Knas i den stora datamojängen (Blogger/Microsoft/Gud/ABC80) gör att den fula styckeindelningen mot slutet av inlägget nedan inte är mitt fel. Har försökt åtgärda. Gång på gång.

Läsanvisning; tänk nytt stycke vid "Vidare..." samt "Huvuddelen..."

/Kapten Adjunkt

Läxfritt

Vänsterpartiet vill avskaffa läxorna i grundskolan, skriver SvD idag.Logiken är enkel - eftersom alla inte har samma möjlighet att få hjälp hemma är det orättvist och odemokratiskt att lägga på eleverna uppgifter att göra efter skolan.

Jan Björklund går så klart igång och hojtar om att den svenska skolan redan har minst hemuppgifter i västvärlden. Han pekar också på att läxor tränar självständig problemlösning och ansvarstagande.

Jag håller med vänsterpartiet i det att det finns ett mått av orättvisa när eleven lämnas ensam med en stor del av arbetet. Idag ges "läxor" ofta för att arbetet inte hunnits med i skolan. Det kan handla om att man går i en stökig klass eller har en strulig lärare som inte kan disponera tiden. Att då säga "resten av kapitlet får ni arbeta med hemma", är ett sätt att formalisera kapitulationen.

Skolan tar också för lätt på elevernas totala arbetsbörda. Många elever lever under en enorm press de sista åren i grundskolan. Vi måste bli bättre på att ge eleverna en rimlig arbetsfördelning över veckan, och över läsåret, och vi måste bli bättre på att stötta dem i deras egen planering. Alla skolor borde också erbjuda ett skolbibliotek som är öppet ett par timmar efter skolan, och där man kan få hjälp med det man behöver.

Vidare har vi elever som vill gå hem och jobba för att de inte kan koncentrera sig i skolan. Att låta hemarbete kompensera för en oacceptabel arbetsmiljö går icke an!

Huvuddelen av arbetet skall göras i skolan, men att repetera sådant man jobbat med, eller förbereda sig extra inför en redovisning är effektivt och definitivt en bra träning. Kritans slutsats blir alltså: Gärna läxor, men med förnuft!

Killar och tjejer

Igår kväll (29/5) hade Aktuellt ett inslag om pojkars och flickors skillnad i resultat i förhållande till kunskapsmålen. Man konstaterar att bilden är likadan över hela riket; flickor lyckas allt bättre i förhållande till pojkarna. Reportageteamet besöker Östervåla i västra Uppland. Niondeklassarna Sandra, Ronja, David och Emanuel berättar om sin vardag. De beskriver själva hur flickor har högre krav på sig själva, är mer ambitiösa och lyckas bättre. Killarna säger att de kanske är lite lata och att det är lite skämmigt att plugga. Då är man som en tjej, som Emanuel uttrycker det.

På Skolverket sitter Mathias Sjöstrand. Han konstaterar att det är svårförklarligt. Det verkar inte som att det handlar om brist på manliga förebilder (!), och det ärlikadant över hela landet, så den gamla "töntigt att plugga på bruket-refrängen" funkar inte heller. Även klassvariabeln saknar förklaringsvärde.

Undervisningsrådet Mats Björnsson är lite rakare. Han talar om en manlig anti-plugg-kultur, kopplad till andra manliga värden som fysisk styrka, idrott, hierarkier och våld. Att, inte vara kvinnlig, att inte vara bög.

Herr Sjöstrand får runda av och nu talar även han om en anti-plugg-kultur, men han får det att låta som om denna saknar koppling till något annat. För honom framstår det hela framförallt som mycket mystiskt. Lite som anabola steroider alltså.

Mina erfarenheter stämmer mycket bra med de intervjuade elevernas och de ligger i lnje med det som Mats Björnsson hävdar. Forskning och vardagsverklighet bekräftar varandra. Att det sedan finns ett mellanskikt bestående av byråkrater och skolpolitiker som vill krångla till det hela är mycket irrtiterande.

# 1 "Wonderful world" - Sam Cooke

"It isn't what you sing that is so important", said Sam's father, "but rather the fact that God gave you a good voice to use. He must want you to make people happy by singing, so go ahead and do so."

