever och föräldrar. Tanken är att detta ger reglerna legitimitet och att det annars är naturligt, och rentav sunt, att man bryter mot dem. Resonemanget förutsätter att elevrepresentanterna uppfattas som företrädare av de andra eleverna som i demokratisk ordning solidariserar sig med vad man i sann, svensk förhandlingsanda beslutat. Och så är det kanske inte alla gånger. Tro det eller ej, det finns killar som skiter i vad skolan bestämt, trots att både elevrådet och föräldrarådet varit inblandade.

Varför inte våga hävda skolans/skolledningens primat (heter det så?) i vissa grundläggande frågor? Skulle det inte kunna vara tryggt och nyttigt att möta en skola som står för någonting som man inte är beredd att förhandla om? Skulle inte det kunna skänka en högre grad av legitimitet? Jag tror det. Vi skall inte förhandla om det är ok att uppträda schysst eller inte. Elevdemokratin måste stärkas, men att skänka bort trygghet och ordning är inte demokratiskt.

Att rapportera skolk eller misstänkt skolk hem är självklart. Vad blir påföljden för kollegor som inte orkar sköta frånvarorapporteringen?

Slutligen, är det verkligen klokt och kostnadseffektivt att kräva utredning i alla lägen? Vad kostar det? Har vi psykologer så det räcker? Hur snabbt? Eller räcker det att rektor går in i klassrummet och kollar lite? Vi har redan en lag som skall garantera att elever som är i behov av särskilt stöd skall få det. Det får de inte. En mycket bättre skrivning vore att rektor är skyldig att sätta in stödundervisning då lärare så begär det, om inte en utredning visar annat. Gärna ett vite på det. Då sätter vi eleven främst.

# 3 "Rock'n'roll Highschool" - Ramones

1-2-3-4
"Well I don't care about history
Rock, rock, rock'n'roll high school
'Cause that's not where I wanna be
Rock, rock, rock'n'roll high school
I just wanna have some kicks
I just wanna get some chicks
Rock, rock, rock, rock, rock'n'roll high school
Well the girls out there knock me out, you know
Rock, rock, rock'n'roll high school
Cruisin' around in my GTO
Rock, rock, rock'n'roll high school
I hate the teachers and the principal
Don't wanna be taught to be no fool
Rock, rock, rock, rock, rock'n'roll high school
Fun fun rock'n'roll high school
Fun fun rock'n'roll high school
Fun fun rock'n'roll high school"

Världsklass. På polsk gatuslang heter skinnpaj "ramone". Bara en sån sak.

Baylan gästbloggar

Idag har vi lyckats få skolminister Ibrahim Baylan att gästblogga. Vi är sjukt stolta! Ibbe, som gillar fräscha medier, typ bloggar och Internet, tar tillfället i akt och lägger ut Utbildnings- och Kulturdepartementets senaste pressmeddelande:

"Åtgärdsprogram, frånvarorapportering, ordningsregler - för lugnare skola med bättre stöd
Varje skola ska ha ordningsregler. Det är rektors ansvar att se till att de utarbetas i samarbete mellan lärare, elevrepresentanter och vårdnadshavare, och att ordningsreglerna sedan följs upp. Det har regeringen idag beslutat.
- Det är viktigt att ordningsreglerna tas fram tillsammans med lärare, elever och föräldrar. Ordningsregler som inte förankras får sämre legitimitet, säger skolminister Ibrahim Baylan.
Om elever under 18 år uteblir från skolan utan giltigt skäl, ska vårdnadshavarna informeras. Det är rektors ansvar att se till att vårdnadshavaren kontaktas.- Dels handlar det om att man naturligtvis inte kan tillgodogöra sig undervisningen om man inte är där, men det är också en säkerhetsfråga. Var är eleverna om de inte är i skolan?
Rektor är skyldig att se till att en utredning görs, om det kommer fram att en elev kan vara i behov av särskilt stöd. Visar det sig att eleven har sådana behov, ska ett åtgärdsprogram upprättas, där det framgår vilka problemen är, vad som ska göras och hur det ska följas upp.- Varje elev har rätt att få det stöd han eller hon behöver för att nå målen, säger skolminister Ibrahim Baylan.
Förordningsändringarna gäller från och med höstterminen 2006."

