Sparka de djävlarna!

Alternativ rubrik till förra inlägget. (En bekant, verksam i mediavärlden, överraskade mig med att berätta att han stundtals läste min blogg. Som jag förstod tyckte han att Kritan är ok, men att jag borde rasa lite mer. Ok, skall försöka.)

Tidigare betyg?

Två av tre elever i år 9, skulle vilja att de första betygen sattes tidigare än i dag. Som det är nu får man sina kunskaper betygssatta först i år 8 vilket en majoritet alltså tycker är för sent, enligt en unbdersökning av almighty DN.

Eleverna vill veta vad "de kan" och hur "det går". Det är rimligt. Vad som däremot är orimligt är att eleverna inte tycker att de vet det idag. Det beror i sin tur på att deras lärare är för dåliga på att förmedla detta.

Ett vanligt argument för betyg är att "det säger mer än flummiga omdömen". Men omdömena skall inte vara flummiga, utan skrivna, just det, av professionella pedagoger som kan beskriva elevens kunskapsutveckling. Och dessa säger mer än de till symboler reducerade betygen. För det är, och kommer alltid att vara, det standardiserade betygssystemets svaghet; informationsinnehållet blir i praktiken litet. Eller för att dra en dålig jämförelse - tänk dig att din doktor bara fick välja en av fyra siffror för att beskriva hur du mår, när du går dit för din årliga hälsokontroll.

Ett annat, och mycket större, problem är att det är så många lärare som får fortsätta att arbeta i skolan trots att de inte vet hur det nationella betygssystemet fungerar. Det är inte alls ovanligt med lärare som sätter betyg utifrån högst personliga åsikter, och det djävliga är att ingen har guts nog att tvinga dem till bättring/be dem dra. (För den som vill veta mer om kursplaner och betygskriterier kan man titta här.)

Med detta sagt är jag absolut öppen för att låta eleverna få betyg tidigare, kanske skall man låta de enskilda skolorna bestämma när. Men som sagt - först måste lärarna bli bättre på den viktigare, kvalitativa beskrivningen av elevernas styrkor och svagheter. Annars kan de dra.


(Bilden från den i veckan visade lärarfilmen "Ole, dole, doff", av Jan Troell. Per Oscarsson söker stöd hos en kollega.)

En i veckan?

Otroligt lågt tempo här. Jag skäms och förstår att alla riktiga bloggare föraktar mig. Å andra sidan - hur hinner ni? Lovar dock att denna vecka publicera minst två coola inlägg. Kanske redan i morgon! Tills dess, håll tillgodo med en fin bild av Ystads Latinskola. Så vi vet lite var ribban ligger...

Flickor är så bra att de inte behöver några resurser

Hur mycket pengar en enskild skola har att röra sig med har först och främst att göra med hur många elever som går där. Till det för många kommuner sedan andra faktorer som skall åstadkomma en större likvärdighet i utfall. Man tänker sig att bakgrundsfaktorer som föräldrars utbildning, ursprung samt ställning på arbetsmarknaden påverkar förutsättningarna för att deras ungar skall lyckas bra i skolan. Kan få föräldrar hjälpa sina barn med läxorna behövs det mer lärare i skolan, typ. Det är nog riktigt, om vi i liberal anda vill arbeta för att ge människor lika förutsättningar att lyckas i sina liv.

Till detta har nu Uppsala kommun fogat variabeln "kön". Man tänker så här; eftersom killar är bråkigare och får sämre resultat i skolan, är det svårare att nå bra resultat på skolor med mycket killar. Alltså skall de ha mer resurser.

Malin Siwe skrev i lördags om detta. Hon tycker det är utmärkt. Please, läs länken. Jag tycker det är befängt.

Att det i dag är vanligt med en könsfördelning på 60-40 på skolorna är en effekt av att det på allt för många skolor råder en kultur som utmärks av dåliga skolresultat, bråk och stök i klassrum, hot och våld i korridorer samt vandalisering och dåligt språkbruk.

Siwe menar att om pojkar klarar sig sämre skall de ha mer pengar, på samma sätt, och av samma skäl, som t ex barn till invandrare. Men här blandar hon ihop korten. I det senare fallet handlar det om förutsättningar så att säga fastlagda innan skolan kommer in i bilden. Det gäller förvisso kön också, men att tro att det är det som determinerar killar att röja och misslyckas är dumt. Det är tyvärr så, menar jag, att det är bl a skolans sätt att bemöta pojkar respektive flickor som leder till detta.

Anledningen till att flickor lämnar de bråkiga skolorna och pojkarna blir kvar är ju att flickorna känner att de inte trivs och utvecklas där medan pojkarna, tja... killarna regerar dessa skolor. Då skall vi naturligtvis inte ge mer till skolor som tappar flickor, utan tvärtom, belöna dem som får dem att vilja vara kvar. Det skulle såklart kunna leda till att flickornas reslutat blev ännu mycket bättre än pojkarnas, och tänk att jag tror att den skillnaden skulle vara en ganska exakt motsvarighet till hur mycket möda man lägger ned på att lära sig saker i skolan. Vilket skulle kunna vara ett huvudprojekt.

Att flickorna drar för att de inte trivs är för övrigt bara ett antagande. Om de mår dåligt gör det hur som helst inte Siwe så mycket, skolans uppgift är ju inte att hålla eleverna på gott humör.