Om man förutsätter att det finns cd-spelare på en öde ö, och det finns det ju, liksom mat och vatten, blir en av mina tre grejer den fantastiska Motownboxen 1959-1971. Här finns, över 104 fantastiska låtar, musik för alla känslolägen och för alla tänkbara tillfällen. Glädje, smärta, kättja, toksväng, gud, fan och hans morbror, jubel, jubel, jubel och love, love, love. Här finns sångare som Smokey Robinson, Diana Ross, Marvin Gaye, Jimmy Ruffin, Gladys Knight, Martha Reeves och grupper som Four Tops, Supremes, Temptations och Isley Brothers. Allt kompat av de makalösa Funk Brothers - The Heartbeat of Motown. Så gäller det mig och en öde ö i all framtid - med denna box är jag trygg. Och utan Sam Cooke hade vi fått klara oss utan detta och jag hade kanske sagt "Trangiakök" i stället. What a terrible world that would be.

Sam Cooke låg aldrig på Motown, men; det var med orden överst i ryggen som Sam Cooke vågade ta klivet vidare, från en karriär som dyrkad gospelsångare, till att bli den som, tillsammans med Ray Charles, lade grunden till den soulmusik som växte fram i USA på femtio- och sextiotalet. Ingen Cooke, ingen Motown, ingen With the Beatles, inga korsbefrutningar med southern soul, tji funk, glöm Asburyscenen och brittisk pubrock, nada disco... Vi sätter igång en ganka hemsk kontrafaktisk kedjereaktion här som berövar oss det mesta goda, kan jag säga. Kvar blir... typ Thore Skogman och...Yes? Oh, nooooooo!

Min mamma gick regelbundet på Friskis och Svettis. Hennes gympaführer måste haft en hel del hästar hemma, för ibland när vi sågs ville mamma ha hjälp att identifiera något bra hon gjort hoppsasteg till. Hon nynnade och jag gissade. I det här fallet var det lätt, hon visste att låten varit med i Röda Tråden med Pekka Heino så det var alltså frågan om Wonderful World och jag skaffade henne en billig samling - Sam Cooke 20 Greatest Hits, Wave. Mer om den lite längre ner.

Wonderful world sitter, från det tassande introt, som en smäck. Detta är musik som vill en väl. Som svänger, med extremt små åthävor, men ändå tusen gånger mer än, säg, ett kompband till ett svenskt hockeylandslag i Kungsan. Sams röst svävar, svänger och smeker. Wailar bekvämt över sticket, sätter med raketforskarprecision ett "yeah" innan han rullar hem julgranen, hela vägen hem.

Textidén har använts många gånger senare, och säkert tidigare. Vad är viktigt, egentligen? Kunskapssynen gläder alla utom Riddar Kato, du vet han med stenhjärtat.

"Don't know much about history, Don't know much biology.
Don't know much about a science book, Don't know much about the french I took.
But I do know that I love you, And I know that if you love me, too,
What a wonderful world this would be..."

Låten skrevs av Campbell, Alpert och Adler, skall sägas, och tack för det, men om dem får någon annan skriva.

Som sagt, mamma fick den här tämligen simpla utgåvan, som idag är i min ägo. Jag tror den kostade kanske 39 kronor på Åhléns. Och naturligtvis finns det remastrade lyxboxar med Sam att skaffa, men dessa 20 låtar - det är sjukt hur mycket bra man kan få för 39 spänn en dag när solen skiner. Förutom den ovan nämnda You send me, Chain Gang, Cupid, Having a party, Bring it on home to me... Kolla i en livsmedelsbutik nära dig.

Wonderful World, 1961. Tusen tack för den här och alla andra fantastiska sånger, Sam Cooke!

---

Det var listan. Hädanefter hittar du dylikt på Kritans Stickspår.

På gång

Jag har inte lagt ner, men jag har rest och varit sjuk. Skott kommer. Så ru vet.

Out of office

Lyckliga omständigheter låter mig resa till Istanbul denna vecka. Paus här alltså. Och, ytterligare en veckas väntan på the Mighty Numero Uno. Hav tålamod. Merhaba.

Åsiktsbetyg IV: Nähä.

