...av en alldeles för gammal artikel av Jonas Hållén i Lärarnas Tidning; "Martin anropar världen från TV-soffan", införd i december. Här beskrivs i fascinerat, på gränsen till entusiastiskt, tonläge hur vuxna män spelar dataspel över nätverk upp till trettio timmar i veckan. Killen som är intervjuad är med i det multinationella nätverket Cooper Boyz, och säger att han gillar miljöer där man "går in för det man gör till hundra procent". Så har man också regler som förbjuder prat om politik och privatliv.Geniet Hållén gör lite egna analyser. "Medlemmarna i Cooper Boyz har en intensiv relation som sträcker sig över geografiska och sociala gränser, men med ett tryck på en knapp kan man ta en paus eller avsluta umgänget." Och, jo de har träffats i verkligheten. "De tillbringade fyra dagar hemma hos Jalobo i Louisville i södra USA. Större delen av tiden höll de till i Jalobos källare. Där spelade de Project Gotham Racing 2 på sex stora tv-skärmar och en projektor som gav en gigantisk bild på 157 tum." Wow.
Artikelförfattaren kunde ju kanske problematiserat det faktum att det som kännetecknar denna sorts "relationer" är att män väljer bort det mesta av det som utgör mänsklig samvaro; man är anonym, man kan avbryta när som helst, man skall inte prata om privatliv eller politik till exempel.
Och då majoriteten av dataspelarna inte är knasiga vuxna, utan unga killar bör vi fråga oss: Vad innebär det för samhällsutvecklingen att en stor del av männen i en uppväxande generation ger fan i social träning? Vad innebär det för ansvarstagande? Konfliktlösning? Vilka får sköta det i stället, och vilka får betala priset? Faran med dataspel ligger inte i "våldsförhärligandet" utan i bortväljandet av det mänskliga.
2 comments:
Fortsätt det goda arbetet men lägg för tusan av med punkt punkt punkt i rubrikerna. Om det inte är på en postironisk nivå som inte jag hajar, vill säga.
dadel
Punkt, punkt, punkt...
...använder jag då jag inte vill använda rubrik. Följaktligen fortsätter hag med det.
Post a Comment