PO Enqvist - en hel del är förlåtet

Har länge haft ett knepigt förhållande till PO Enqvist. Han har skrivit åtskilliga böcker vars ämne väckt mitt intresse, men som jag dessvärre lagt åt sidan då de känts aptråkiga och tungfotade bara efter ett par timmars läsning.

Nu får jag dock justera min tidigare ganska enhetligt avoga hållning gentemot PO, eftersom jag just avslutat den utmärkta "Lewis resa". Inte så att den flöt lätt som en vårbäck hela tiden - på slutet önskade jag mig flera gånger att det inte skulle vara så långt kvar - men den var oupphörligen intressant, bitvis rörande och ofta rolig faktiskt. Den svenska pingströrelsens framväxt beskrivs ur de två förgrundsmännens, Lewi Pethrus och Sven Lidman, perspektiv, och ger samtidigt en, för mig, ny vinkel på det "moderna" sverigebygget. Samma rörelse framåt, samma hopp, kamp och förtröstan, men med andra ledstjärnor än hos Möller, Wigforss eller Alva och Gunnar, för att nämna några.

Det är fullt möjligt att jag nu ger mig i kast med "Katedralen i München" eller "Legionärerna", men först en rejäl deckare. Efter lunch skall vi ner och se om det finns något kvar på bokrean.

Jo, men visst vore det väl bra...

... med en certifiering/ legitimering/ auktorisering/ körkort/ examen för våra rektorer. Den delen av yrket som handlar om myndighetsutövning förutsätter kunskaper som en del saknar idag. Om Baylans förslag garanterar en ökad rättsäkerhet så är det ett bra förslag.

Att chefer inom den offentliga sektorn ofta behöver utveckla grundläggande kvaliteteter beträffande ledarskap får vi jobba vidare med.

(Lämplig ämbetsdräkt bör också tillskapas. Rektor prof. dr Zdzisław Dubiella, kan här vara ett föredöme.)

Tänk att jag dansar med Ibrahim...

...lilla jag, lilla jag, med Görans Ibrahim! Ovanstående rader gnolade Hans Persson, ordförande i Sveriges skolledarförbund, vid tandborstningen igår morse. Anledningen till detta goda humör var att GP tagit hans och skolministerns debattartikel om obligatorisk certifiering av rektorer. För en tid sedan gnolade Preisz och Fjelkner lika glatt när de fått vara med i DN tillsammans med Baylan.

Jag blir så förbannad när fackliga företrädare på detta sätt lånar sig till regeringen för politiska utspel. Facket skall driva opinionsbildning på uppdrag av sina medlemmar, och ett valår skulle kunna innebära goda möjligheter att flytta fram lärarkårens positioner. Vi ställer kraven - de folkvalda svarar utifrån sitt uppdrag. Att i stället, som nu, bjussa regeringen på den goodwill det ger att ha "rektorerna själva" - eller "lärarna" - i ryggen är så dumt att jag blir mållös. Och för detta betalar jag några tusen om året.

Nu skall jag dricka kaffe och fundera över vad jag tycker om förslaget i sig.

Vi skall åtminstone göra jobbet

Idag berättar Aftonbladet att en av männen som slog ihjäl Marcus Gabrielsson på Kungsgatan fick jobb på en förskola i Stockholm efter det att han i tingsrätten dömts till ett års fängelse för misshandeln. Hovrätten skärpte nyligen domen till fyra års fängelse.

Nå, sedan fem år har vi en lag som säger att den som erbjuds anställning inom skola eller barnomsorg skall uppvisa ett utdrag ur kriminalregistret som visar om man fällts för grov våldsbrottslighet. Detta trubbiga instrument är ett verktyg för att försöka hålla farliga personer borta från arbete med barn och ungdomar. Den som studerat statistiken vet att det är extremt få som fälls i sådana här mål, framför allt vid sexualbrott, så det ligger i sakens natur att kriminalregistret missar många av de som borde stängas ute. Men, lik förbannat, detta är det verktyg vi har just nu, och att det inte fungerar till hundra procent får vi leva med tills vidare.

Vad vi inte skall behöva leva med är att arbetsgivarna inte gör sitt jobb. Förskolechefen i Aftonbladets artikel är inte ensam. Senast jag anställdes var det t ex ingen som frågade om detta. Däremot var det så klart en merit att jag var man.

Jag vet även från andra håll att det slarvas extremt mycket med registerutdrag. Springvikarier brukar inte ens informeras om sekretess. Det hinns inte med. Detta är exempel på sådant som en otydlig och oprofessionell skolkultur för med sig. Det är inte godtagbart.

