Bra Baylan! Eller... sådär

Som ni kanske såg, upplät Kritan igår lite spaltutrymme åt skolministern. Anledningen var att ni skulle slippa klicka på en länk - det orkar ni ju aldrig göra i alla fall. Hursomhelst lovade jag att snarast kommentera regeringens förordningsändring, och det här är ett av de få tillfällen jag faktiskt håller vad jag lovar. Då kör vi!

Tre saker är bra. Man slår fast att varje skola skall ha ordningsregler. Om elever under 18 år uteblir från undervisningen skall hemmet informeras. Rektor skall låta utreda om ett barn har behov av särskilt stöd, då föräldrar eller lärare så begär. Att man på det här sättet skriver "skall" och i en förordning bankar fast sådant som absolut borde vara självklarheter är ett tecken på att sossarna nu känner att det är dags att visa större tydlighet. Det är bra, då det är steg på väg mot en proffsigare skola. Regeringen vill inte lämna skolpolitiken som en lam anka att peppra full med oppositionens hagel. Klokt.

Men, vad betyder detta egentligen? Hur tolkar vi att det är rektors ansvar att ordningsreglerna "följs upp"? Kan vi tänka oss konsekvenser för den som använder våld? Är det en omsvängning från det ett "inkluderande" synsätt som konsekvent ignorerar de utsatta, eller är det bara... tja, vadå?

Sedan tycker jag personligen att det kan vara dags att problematisera modemantrat att skolans regler skall tas fram tillsammans med lärare, elever och föräldrar. Tanken är att detta ger reglerna legitimitet och att det annars är naturligt, och rentav sunt, att man bryter mot dem. Resonemanget förutsätter att elevrepresentanterna uppfattas som företrädare av de andra eleverna som i demokratisk ordning solidariserar sig med vad man i sann, svensk förhandlingsanda beslutat. Och så är det kanske inte alla gånger. Tro det eller ej, det finns killar som skiter i vad skolan bestämt, trots att både elevrådet och föräldrarådet varit inblandade.

Varför inte våga hävda skolans/skolledningens primat (heter det så?) i vissa grundläggande frågor? Skulle det inte kunna vara tryggt och nyttigt att möta en skola som står för någonting som man inte är beredd att förhandla om? Skulle inte det kunna skänka en högre grad av legitimitet? Jag tror det. Vi skall inte förhandla om det är ok att uppträda schysst eller inte. Elevdemokratin måste stärkas, men att skänka bort trygghet och ordning är inte demokratiskt.

Att rapportera skolk eller misstänkt skolk hem är självklart. Vad blir påföljden för kollegor som inte orkar sköta frånvarorapporteringen?

Slutligen, är det verkligen klokt och kostnadseffektivt att kräva utredning i alla lägen? Vad kostar det? Har vi psykologer så det räcker? Hur snabbt? Eller räcker det att rektor går in i klassrummet och kollar lite? Vi har redan en lag som skall garantera att elever som är i behov av särskilt stöd skall få det. Det får de inte. En mycket bättre skrivning vore att rektor är skyldig att sätta in stödundervisning då lärare så begär det, om inte en utredning visar annat. Gärna ett vite på det. Då sätter vi eleven främst.