Saturday, August 19, 2006

Därför skall vi ha profilklasser... och därför skall vi tillåta antagningsförfaranden

Skolan jag arbetar på förlorar varje år potentiella elever som, i stället för att gå kvar i förorten där de bor, väljer att åka buss eller bil till skolor inne i stan. De söker profilklasser i idrott eller musik; ibland trixar de bara in sig på "fiina" skolan med stolta traditioner. En övervägande del av de elever vi förlorar kommer från hem med högre socioekonomisk status än genomsnittet i området. Man har jobb, hus, utbildning och svenskt efternamn.

På min skola har vi försökt möta denna utveckling på flera sätt. Sedan förra läsåret har vi skapat idrottsklasser för att behålla fler ungar, och allra helst locka till oss killar och tjejer från andra områden. Av olika skäl - vissa säger omsorg om skolpengen, andra säger omsorg om känsliga trettonåringar - får alla som vill gå.

Satsningen har gått helt ok, men en svårighet har varit att ambitionsnivån hos ungarna i idrottsklasserna har varit minst sagt varierande. En annan svårighet har varit mötet mellan olika skolkulturer - om vi skall uttrycka oss försiktigt - för vissa ungar som kommit utifrån. Det har varit för tufft socialt, helt enkelt.

Nåväl; jag har helhjärtat stött satsningen på idrottsklasser på min skola - trots att det bl a handlar om landbandy, en mkt löjlig sport - eftersom jag tror att det är enormt viktigt att öka inslaget av positiva val i den obligatoriska skolan. Vi behöver fler elever som upplever att de går i en viss skola, eller har ett visst upplägg, för att de aktivt har valt det. Vi behöver lärare som engagerar sig mer än vad som stipuleras i avtal och förordningar, och jag tror att vi kan få det genom fler profilklasser.

Att man skall kunna välja en klass med inriktning på matte/NO eller språk t ex, är lika självklart som att man skall kunna välja idrott eller musik. Och... att få gå igenom ett antagningsförfarande är bara positivt i sammanhanget. Det visar på ambition och stärker motivationen.

Men de som inte kommer in? Och vad händer med icke-profilklasser? Skall vi ha en massa elitklasser och sedan B- och C-lag?

Nej! Idag har vi det. Jämför vad jag skrev i inledningen. Genom att, som idag, stoppa huvudet i sanden och känna det låtsade regnet väta rumpan uppmuntrar vi en segregerande skolutveckling. Istället skall den kommunala skolan satsa aktivt på att skapa excellenta (kan man säga så?) lärmiljöer där de bäst behövs. Lägg attraktiva program i områden vars skolor behöver stärkas, se t ex Rinkebys scienceklasser. Låt den "vanliga skolan" få en massa goda exempel att kopiera.

En av effekterna av att få en idrottsklass till vår skola, blev för övrigt att hela idrottsverksamheten lyfte. Finns alla skäl att tro att det skulle gälla även andra varianter av profilering. Tror jag.

2 comments:

Anonymous said...

Men i Sverige är det ju tabu att gruppera elever efter förmåga/intresse, så länge det inte handlar om idrott. Tänk om Pelle blir ledsen när han inte kommer in i samma NO-klass som sin kompis Erik?

Jag anser att det behövs radikala grepp för att rädda den svenska skolan. Kasta ut mupparna på skolverket, nyrekrytera samtliga från Finland och ge dem fria händer.

Joakim Larsson said...
This comment has been removed by a blog administrator.