Snälla alliansen, prisge inte skolan åt galningarna i Folkpartiet!

Folkpartiet har det senaste åren i allt fler frågor följt en utvecklingsmodell som ser ut så här:

Fas I: Förvirring: "Vi vet inte riktigt hur vi tycker om mobbningen i skolan, men det är dumt, och vi är liberaler och fina människor, och tycker att allt skall bli bra."
Fas II: Formulering: "Mobbningen måste upphöra, och det tycker vi är viktigt. Vi måste göra skolan trygg."
Fas III: Fördjupad formulering, med folkets försiktiga jubel i bakgrunden: "Mobbningen måste upphöra. I första läget måste vi flytta på mobbaren, för att den utsattas rätt till trygghet och utbildning skall säkerställas."
Fas IV: Antiliberal och ointellektuell acceleration till folkets upplevda och ohämmade jubel: "Tjoho! Ut med packet! Ordningsbetyg! Hallands floder åter i geografin, och bort med alla haschrökande lärarkandidater! Litterär kanon!"

Detta mönster har man följt inom alla möjliga politikområden, och det finns alla skäl att tro, och hoppas, att Folkpartiet gör valets mest monumentala fiasko, och att Leijonborg rensar skrivbordet den 18:e september. Men Alliansen lär likväl vinna valet. Folkpartisterna går till Maud och Fredrik, och sedan vidtar regeringsförhandlingarna. Och det är då jag hoppas att man kan slita sig från ett av Björklund och Leijonborg säkerligen upplevt löfte - att Utbildningsdepartementet och skolministerposten ges till Folkpartiet. För annars går det åt helvete tror jag.

Vi skall ha ordning i skolan - men inte ordningsbetyg. Vi skall ha bildning i skolan - men inte en partikularistsik och ointellektuell syn på kunskap. Vi skall ha tydlig ledning av skolans verksamhet - inte populistiska politiker som petar och detaljstyr. Vi skall inte ha religiösa friskolor - inte för att de är muslimska - utan för att de är religiösa. Och vi skall inte ha en folkpartistisk skolminister. Ge Björklund posten som landbandyminister och gör Leijonborg till landshövding. På Spetsbergen.