Kritan lovar att snart komma med sin kommentar, uppger ikväll Kritan.

4000 tecken

Sitter då och då och söker lite jobb. Just nu är jag måttlgt sugen på att gå tillbaka till min Lukasjenkowannabee till chef, så det är lika bra att scanna marknaden, som kidsen säger.

Dagens utmaning bestod i att skriva ett "personligt brev" om max 4000 tecken. Har de koll på hur lite det är, när man är så djävla bra som jag? Efter att ha komprimerat, strukit, krympt, tvättat och strukit lite till är jag nu nere i 4048 tecken. Fortyeight to go.

Åsså kommer jobbet att gå til någon floskelsprängd fritidspedagog från Eskilstuna. Så är det ju alltid.

Heja UR!

När man var liten och sjuk, kunde man, om man hade tur få feberdimmorna något skingrade av lite skol-tv. Switch On glimtade till och gav tröst med rörliga bilder och Mikes tuffa frisyr. Och de kan än!

Har tillbringat en timme framför ett lysande program om George W Bush och hans religiositet. Jäsiken va bra! Och jag förbannar mig själv för att jag i min lärargärning så djäkla sällan tar mig tid att spela in bra tv, för att i stället tvingas förlita mig på min kassa kommuns lika kassa AV-central, så att telningarna då och då skall kunna få lite färg-tv.

Hur som helst; USA är idag en teokrati, och med de idéer som cirkulerar i Vita Huset kan vi vara glada att galenskapen inte gått längre. Två år kvar...

Efteråt var det en bisarr minidebatt mellan religionssociologen Alf Linderman och KDUaren Anna Marcelind. Jesus!

# 4 "Headmasters ritual" - The Smiths

Om några av de tidigare placeringarna haft en ganska svag koppling till skolvärlden, egentligen, så är det här så pang-på-röbetan som man kan komma. Vill man gå längre tvingas man sannolikt citera läroplanen. Och det kanske inte är så rock.

"Belligerent ghouls run Manchester schools
spineless swines cemented minds
Sir leads the troops jealous of youth same old suit since 1962
he does the military two-step down the nape of my neck
I wanna go home I don't want to stay
give up education as a bad mistake"

Introt först; alldeles för långt om man skall tolka rockbalken strikt, men suggestivt och alla hobbytrubadurers mardröm. Jäpp, ni måste stämma om gitarren för att kunna lira det, pappskallar!

Så Morriseys mässande. Ingen lek. En av de få som kom undan åttiotalet med någon heder överhuvudtaget, men frågan är hur det hade gått utan Johnny Marr som parhäst. Moz i sig själv är så mycket isolation och bitterhet att jag associerar till Lasermannen.

Dennis Lehane har gjort en väldigt rolig karaktäristik över fenomenet Smiths i någon av de briljanta Kenzie/Gennaro-deckarna. Trots sökande hittar jag inte citatet, men lyckos dig som tvingas läsa igenom de fem delarna för att hitta det.

Lehane, Lasermän och en bedrövlig svensk fanbase till trots: Grattis, Smiths! Från Meat is murder, 1985.

Bloggkoma

Det kan se ut som om jag hamnat i bloggkoma, eftersom jag inte skrivit något på ett tag. Och så kanske det är. Förbereder dock ett epokgörande inlägg om"syner på kunskapssyn", som det skulle kunna heta på konferensfärgad nusvenska. Inlägget skall först processas under en promenad i dagens snöstorm. Kan bli klart till i morgon.

#4 på topplistan publiceras inom 24 timmar. Här handlar det om explicit skolpolitik - och återigen ett grymt intro.

En vinter som vägrar släppa och syo-grubbel sinkar mig. Snart kommer solen igen, som Lolita Pop sjöng en gång.

