Om några av de tidigare placeringarna haft en ganska svag koppling till skolvärlden, egentligen, så är det här så pang-på-röbetan som man kan komma. Vill man gå längre tvingas man sannolikt citera läroplanen. Och det kanske inte är så rock."Belligerent ghouls run Manchester schools
spineless swines cemented minds
Sir leads the troops jealous of youth same old suit since 1962
he does the military two-step down the nape of my neck
I wanna go home I don't want to stay
give up education as a bad mistake"
Introt först; alldeles för långt om man skall tolka rockbalken strikt, men suggestivt och alla hobbytrubadurers mardröm. Jäpp, ni måste stämma om gitarren för att kunna lira det, pappskallar!
Så Morriseys mässande. Ingen lek. En av de få som kom undan åttiotalet med någon heder överhuvudtaget, men frågan är hur det hade gått utan Johnny Marr som parhäst. Moz i sig själv är så mycket isolation och bitterhet att jag associerar till Lasermannen.
Dennis Lehane har gjort en väldigt rolig karaktäristik över fenomenet Smiths i någon av de briljanta Kenzie/Gennaro-deckarna. Trots sökande hittar jag inte citatet, men lyckos dig som tvingas läsa igenom de fem delarna för att hitta det.
Lehane, Lasermän och en bedrövlig svensk fanbase till trots: Grattis, Smiths! Från Meat is murder, 1985.
No comments:
Post a Comment