Kanske var jag sju år. Det fanns några artister som fick mig skrämd och förvirrad varje gång jag kom i närheten av deras skivomslag. Jag begrep helt enkelt inte typer som David Bowie och Alice Cooper. I stället för att se tuffa ut som Sweet, eller lite lustiga som Slade, såg de läskiga och snuskiga ut på något sätt. (Jag tror att KP i något klargörande nummer döpte genren till "chockrock", att skilja från "sminkpop" t ex.)Men brorsans kompisar på den norduppländska taigan hade plattorna, och när han kom hem och berättade växte fascinationen: "...och Alice Cooper har gjort en skiva som handlar om att man skall spränga skolan! Och på slutet hör man hur han gör det! Och man kan liksom bygga en skolbänk av skivomslaget..."
Ni hajjar. Inte lätt att hänga med i svängarna. Att KP dessutom visste att berätta att Alice avrättade sig själv på scenen fick det att snurra rejält i huvudet.
Nåväl, idag är den ett dussinnummer i alla stockholmska rockreklamradiostationer med bengtmagnussonröster i jinglarna och reklam för rockkryssningar på Ålands Hav. Bra riff, snygga körer, tungfotat stick och en frän refräng. Alice förtjänar sin andraplats och en årsförbrukning kajal på köpet. 1972.
En fotnot i sammanhanget: Southside Johnny/Little Steven/Bruce Springsteen-kompisen Gary US Bonds gjorde i slutet av femtiotalet en låt med samma titel som blev en mindre hit. Det är oklart hur han tänkte, men uppföljaren till låten som handlar om hur härligt det är att skolan är över blev School's In, en låt om hur härligt det är att skolan börjar igen...
No comments:
Post a Comment