I ett klassrum igår satt 22 elever som skulle skriva och rita till rubriken "Mitt sommarlov". Så har elever gjort lika länge som sommarlovet funnits, och allt borde således vara i sin ordning.Vad som inte var i sin ordning var att en av eleverna hade tillbringat slutet av sommarlovet mitt i krigets Libanon. När klasskompisarna skrev om fotboll, ålandsbåtar, bad och kattungar gick det trögare vid den bänken. Men till sist blev det några rader om bad och fotboll där också. Och oändligt mycket mellan samma rader, tänker jag.
Att dessa djävla militärer och våldsverkare gör så med barns tillvaro att en enkel och klassisk - måhända fantasilös - skoluppgift blir helt... knasig, gör mig så förbannad. Och förtvivlad.
...men i alltihop finns också en gnutta stolthet och glädje över att det finns någon i en svensk kommun som har till uppgift att undersöka vilka barn som kommit hem från kriget. Att denna person sedan kontaktar skolans elevvårdsteam. Att de i teamet tar ansvar för att berätta det som behöver berättas för de på skolan som behöver veta.
...och jag känner en enorm glädje för att den här eleven faktiskt kom hem.
Rädda Barnen: Plusgiro: 902003-3 Bankgiro: 902-0033
No comments:
Post a Comment