Vi skall åtminstone göra jobbet

Idag berättar Aftonbladet att en av männen som slog ihjäl Marcus Gabrielsson på Kungsgatan fick jobb på en förskola i Stockholm efter det att han i tingsrätten dömts till ett års fängelse för misshandeln. Hovrätten skärpte nyligen domen till fyra års fängelse.

Nå, sedan fem år har vi en lag som säger att den som erbjuds anställning inom skola eller barnomsorg skall uppvisa ett utdrag ur kriminalregistret som visar om man fällts för grov våldsbrottslighet. Detta trubbiga instrument är ett verktyg för att försöka hålla farliga personer borta från arbete med barn och ungdomar. Den som studerat statistiken vet att det är extremt få som fälls i sådana här mål, framför allt vid sexualbrott, så det ligger i sakens natur att kriminalregistret missar många av de som borde stängas ute. Men, lik förbannat, detta är det verktyg vi har just nu, och att det inte fungerar till hundra procent får vi leva med tills vidare.

Vad vi inte skall behöva leva med är att arbetsgivarna inte gör sitt jobb. Förskolechefen i Aftonbladets artikel är inte ensam. Senast jag anställdes var det t ex ingen som frågade om detta. Däremot var det så klart en merit att jag var man.

Jag vet även från andra håll att det slarvas extremt mycket med registerutdrag. Springvikarier brukar inte ens informeras om sekretess. Det hinns inte med. Detta är exempel på sådant som en otydlig och oprofessionell skolkultur för med sig. Det är inte godtagbart.