Bonusmaterial! Elit, del II

Upprördheten rullar vidare. Vi vanliga töntar som inte kände till den här listan - som ju "typ alla har vetat om i femton år", om man skall tro mången cool bloggare - är förbannade för att en massa makthavare inom media- och åsiktsproduktionsindustrin är så djävliga. Och de djävliga på listan är upprörda för att de kränkts när DN läst och publicerat deras "privata mejl". Snacka om att försöka flytta fokus.

Om du bjuds in till en klubb dit du skall skicka och läsa bidrag "privat", måste du ju förstå att diskretionen är beroende av de övriga medlemmarnas lojalitet mot dig och "klubben". Denna lojalitet har ju herr Bard försökt öka genom att lajja med stalinism och andra coola grejer. Du är ju direkt dum i huvudet om du tror att mejlen är privata eftersom du ju skickar dem till alla möjliga människor som du inte känner. Det enda du vet om dem är att de är beredda till en hel del för att få vara med Alexander. Klart som fan att det skulle komma ut förr eller senare. Mitt hjärta blöder.

Leijonborg och ordningen

Apropos risker för förenklingar i alliansens manifest hörde jag just Leijonborg mässa om "ordning och reda" i ekot. Vana läsare vet att Kritan har ordning som en profilfråga inför det svenska presidentval som bör komma nångång, men alliansens påhejare måste se att frågan är komplex.

Jag tror att när vi kastar ut oönskade beteenden ur skolorna kommer en del elever att följa med. Vad gör vi med dem? Det är inte primärt en fråga för oss som verkar i skolan, men definitivt för den som pretenderar på regeringsmakten. Som jag ser det måste man satsa, och satsa mycket, på någon slags "träningsskolor" där ungdomar lär sig att bete sig bättre, kombinerat med det stöd som svåra hemförhållanden och annan problematik kräver. Men vad tycker Lars?

Och ökade befogenheter för lärare att upprätthålla ordningen kan bli långt mer komplicerat än att nypa en och annan telefon eller keps - vilka krav ställer det på en lärarkår där en stor del fortfarande inte lärt sig hur ett tolv år gammalt betygssystem fungerar?

Annars är det rätt tänkt.

# 6 "No surrender" - Bruce Springsteen

"We busted out of class,
had to get away from those fools,
We learned more from a three minute record,
than we ever learned in school"

Det är kanske lite patetiskt att med höjd näve och mer än antydningar till fukt i ögonvrårna stå och vråla med i dessa rader en kväll på Ullevi. I synnerhet om man är +35 och lärare. Så... en jag känner är väl lite patetisk emellanåt, dårå.

Från Born In the USA, 1985. Inordnas i hyllan under etiketten "revanschlåtar" (se #7).

"We made a promise we swore we'd always remember,
No retreat no surrender"

Alliansens framgångsrecept...

...hittar ni här. Nu har de borgerliga under Björklunds arga ledning tänkt klart och presenterat sina förslag till lösningar på de problem som den svenska skolan måste ta itu med...

Man får konstatera att alliansens strategi på skolpolitikens område de senaste åren varit framgångsrik, på så sätt att man tagit kontroll över dagordningen, och tvingat Baylan och Persson att reagera och gå i svaromål. Sossarna har varit märkligt rädda för att själva gå på offensiven, möjligen för att de släpar på en tung börda av invanda floskler och knepiga bindningar. Inte minst retoriken känns många gånger trött och oinspirerad.

Vad vi skall se upp med vid en borgerlig valseger är en övertro på enkla lösningar. Björklund torgför allt som oftast en mycket naiv kunskapssyn, där det viktiga är "vad man lär sig, och inte hur". Han synes därmed ansluta sig till den allt starkare tankeströmning som tar sig uttryck i t ex den danska kulturkanonen, ni vet listan där Gasolin men inte Gnags platsar.

Vi kan konkretisera problemet genom att fråga oss vad en gammal militär som Janne B ser som viktig kunskap på exempelvis kartografins område. Skall ungarna satsa på att i första hand pränta in Världens, eeeh för stort, Europas eller Sveriges, okej då, Västergöt... nej, Skenes karta - dvs "vad";eller skall de försöka lära sig använda en atlas - "hur". Eller; vad är kanske ofta hur, eller hur?

I övrigt måste dock Kritan säga att jag tilltalas av en satsning på tydlighet - det som sossarna brukar kalla hårda tag. Den som orkar läsa lite längre ser ju att denna tydllighet inte alls endast handlar om fler nationella prov och tidigare betyg. Tydligare krav ställs också på vad som skall gälla för kommuner och skolledare om specialundervisning till exempel. Det är knappast fel.