Jobba jämt - repris i kväll

Ikväll är det repris på "Jobba jämt" - från skolan. Missade större delen av programmet igår, pga kanalkrock. Det lilla jag såg fick mig att tänka a) På tiden! b) Här kommer vi billigt undan! och c) Tänk om de kommit till min skola... My godjum!

Internationella kvinnodagen

Idag skulle vi kunna ägna mattelektionen åt att räkna på hur mycket resurser skolan ger flickor som grupp respektive pojkar som grupp. Med resurser kan vi avse lärartid, taltid, specialundervisning, elevvård, konferenstid, rastaktiviteter, reparationer, läromedel och skolmat. Till exempel.

Sedan skulle vi kunna diskutera det faktum att flickor som grupp, och pojkar som grupp, är grupper bestående av individer.

Slutligen tackar vi Gud/Göran för att vi är världens jämställdaste land och be för att de hemska extremfeministerna inte skall komma och ta oss.

Inkludera och exkludera

Idag skriver Aftonbladet om åttaårige Noa som utsatts för mycket grova kränkningar av en ett år äldre kille. Så här säger rektorn: "- Vi håller isär pojkarna på rasterna för det är där det händer. Men det finns inga planer i nuläget på att låta någon av pojkarna byta klass, säger rektorn."

Som alltid finns det en risk att köpa tidningens version rakt av, men det finns mycket av principiell natur i detta som jag känner igen.

Rektorn uppfattar att det är på rasterna "det händer". Hur tror denna rektor att det känns på lektionerna? På väg till och från skolan? Att reducera våld, hot och andra övergrepp till isolerade händelser som pågår det antal sekunder som slag faller, eller ord yttras, är extremt naivt.

Att ingen av pojkarna, framförallt inte förövaren, skall byta klass kallas på skolsvenska för ett "inkluderande synsätt". Här kastas ingen ut. Här är vi humana. Om Noa inte längre vill gå till skolan, eller om föräldrarna tar honom till en annan skola, ses det aldrig i detta sammanhang. Jag skulle vilja kalla detta för ett exkluderande synsätt

Hur en nioårig pojke som utsätter sina klaskamrater för fullständigt vidriga handlingar mår kan jag bara gissa. Vad han varit med om och vad han har fått med sig i ryggsäcken är förmodligen riktigt otäcka saker. Hur han skall tänkas må bättre av att vara kvar i en miljö där han redan kränkt många, och där de vuxna inte kan hantera honom och därmed hjälpa honom, kan jag inte förstå.

Vi måste skapa miljöer - träningsskolor, terapiformer, stödklasser - där hotfulla, våldsamma och gränslösa barn får kärlek, trygghet och behandling så att de har en chans att växa upp till hela och trygga människor. Skolan måste bli en trygg plats, där vi har roligt och lär oss saker.

Lönesamtal

Träffade på en gammal kollega vid isen igår. Förutom att berätta att åkning denna dag skulle vara värdelöst - tji fick vi - bjöd han lite jobbskvaller. Skolan dit jag förväntas återvända efter sommaren blir mer och mer besynnerlig. Nu har en av de mest engagerade lärarna slutat och sökt sig till en innerstadsskola. Det var hon som i sitt senaste lönesamtal fick höra att hon borde "vakta sin tunga", så kanske hon kunde få ett bättre utfall nästa år. Detta som svar på frågan vilka kvaliteter rektorn tyckte att hon skulle utveckla. Chefen som yttrade detta är även min chef, än så länge.

# 5 Teacher, teacher - Rockpile

Texten är i bästa fall lite fånig. Vi säger så. Men annars; det jublande gitarrintrot! De pådrivande trummorna! Polisongerna! Dave Edmunds lönnfetma!

Så här låter det att vara kär.

Tävlade med Abbas "When I kissed the teacher" i kategorin "Lärare som objekt för svärmeri" och vann tillräckligt stort för att ta sig in på den lite bredare listan. Från Seconds of pleasure, 1980.

