Olika måttstock, orättvisa betyg

Igår lovade jag att återkomma till frågan om de "orättvisa betygen". Bakgrunden är att genom att jämföra de resultat eleverna når i gymnasiet med de betyg de hade när de lämnade grundskolan, ser det ut som om eleverna på vissa högstadier får för höga betyg. Den rimliga bilden vore ju att höga grundskolebetyg samverkade med goda studieresultat på gymnasiet.

Av de knappa uppgifterna i SvD-artikeln ser det ut som om man är benägen att sätta högre betyg i invandrartäta förortsskolor, medan man i Stockholms innerstadsskolor är mer njugga.

Ett par reflektioner. Till skillnad från när jag gick i skolan kommer de flesta idag in på sitt förstahandsval, oavsett betyg, så man kan tycka att detta inte är hela världen. Men i de kommuner där man har ett fritt skolval blir betygen ofta avgörande för vilken skola man hamnar på, även om det inte styr programmet. Och detta skall naturligtvis ske rättvist.

Samtidigt sitter världsförbättraren på min vänstra axel och väser att det fria skolvalet i Stockholm har gjort att duktiga flickor från förorterna tar sig in på fiiina skolor i innerstaden, på bekostnad av lata rikemanssöner. Typ. Om det nu skulle visa sig att detta goda, delvis förstärkts genom en orättvis betygssättning så blir det lite jobbigt. Ja, ja. Det går att hantera.

Allvarligare är kanske när detta att sätta för höga betyg lämnar individnivån och stiger uppåt i statistiken. Vi får då skolor som framstår som bättre än de är. Och där man alltså kan luta sig tillbaka i det varma skenet av en felaktig betygsstatistik. De som betalar priset för denna resultatdopning är ju ungarna som står dåligt rustade för gymnasiet, trots att deras lärare givit dem höga betyg.

Varför är det då så svårt att sätta likvärdiga betyg? Kan man inte ha samma standard överallt? Det betygssystem vi har lämnar ett ganska stort - möjligen, möjligen för stort - utrymme för lokala tillämpningar. Och med reservationen i minne så tror jag att det måste vara så. Skulle man centralstyra detta led hårdare skulle det göra undervisningen bakbunden på ett sätt som jag tror vore olyckligt. Men vi lärare kan bli mycket bättre på att lära oss tillämpa de centrala kursplanerna och betygskriterierna. Men detta arbete kan inte ske på den enskilda skolan, utan måste givetvis ske i tillsammans med andra skolor för att de gemensamma referenspunkterna skall bli tydligare.

Vidare borde alla kommuner tvingas följa upp de olika grundskolornas - deras elevers - resultat på gymnasiet. Den kunskap vi får då kan hjälpa oss att se vad som kanske behöver ändras på gymnasiet, men framförallt i grundskolan.