Sosseriet II

Jag var kanske lite rask och rapsodisk igår. Det jag syftade på var stycken som detta:

"Alla barn har rätt till goda kunskaper. Alltför många barn lämnar skolan utan
fullgoda kunskaper i kärnämnena. Så får det inte fortsätta. Kunskapsmålen ska vara
tydliga och uppföljningen förstärkas."

Hur?

"Vi vill göra en särskild satsning på att förbättra
kunskaperna i matematik och svenska, bland annat genom fortbildning av lärare."

Vem pröjsar? Ser man andra orsaker än att lärarna är dåliga? Och vem bär ansvaret för lärarnas standard?

"Trygghet och studiero ska råda i skolan. Gemensamma ordningsregler ska utarbetas
av elever, föräldrar och personal tillsammans."

Så sker på de allra flesta håll idag, vågar jag påstå. Trots det råder inte "trygghet och studiero", så hur går vi vidare?

"Vi har skärpt lagstiftningen mot mobbning och kränkande behandling. "

Bra.

"Men det krävs också något mer, en anda av respekt. Respekt för lärarna, för eleverna, mellan eleverna och för kunskaper."

Och... hade vi någon idé om hur vi kommer dit, eller var det mest bara något vi skrev?

Ett grundläggande problem för regeringspartiet är naturligtvis att det är svårt att påstå att det finns problem, när man själv innehaft regeringsmakten i tolv år. Man kan inte hur länge som helst skylla allt djävelskap på regeringen Bildt... på samma sätt är det svårt att presentera lösaningar; det blir liksom lite konstigt att man inte genomfört det.

Klokt vore för sossarna att genomföra en grundläggande omprövning av sin skolpolitiska hållning, liknande den centern gjort i EU-frågen t ex. Att ompröva kommunaliseringen så att makten över skolpolitiken - som är en nationell fråga - hamnar i riksdagen. Att problematisera för sant hållna grundteser som kanske hängt med lite länge. Att satsa på att utmana den ofta väldigt förenklade verklighetsbeskrivning som främst Folkpartiet hamrat in i opinionen. Att, kort sagt våga lite, och komma igen till VM, förlåt valet 2010.