Kan dock inte säga att jag är så sugen på Björklund som skolminister, han verkar alltid så arg och bitter. Att välja mellan honom och Ibrahim Baylan blir som att välja mellan "pest och kolie" för att citera Tre kronors förbundskapten, Bengt- Åke Gustafsson.

Elit - var är föräldrarna?

I morse, när min kompis kom till jobbet fick hon reda på att några av hennes elever - vi kan kalla dem Alexander, Jan S, Olle W och Anna - håller på med en mejlinglista där de skvallrar och förtalar ungar som inte är med på listan. Drivande är Alexander, en kille med hög status som har det lätt för sig i de flesta ämnen även om hans "musikaliska talanger" kanske är lite överskattade. Denne Alex har uppmanat sina kompisar att sprida skvaller och förtal om "utomstående". Den som inte levererar åker ut från listan. Jan, en liten spenslig typ med lågt självförtroende, har därför hoppat på elevrådets ordförande och bl a kallat henne "en dum djävla tjockis". Mustafa, som nu berättat om detta, har hotats av en anonym röst i telefonen. När min polare börjar reda i detta säger såklart alla, utom Mustafa och Hanne som inte är i skolan idag, att det är på skämt, att "fröken hajjar inte ironi" etc.

Bland annat BRIS har nyligen rapporterat om nätmobbning och jag har personlig erfarenhet av hur elever råkat mycket illa ut efter att ha mobbats och hotats på olika ungdomssajter. Det är inte vackert, mycket av det som sker på nätet. Och i det här fallet måste man se att ungarna har suttit ned, tänkt och nogsamt formulerat sig, så det går liksom inte att negligera det som "lite skitprat i stundens ingivelse". Så vad skall min kompis göra?

För det första ska hon kontakta föräldrarna. Be dem snacka med ungarna om vad som är okej och inte okej på nätet, liksom i övrigt mänskligt umgänge. Därefter klargöra vad som gäller i den riktiga vuxenvärlden. Häng med i mobben så kan du få parta med Alexander Bard. Grattis.

Fy fan.

OS...

... är möjligen en riktigt dålig ursäkt att låta bli att kommentera rapporter om elevers arbetsmiljö, björklundalliansers manifest samt partiledardebatter/freakshows i fyran, men lik förbannat - OS tar just nu min tid. Hittar jag en lucka skall jag skriva något begåvat. Nu gäller nya medaljer! Kim Martin regerar.

Hämnd? II

...och när jag tänker vidare. Varför alltid detta synd om/straffa ut/stämpla-perspektiv? Har genom åren haft många elever som av olika orsaker inte nått toppbetyg, men som varit grymt idoga och ansvarsfulla. Hur vore det att någon gång lyfta fram den stolthet som Cilla, 18, skulle kunna känna, när hon har en nolla i kolumnen för oanmäld frånvaro?

Hämnd? Så trött...

DN har idag en liten artikel om att skolket tycks öka bland Stockholms gymnasister. De borgerliga menar att en förklaring är att man inte längre skriver in oanmäld frånvaro i slutbetyget. Stockholms sossar menar a) att skolket inte alls ökar och b) att det i vart fall inte beror på att skolket inte redovisas på betyget. Inget av detta är förvånande. Men det som gör mig så ytterligt trött är hur skolborgarrådet Erik Nilsson (s) resonerar:

'Erik Nilsson tycker också att skolk "självfallet är ett viktigt problem", men att skriva in skolket i betyget är "en hämndtanke" och en åtgärd i efterhand då det redan kan vara för sent att hjälpa en elev vars höga frånvaro kan vara tecken på sociala problem.'

Om man bortser från de svårigheter en hög frånvaro innebär för klassen och läraren, är skolk precis som många andra oönskade beteenden i skolan, något som på lång sikt är till men för den enskilda eleven, men som på kort sikt känns helt ok. I den meningen är det som allt annat som är kul men dumt när man är tonåring. Så hur får vi kidsen att skolka mindre? Genom att göra undervisningen bättre och mer relevant kan man ju tycka. Och det ligger så klart en hel del i det, men inte var det för att undervisningen var kass som undertecknad skolkade sjukt mycket i vissa perioder. Det var annat som drog. Och när långsiktigt syftande argument som talar om "ansvar", "högre studier" och "luckor som blir svåra att reparera" går bet, så kan nog tanken på att det faktiskt kommer att stå svart på vitt hur benägen jag var att följa mitt schema, vara en i hög grad stöttande åtgärd för eleven. Det är inte "hämnd i efterhand" utan hjälp till ansvar, när den som bäst behövs.