Teknikaliteter II

Senaste veckan har jag på olika sätt försökt få min blogg att synas och räknas, typ sådär som vi människor ofta vill göra lite till mans. Sålunda har jag besökt olika mysko sajter där jag registrerat mig och försökt begripa hur man skall gå vidare. Bloglines, Feedburner, Knuff och Nyligen har sett mig komma och gå, men först idag hittade jag en tillräckligt enkel instruktion för att hamna i ett räkneverk - Bloggtoppen. Vad detta skall leda till vet jag inte riktigt, men jag antar att jag nu mer exakt kan se hur få som läser. Bra.

Lite lagom förbryllande - och knäckande -är det att kolla hur få/många som kollat min "complete profile". Förbryllande för att det hoppar så. Först var det 25 stycken i två månader, sedan över en natt 57, därefter 116 skitlänge och nu 137. Wow! 137!

Lasermannen II

Jo, jag rekommenderar boken (se kommentarer till "Lasermannen naken"). Det är både intressant och skrämmande att återvända till stämningsläget i Sverige för femton år sedan. VAM, Ny Demokrati, Ultima Thule och allt de där som känns så avlägset nu - tack och lov. Tamas har också gjort imponerande research - det som för dagens journalister innebär att man kollar på tv - när han kartlagt Ausonius uppväxt. Lumparbefäl, lärare och gamla grannar har letats upp och intervjuats. Så läs den absolut.

Meningar som "Han vände sig åter mot fönstret och tittade sammanbitet ut i novembermörkret", klarar vi oss dock utan.

Lasermannen naken

Efter att närmast ha golvats av de två halva avsnitt jag hann se av "Lasermannen" läser jag nu Gellert Tamas bok, inköpt på rean. Dessvärre konstaterar jag att de litterärara kvaliteterna lyser med en närmast chockerande frånvaro. Dialogernas uselhet får mig att rodna, och personteckningarna suger big time så fort de avviker från de rena arkivuppgifterna. Hur kan sådant passera utan vidare? Men när han lämnar försöken att leva sig in i människor av "kött och blod" blir det bra. Skitbra faktiskt.

Blev provocerad...

...av en alldeles för gammal artikel av Jonas Hållén i Lärarnas Tidning; "Martin anropar världen från TV-soffan", införd i december. Här beskrivs i fascinerat, på gränsen till entusiastiskt, tonläge hur vuxna män spelar dataspel över nätverk upp till trettio timmar i veckan. Killen som är intervjuad är med i det multinationella nätverket Cooper Boyz, och säger att han gillar miljöer där man "går in för det man gör till hundra procent". Så har man också regler som förbjuder prat om politik och privatliv.

Geniet Hållén gör lite egna analyser. "Medlemmarna i Cooper Boyz har en intensiv relation som sträcker sig över geografiska och sociala gränser, men med ett tryck på en knapp kan man ta en paus eller avsluta umgänget." Och, jo de har träffats i verkligheten. "De tillbringade fyra dagar hemma hos Jalobo i Louisville i södra USA. Större delen av tiden höll de till i Jalobos källare. Där spelade de Project Gotham Racing 2 på sex stora tv-skärmar och en projektor som gav en gigantisk bild på 157 tum." Wow.

Artikelförfattaren kunde ju kanske problematiserat det faktum att det som kännetecknar denna sorts "relationer" är att män väljer bort det mesta av det som utgör mänsklig samvaro; man är anonym, man kan avbryta när som helst, man skall inte prata om privatliv eller politik till exempel.

Och då majoriteten av dataspelarna inte är knasiga vuxna, utan unga killar bör vi fråga oss: Vad innebär det för samhällsutvecklingen att en stor del av männen i en uppväxande generation ger fan i social träning? Vad innebär det för ansvarstagande? Konfliktlösning? Vilka får sköta det i stället, och vilka får betala priset? Faran med dataspel ligger inte i "våldsförhärligandet" utan i bortväljandet av det mänskliga.