Nähä. OK. Förlåt, Skolverket.

Går man till källorna, och det bör man, så finner man att Skolverket nu kommit fram till att man inte får underkänna elever som hyser odemokratiska åsikter. I princip. Men, man får göra så i Kungälv, eftersom det nu gäller en elev, som enligt läraren "...inte vid något tillfälle visat att han kan nå detta mål." Målet i fråga är att ”…kunna tillämpa ett demokratiskt arbets- och beslutssätt”.

Tror att vi är tillbaks ganska exakt på ruta ett (1). För det där undantaget, eller vad man skall kalla det, rymmer universum av tolkningar.

Jag är rätt säker på att det handlar om en person som inte vill, men som kan. Eller så är det killen på bilden.

Åsiktsbetyg III: Behövs Skolverket?

Att Kritan är kritisk till det sätt Ytterbyskolan i Kungälv valt att tillämpa kursplanen i samhällskunskap har jag tidigare motiverat här och här. Bra ambition, fiffigt tänkt - dum slutsats, kan man sammanfatta mina synpunkter. Den stora skandalen är att...

...Skolverket tar en dryg månad på sig att komma fram till om detta är OK, eller inte. Det är fullkomligt orimligt att det skall ta så lång tid. Betänk också att det som hördes när potatisen var het mest var mummel och oklara harklingar från chefsjuristen, men att de besked som trots allt gavs var att skolan ifråga var fel ute, om än aldrig så inlindat.

Det handlar här inte om hur skolan skall förhålla sig till något nytt fenomen utan hela problematiken kring värdegrund och hur skolan skall arbet amot odemokratiska krafter var i hög grad vägledande när man skrev den nya läroplanen i början på nittiotalet. Jag kan inte tolka dröjsmålet, som ju blir ett slags underlåtenhetssvek mot de som arbetar i skolan, som ett utslag av a) inkompetens eller b) feghet. Lägg ner, eller börja jobba, för tusan!

Men det var alltså OK. Jaha. Då vet vi att man kan underkänna elever som man menar inte har demokratiska kunskaper. Och att vi kan komma fram till det genom att vi ser att de inte praktiserar demokrati. Och det ser vi genom att vi tycker att de beter sig odemokratiskt. Hmmm. Hur mycket? I vilka sammanhang? En dålig dag underkänner jag alla elever jag har. Plus mig själv och mina kollegor.

Det här kan bli knepigare än vi föreställt oss.

Jewert rular - Kritan splittrar personligheten

Sedan igår har jag börjat skriva på min syskonblogg - Kritans Stickspår. Där vill jag kunna vara lite bredare, och inte bara fokusera på skolan. Idag kan man läsa om Sveriges just nu bästa penna; Jenny Jewert. Gör det, eller hellre, läs henne direkt här.

Naivitet och nazism

Från SR: "En gymnasieskola i länet kan tänka sig att släppa in nazister för att diskutera politik med eleverna inför valet i höst. /.../ Anders Torstensson, rektor på Furulundskolan, anser att det med anlening av åsiktsfriheten är mer demokratiskt att ta emot alla som vill.
- Förutsättningen är att man håller sig till ordningen och inte uttalar sig på ett kränkande sätt, säger han."

Det handlar om Sölvesborg i Blekinge och det där, tror jag, bara är dumt och farligt. Nazismen vilar, bland annat, på ett enormt förakt för demokrati, för argument och för samtal. I teorin kan vi tycka att "alla alltid skall få komma till tals" och "bemötas". Om det betyder att nazister skall få sprida propaganda till skolungdomar på deras arbetsplats gör vi oss dummare än vi, förhoppningsvis, är.

Två tillägg

Om debatten efter Bobby: Som en stark underström till problematiken ligger vår kulturs ovilja att se våld mot kvinnor och barn. Vi vill etikettera under "sjuk", "galen", "alkis" eller "utlänning". Snälla pappor som tränar fotboll och lagar bilar vill vi ju inte anmäla. Till detta kommer den svenska grundinställningen att "jag säger ingenting, så har jag ingenting sagt". Den som låter bli att agera får ingen skit; det får bara den som gör något - och riskerar att göra fel. På kort sikt kan skolan knappast göra något åt dessa kulturella särdrag. Vi kan dock börja agera proffsigt redan på måndag.

