Lördag

Blev ingen kryddbasar igår. Vi kom iväg senare än tänkt och trafiken… Trafiken är sanslös. Sjuk, när den sätter den sidan till. Vet inte om jag upplevt något liknande förut, skulle vara förra gången jag var här, då. Som en seg slimeklump rör sig massan av bilar långsamt in mot centrum, och det går såklart långsammare än att gå. Här skulle en och annan trängselskatt sitta fint, kan jag säga. Klarastrandsleden vid fem är som en tur Sarek, om man jämför.

Det roliga är att ungefär hälften av taxichaffisarna är koleriska neurotiker som tutar, stönar, hytter och hojtar, som om just kvällens jam var en oförutsedd överraskning som kastar grus i maskineriet. Kväll efter kväll.

Den andra hälften är mer coolt resignerade. Axelryck, cig och ”Crazy, crazy traffic…”. Så plötsligt lossnar allt och man drar på i 120 ner mot nästa propp. Man håller i sig och är glad att man letat fram bältesfästena.

Men åt gott gjorde vi på en tvärgata till Istlikal Cadesi, den stora gågatan som går tvärs igenom Beyoglu, stadens traditionellt kosmopolitiska stadsdel. (I omgångar tömd på ”greker” och andra grupper, dock.) Vi käkar lite olika kötträtter, det är verkligen kanongott och servitörerna är softa och tar hand om den lill-klimpen. Ett strävt, rött turkvin är helt ok, men inget att skriva hem om. Vilket jag just gör.

Började dagen med att gejtkrasha ett dagis här på området. Eller krascha och krascha; grinden var öppen, dagiset stängt och vi behövde en lekplats. I min allemansrätt stod det att man under sådana omständigheter fick gå in och leka, vill jag minnas. Var väl inte världens bästa, men min kumpan hade hyfsat kul i plast-rutschbanorna i alla fall. De andra hade sovmorgon.

Tur två gick till Akmerkez - en stor jämra shoppinggalleria i krokarna. Allt var för dyrt, eller för stort, eller för fult, men behöver vi skaffa ett Gaggenaukök vet vi vart vi skall gå. Alltid något.

Hem till inne-mys; tokregn ute, och dessvärre även inne efter ett tag. Jag får för mig att förgylla stunden med någon ”regn-ute, mys-inne dänga”, men när jag tar gitarren är den… blöt. Verandan läcker in järnet, visar det sig. Stoppningen i det kvasikolniala möblemanget dyngsur. Vi jobbar med spänner och trasor ett tag, och sedan spelar jag några bra låtar med regn i. Funkar.

I skymningen går vi ut och ser jungande blixtar över bergen på den asiatiska sidan. En och annan båt på väg mot Svarta havet. Ljummet regn.

Ikväll blir det Trabzonspor-Galatasaray på tv, följd av Zozo på dvd. För närvarande visar man turkisk oljebrottning. Femtio män med nakna, oljiga överkroppar, på en lerig åker. Mycket bisarrt.

I kväll börjar Ramadan.