# 7 "The modern world" - The Jam

En särskild sub-genre i kategorin tuffa skollåtar är revanschlåten. Skolan suger, lärarna suger, hålan man bor i suger, men en dag...

"I've learned more than you'll ever know
Even at school I felt quite sure
That one day I would be on top
And I'd look down upon the map
The teachers that said I'd be nothing..."

...sjöng Paul Weller, och om den 14-åring jag en gång var, klev in hos mig idag - ni vet så där som i pensionsreklamen - skulle jag ha åtskilligt att förklara.

Hörde för övrigt Paul Weller idag på radion. I P4, kanalen för oss +37,5.

Nåväl, den här hittar du på "This is the modern world", den svåra andra skivan, från 1977.

Vallöften

Det råder lite stiltje i skoldebatten, vilket Kritan tolkar som lugnet före stormen. Snart drar valrörelsen igång, och just nu filar man på formuleringarna i löftesverkstan. Har du inte tid att vänta så sammanfattas det viktigaste här:

Alla kommer att gå till val på att skolan är världens viktigaste fråga, att barnen är vår viktigaste resurs och att lärarna har världens viktigaste yrke. För att positionera sig kommer alla också lova ökad kunskap, intensifierade satsningar på värdegrund och trygghet, samt tydliga åtgärder för att öka läraryrkets status. Därefter...

...kommer regeringen att lova 100 miljoner, sk baylanpengar, till en satsning på ökad trygghet i skolan, 100 miljoner, sk baylanpengar, till en satsning på ökad kunskap i skolan, samt 100 miljoner, sk baylanpengar, till en satsning på fler lärare i skolan. Då kontrar...

...det borgerliga blocket med det sk Fjuckbypaketet, framkrystat i Jan Björklunds sommartorp, som i korthet innebär en satsning på ökad kunskap i skolan. Denna kunskap definieras som svaren på frågor som alliansens skolexperter själva brukar svara rätt på när de kollar På spåret eller spelar TP. Vidare görs en trygghetssatsning som innebär en kombination av fler religionstimmar (grattis kd!), fler skolledare med militärt förflutet (grattis m!), mindre flum (grattis fp!) och ett nytt trygghetsuniversitet i samtliga de kommuner som i dag saknar universitet (grattis c!). Lite vid sidan av...

... lovar vänstern att Bröderna Birro, vid en eventuell valseger, kommer att bli utbildningsministrar...

... medan miljöpartiet företräder samtliga ovanstående synpunkter, dock med en tydlig ekologisk profil.

De båda lärarfacken, som är medundertecknare av alla partiers debattartiklar på DN-debatt, uttrycker tilfredsställelse över att skolfrågorna i detta val tas på allvar, och inte bara används kortsiktigt för att köpa röster.

När den är som bäst

Såg igår kväll ett inslag i Aktuellt. En gymnasieklass i Stockholm, elever från "hela världen" och en lärare som med engagemang och kunskaper skapar en god miljö för samtal kring de beramade muhammedbilderna. Frågor om respekt, yttrandefrihet, religion och demokrati blev konkreta, man fick tala till punkt och det blev en kraftfull illustration av vad skolan kan vara när den är som bäst. I ett demokratiskt samhälle, vill säga.

Pseudohändelse

En stor pseudohändelse i dessa dagar men... hädanefter kommer mina poster signeras "Kritan" i stället för det förvirrande "Rektor". Innehållet är dock alltid detsamma, även om det kan sjunka ihop något under transport.

Skitjobbigt!

På Beringsskolan i Örkelljunga tvingas de elever som bryter mot denna mellanstadieskolas trivselregler städa eller skotta snö. "Skitjobbigt!", tycker tolvåriga Kim, som fått skura fönster efter att ha kastat ägg på skolans rutor.

Detta är i all sin enkelhet genialt. Det får konsekvenser att svika skolans anda. Det blir tydligt att det inte är ok, och det blir lika tydligt att man gjort rätt för sig och kan gå vidare. Samt, att exempelvis vandaliseringen minskar, och åtgärdas billigare.

Men det kräver guts och uthållighet för att fungera, vilket gruvligen fallerat på de skolor jag jobbat. Det brukar stupa på följande: Vem skall hålla i det här? Det tar tid att reda ut sånt här. Och det kanske inte ger något resultat i alla fall...Och tänk om vi inte "får tag i" alla som kastat ägg? Eller fel elever? Eller deras föräldrar hör av sig och säger att det strider mot...

Så vi väntar till högstadiet, men då använder vi polisanmälan istället för snöskottning. Vilket inte spelar så stor roll, eftersom vi av ovan
stående skäl, struntar i det också. För vem...

Ja, ni hajjar. Skitjobbigt.