Om religiösa friskolor: Att det inte är en enkel fråga handlar ju om att många sossar och vänsterpartister vill kunna stoppa etablering av friskolor och förskolor av "ekonomiska skäl", för att de hotar den "ordinarie verksamheten" då elevunderlaget drar sig till friskolorna. Denna utveckling borde stämma till en helt annan eftertanke; varför lämnar man kommunala skolor?

# 11 - Låtarna som inte platsade

He, he... Nu börjar det bli spännade, eller hur? I väntan på att ettan avtäckes till smällande skumpa kommer här ett axplock av de låtar som inte kom med. Kanske hittar du här den låt du räknat med skulle bekläda förstaplatsen - tuff skit, baby!

• Abba - When I kissed the teacher. Magnifikt aku-twang, stollig video med Magnus Härenstam, grymt drag in i vers 2, men tyvärr; inte in på listan denna gång. Hade jag gjort listan i fyran hade den kanske vunnit.
• Kinks - Schoolboys in disgrace. Konceptalbum. Jag har för dålig koll eftersom jag, mig veterligen, bara hört en låt. Live dessutom. Der om ursäkt Ray. Du förtjänade säkert en topp fem placering. Omslaget är dock inte nådigt.
• Pink Floyd - Another brick in the wall. Hördes överallt i början av åttiotalet. Progressiva lärarvikarier spelade låten på engelsktimmen. När jag såg filmen The Wall i London, hösten -82, var det den djupaste film jag sett. Jag var helt golvad. Men inte ens på den tiden skulle jag kunna lista Pink Floyd på någon som helst topp 10. Jag menar, Pink Floyd.
• Gary US Bonds - School's out resp School's in. Har inte fått tag på dessa låtar. Har hört klipp av den första och den har ett sånt där skönt gubb-sväng som bossenposset repriserade för snart tretti år sedan. Idén med en uppföljare om hur skönt det är att skolan börjar har jag fortfarande inte riktigt smält.
• Ted Gärdestad - Skolsång. Jag blir alldeles varm av Teds första plattor. Det finns en lätthet i produktionen som inte hörts efter 1974, och han hade en fantastisk förmåga att skriva bra melodier. Allt känns som sol, vind och vatten. Men den här funkar inte riktigt, framförallt pga storebrorsans olagligt töntiga text.
• John Lennon - Working Class Hero. Raderna "They hurt you at home and they hit you at school, They hate you if you're clever and they despise a fool, Till you're so fucking crazy you can't follow their rules" uppfyller med råge Kritans kriterier för plats på listan. Och Lennon är, för att uttrycka mig milt, en duktig musikant. Skoja bara. Han är bäst, alla kategorier. Hade känts lite knäppt att ha honom på en lista, helt enkelt.
• Loretta Lynn - Harper Valley P.T.A.. Redaktörn hör av sig. Det får bli på listan över de tio tuffaste countrylåtarna om skolan. Hälsar jag.
• Steely Dan - My old school. Betydligt bättre än Another brick in the wall, men faller på att jag inte känner mig riktigt ok med att ha Steely Dan på listan. Supertramp fyllde intellektuella-brill-miffon-kvoten.
• Steve Earle - Someday. "You go to school and you learn to read and write, So you can walk into the county bank and sign away your life." Någon faller alltid bort pga otur, Steve.
• Factory - Efter plugget. Eller hur?

Men...

Var är kvinnorna? Hmm. Det har definitivt varit en fråga för undertecknad. Hittade inget hos Chrissie Hynde, Kirsty MacColl, Emmylou, Stevie Nicks, Patsy Cline, Patti Smith, Lolita Pop, Sandy Denny och ABC med Anna Book suger faktiskt.

Ettan kommer nästa fredag. Gissa gärna!

Vad vi måste våga se

Efter det fruktansvärda våld som ledde till pojken Bobbys död uttrycker nu åtskilliga kolumnister och bloggare sin ilska över att "ingen såg något". Det gör de rätt i. Bobbys fall är inte unikt. Varje år dör barn - liksom många kvinnor - av våld i hemmet, och varje dag utsätts många barn för våld och kränkningar som vi har svårt att föreställa oss. Dessa barn möter vi i skolan.

