Två av tre elever i år 9, skulle vilja att de första betygen sattes tidigare än i dag. Som det är nu får man sina kunskaper betygssatta först i år 8 vilket en majoritet alltså tycker är för sent, enligt en unbdersökning av almighty DN.
Eleverna vill veta vad "de kan" och hur "det går". Det är rimligt. Vad som däremot är orimligt är att eleverna inte tycker att de vet det idag. Det beror i sin tur på att deras lärare är för dåliga på att förmedla detta.
Ett vanligt argument för betyg är att "det säger mer än flummiga omdömen". Men omdömena skall inte vara flummiga, utan skrivna, just det, av professionella pedagoger som kan beskriva elevens kunskapsutveckling. Och dessa säger mer än de till symboler reducerade betygen. För det är, och kommer alltid att vara, det standardiserade betygssystemets svaghet; informationsinnehållet blir i praktiken litet. Eller för att dra en dålig jämförelse - tänk dig att din doktor bara fick välja en av fyra siffror för att beskriva hur du mår, när du går dit för din årliga hälsokontroll.
Ett annat, och mycket större, problem är att det är så många lärare som får fortsätta att arbeta i skolan trots att de inte vet hur det nationella betygssystemet fungerar. Det är inte alls ovanligt med lärare som sätter betyg utifrån högst personliga åsikter, och det djävliga är att ingen har guts nog att tvinga dem till bättring/be dem dra. (För den som vill veta mer om kursplaner och betygskriterier kan man titta här.)
Med detta sagt är jag absolut öppen för att låta eleverna få betyg tidigare, kanske skall man låta de enskilda skolorna bestämma när. Men som sagt - först måste lärarna bli bättre på den viktigare, kvalitativa beskrivningen av elevernas styrkor och svagheter. Annars kan de dra.
(Bilden från den i veckan visade lärarfilmen "Ole, dole, doff", av Jan Troell. Per Oscarsson söker stöd hos en kollega.)
2 comments:
Hej Kritan, tack för en bra blogg. Jag har ett par frågor:
1. Det första är kanske en skitsak: Är det inte lite inhumant att ha betyg med ett D på slutet? För mig blir intrycket att det är eleven som blir godkänD eller mycket väl godkänD i och med att hon/han får det betyget och inte resultatet. Om man i stället körde med godkänT osv. betonade man istället resultatet. Å andra sidan blir ju så vitt jag förstår ingen underkänd, eftersom det då inte sätts något betyg, så det här är kanske fullkomligt irrelevant.
2. Hur ser det ut i andra länder, t.ex. de nordiska? I många av de länder som jag känner till sker ett ivrigt betygsättande av barn från mycket tidig ålder, något som sedan fortsätter under hela utbildningen. I en del länder omfattas många anställda inom vissa sektorer av en formell och regelbundet återkommande betygssättning under hela sin karriär. Vet du om svenska skolpolitiker har tittat på utländska skolsystem och vad de i såfall har dragit för slutsatser?
Det vet du väl att svenska politiker aldrig tittar utomlands. Sverige är ju redan bäst på allt!
Post a Comment