Socialtjänstlagen stadgar att "Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom... / ... är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd." Det är alltså solklart att jag som lärare skall se till att soc kan inleda en utredning om jag möter ett barn som jag känner oro för. Vad vi måste fråga oss är varför detta sker så sällan.

För att anmälningsplikten skall fungera krävs två saker; vi måste ha kompetens att se och vi måste ha mod att anmäla. Och det är här det brister. Skolan har som regel dåligt fungerande system för att se våld i skolan, och när det gäller att se våld och andra missförhållanden i hemmet är det ännu sämre. Här kommer några konkreta punkter.

Alla barn skall regelbundet diskuteras i arbetslaget utifrån frågeställningen "Har vi anledning att känna oro för hur barnet har det hemma?". Denna diskussion sker under strängaste sekretess och följer en systematik. Att tillsammans prata om de, ibland små, saker som man ser, kan ge en helt ny, och oroande bild. Jag har själv mycket goda erfarenheter av detta arbetssätt från mina år som kolloledare. Och vi "hittade" faktiskt många barn som skolorna hemma i stan missat.

En bra rektor skall våga stå för anmälan. En faktor som avhåller många lärare från att rapportera vidare är en rädsla för hur klimatet i skolan blir medan ärendet pågår, eller om "inget händer". Hur möter man de föräldrar som man själv anmält, eller sett till att de anmälts? I den bästa av världar kan man prata om detta, men så är inte alltid fallet. Rektor skall lyfta ansvaret från läraren eller arbetslaget och vara den som informerar hemmet ( i det fall det skall göras).

Vi måste vara mer öppna och lyfta fram det positiva med anmälningsplikten. Det är för barnens bästa! Självklart bör vi berätta om skolans arbetssätt på detta område på föräldramötena i början av terminen. Som det nu är hör de flesta inte talas om anmälningsplikten förrän något händer. Det gör att situationen blir onödigt dramatisk.

Mer kunskap om våld i familjen, om sexuella och andra övergrepp är naturligtvis välkommet, framförallt om vilka signaler man skall hålla utkik efter, men viktigare är att vi vågar ta vår oro vidare.

Slutligen måste ansvar utkrävas av de som försummar sin plikt och i detta avseende sviker barnen; må det sedan vara av inkompetens, feghet eller lättja. Skall man tro Expressen förbereder nu regeringen ett lagförslag i den riktningen. Utmärkt.

I andra änden kan vi ha massor av synpunkter på hur soc och polisen jobbar - men det är inte våran sak. Och definitivt inte ett skäl att inte anmäla. Vår uppgift är att se och uppmärksamma. Att våga.

Förbjud Gud?

Nu är det de religiösa förskolorna som debatteras. I morse hade Nyamko Sabuni (fp), Nalin Pekgul (s), samt Anders Carlberg (ordf Judiska församlingen i Göteborg) på DN-debatt, en gemensam artikel under rubriken "Barn har rätt till andra värderingar än religiösa". Deras poäng är att förslaget om etableringsfrihet i förskolan (m, c, kd, mp), kommer att leda till en stor mängd religösa förskolor. Dessa förskolor kommer i sin tur kränka barnens rätt till en uppväxt där de möter olika värderingar. Föräldrar som vill dra sig undan det svenska samhället och isolera barnen från "svenska värderingar" kommer kunna göra, det vilket leder till ökad segregation och ökade konflikter mellan olika grupper i samhället.

Å andra sidan stadgar Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna, att föräldrar har "rätt att starta och placera sina barn i en skola som stämmer överens med deras egen trosuppfattning och livsfilosofi." Och Sverige skall följa denna konvention, är det ju tänkt.

OK, vi börjar med att ställa Europarådet på standby, det finns förmodligen ganska rejält tolkningsutryme i frågan, och - som artikelförfattarna påpekar - kan den sägas stå i strid med FN:s barnkonvention, som vi ju också skall följa.

I Studio 1 möter Pekgul moderaternas Sten Tolgfors, som problematiserar bilden lite. Han menar att ett förbud mot reliösa förskolor i sig på intet sätt garanterar en verksamhet som vilar på demokratiska värderingar. Han påpekar också att den enda skola som otvetydigt brutit mot värdegrunden är den kommunals skolan i Knutby. Touché.

Nu är Kritan tämligen övertygad om att flera religiösa skolor klarat sig mycket lindrigt undan de skolinspektörer som på äktsvenskt manér (jfr GRN) dyker upp och frågar "Kränker ni, typ barnen? Inte? Bra, för det får man inte göra!". Men, som jag skrivit många gånger tidigare, det där gäller faktiskt i hög grad för kommunala skolor också. Och det är ingen vild gissning att ett förbud mot just "religiösa" förskolor leder till att man tar någon annan utgångspunkt, t ex språk, som "täckmantel". Och hur skall vi se på Waldorfdagis med den tämligen mysko antroposofin i botten?

Trots att ett förbud i sig kanske inte kommer betyda så mycket i praktiken, kan det bli en bra markering av hur vi ser på förskolans uppgift. Och den skall inte vara att gödsla barn med religiösa värderingar. Det får man göra hemma eller i scouterna t ex.

Vad som otvivelaktigt återstår är bättre granskning av de verksamheter, oavsett huvudman, som har att arbeta med barn och ungdomar. Barn kränks och utsätts för olika former av övergrepp varje dag i skolor och förskolor, och en stor del av ansvaret för detta vilar på de som bedriver verksamheten. Här krävs bättre granskning och ansvarsutkrävande. Mycket återstår att göra.

Baylan vs Witt-Brattström

Igår hade min favorit, Lennart Persson, saftkalas i debattstudion igen, och svårt jetlaggad försökte jag hålla mig vaken då skolministern skulle debattera "blattesvenska" med Ebba Witt-Brattström. Oj, vad tråkigt och förutsägbart.

Det som tidigare gjorde Kritan förvirrad, dvs den del av debatten som handlar om vad olika språkvetare menar stärker språkutvecklingen, är numera som bortblåst. Nu har vi istället fått till den där härligt enkla uppdelningen där alla i Ebbas lag tycker att det är viktigt att läsa klassisk litteratur, att riktiga kunskaper kan innebära ett visst motstånd vid tillägnandet och att det måste bli mer "riktig" svenskundervisning på bekostnad av Svenska som andraspråk.

I Ibbes gäng tycker man att det mesta är bra. Till att börja med. Samt att Ebba, som ju är professor, sitter högst uppe i sitt porslinstorn utan kontakt med verkligheten. Verkligheten är i det här fallet förorten, där ju ministern själv har vuxit upp. Ungarna skall t ex läsa Harry Potter, som ju knyter an till deras intressen och inte någon daterad skit utan relevans idag.

Det blir lite komiskt med Baylans "vonoben-professor-kritik" när Ebba WB arbetar på den högskola, Södertörns, som har överlägset störst andel studenter med icke-svensk bakgrund. Men hennes erfarenheter och hennes kompetens är inte lika mycket värda, såklart. För hon har ju inte vuxit upp i förorten. Hon förstår ju inte vad som är spännande språkutveckling, hon är ju en överklasstant som ju jobbar med... eeeh, språk.

Sen somnade jag på soffan. Vaknade dock till kvällens sista ämne. Debatt om tv-debatter. Siewert och Lennart i samma program trodde jag skulle överstiga de tekniska specifikationerna för vår Philipsapparat, men det gick bra. Med var även Kerstin Hallert och PO Enqvist. Den senare togs ju till nåder av Kritan härom månaden, och igår fick även Hallert lite upprättelse. De stod sig båda gott i konkurrensen. Det skulle iofs även en wettexduk gjort.

Och i DN diskuterar man vidare. Alla har lite olika infallsvinklar, men dagens poäng tar Åsa Matsson.

Liten ordlista

Förväntningar = krav
Lugn och ro = hårda tag
Omdömen = utslagning
Totaltolerans = relationsbyggnad
Våld = pojkstreck
Hot = skoj
Naiv = modern
Ryggradslöshet = lokalt inflytande
Kaos = dynamik
Demokrati = tjolahopp