Sunday, April 29, 2007

Saturday, April 28, 2007

Vecka 5

Tre rejäla bryt med chefen denna vecka. Vid det ena tillfället fick vi båda tid att utveckla hur vi ser på skolan mer i stort, och jag blev mörkrädd. Hören, ty chefen talar: Målsättningar för verksamheten finns i läroplanen, så det behöver vi inte lägga någon energi på att snacka ihop oss om. Att profilera skolan/personalgruppen är dumt och bara ett utslag av en förytligad identitetskultur där skolor försöker vara trendiga och bara ytan räknas. Att synliggöra goda resultat och uppmuntra personal är på det hela taget onödigt; i begreppet professionalitet ingår att man går till jobbet och gör så gott man kan. Där behövs inga extra morötter. Och att försöka få hela skolan att använda de metoder som visat sig överlägsna andra, inom centrala områden blir en återgång till en regelstyrdskola, som vi ju inte vill ha.

Det jag trott varit utslag av stress, taskig budget och dålig politisk styrning var i själva verket hennes drömskola. Typ.

Vi det andra brytet frångick hon den överenskommelse vi gjort upp i fredags, då det kändes bra, ni vet. Kunde gått helt åt pipan här, men vi hade tur. Och det tredje var bara dumt. Perkelä, vad trött jag blir. Men kidsen, les kids, los niños... Hör här bara:

I tisdags besök från Kenya. På den engelska kan man när man är nio-tio, och det är rätt mycket, förhör sig klassen om hur deras jämnårigas skolvardag ser ut. Det konkreta resultatet blir att en kille föreslår en insamling till fotbollar som den gästande läraren får ta med hem. Ingen lista och man får ge vad man vill. På torsdagen kan vi lämna över fem stycken nyinköpta.

Samma dag vinner klassens treor 5000 i en badmintontävling. De kommer tillbaka svettiga iförda medaljer och sponströjor. Och hejaklacken var lika viktig. Det här är Sverige.

Periodens mattemål nådda av de flesta. Istiden fascinerar några. Allt färre sena ankomster, och på det hela taget en rolig arbetsvecka.

Vad väger tyngst? Viktigt jobb och rolig klass, eller hopplös arbetsmiljö, förvirrat uppdrag och taskig lön? Vet inte, men jag har faktiskt sökt andra jobb. Säg inget till någon! Vill ha mer kul, bättre resultat och kankse lite finare skrivbord och högre lön. Och ungar som samlar in pengar till fotbollar, förstås.

Vecka 4

Hände kanske inget särskilt. Jo, förresten. Fick ett bryt på chefen måndag morgon. Reparerades på fredagen.

Ungarna lärde sig skriva, läsa och räkna. I olika omfattning. Med min hjälp. You gotta love that guy.

Andlig spis

Så försöker vi skriva ikapp igen. Hektiska veckor för närvarande. Först en kulturkvart:

Lyssna på: Lucinda Williams "West". Många menar att den innebär ett stort steg i en ny riktning, men det menar inte jag. Gudskelov. Som vanligt fantastiska sånger framförda med ett snuvigt vemod som i kombination med en lätt bredbent attityd manglar mig platt.

Läs: "Välfärdsåren" av Göran Hägg. En rolig, lärorik och trivsamt uppsträckande betraktelse av de gyllene år då allt var möjligt. Samtidigt som Hägg är stolt och fylld av beundran inför detta väldiga samhällsprojekt är han klädsamt förbannad där han tycker det passar. Så framstår exempelvis ecklesiastikminister Edenman som en slags bildningsföraktets krigsförbrytare, inte vatten värd. Finns som pocket. Köp.

Se: Talang 2007, TV 4. Förra fredagen överaskades jag positivt av detta program som i tablån visade alla tecken - TV 4, Bert, jury, fredag etc -på att vara idiot-tv. Icke då. Sköna amatörer med prilliga talanger (kul), nära nog helproffs (halvkul), blandade med fullkomliga nötter, bl a en helkass "punk-ny-cirkus" som mest var förvirrad(tvärkul). Allt framfört, upphöjt och lättsågat i en positiv anda. I love. Men den falsksjungande familjen borde man såklart klippt bort. Och Bert. Alltid. Och det är ingen vågad gissning att vi snart får löp där Talang2007-Irene bryter ihop för att Talang2007-Josef sexchockade Talang2007-Peppe på efterfesten på BILDERNA VI INTE FICK SE.

(Och det där är ju för övrigt ganska kul; hur låtsastidningarna vecka efter vecka kör den där grejen som går ut på att tv-kanalerna klipper bort det mest sensationella materialet eftersom a) det är för starkt b) det är dynamit som skulle hota eeehh... typ makthavarna c) det är både för starkt och hotfullt. Som tur är rycker då nöjesredaktionerna in och avslöjar och vi upplyses om Lasse Brandebys mjällanfall, Hasse Aros inflammerade vårtgård eller Mirakel-Maries snortande av tavelkritedamm.)

Upplev: IK Sirius fortsätter segertåget i Superettan. I morgon kommer tredje raka segern, nu mot Listerlandets eleganter, eller som man också kan säga, ett av Sveriges onödigaste lag. Dock sponsras de av Sweden Rock, och det är ju lite coolt. Studenternas kl 15.00.
Bilden föreställer Göran Hägg. Lucinda hade vi ju häromveckan.

Saturday, April 14, 2007

Ylva Johansson

"Sätt kunskaper och lärande i centrum. Systematisk kunskapsuppföljning för alla elever varje termin. Varje barns kunskapsutveckling är skolans primära uppdrag som noga måste följas."

Så skriver Ylva Johansson i dagens DN. Fantastiskt. Otroligt bra om det inom soseriet nu finns krafter som vill bort från den floskeltyngda retoriken. Det behövs fler än Jan Björklund som har en tydlig vilja för den svenska skolan. För, oss emellan, han är inte klok på en fläck egentligen.

Nya länkar

Lägger till Lotten som ofta får mig att skratta. Mickes skivor för att den är så skönt rättfram, varm och knasig. Sirius Fotboll för att i morgon börjar Superettan och detta är den högsta serie vi spelat i sen tiden i allsvenskan. Det är stort.

Vecka 3

Den tredje veckan var det påsklov. Vi drog till Malmö och Tranås. I Malmö besökte jag Turning Torso, trivdes med mat och umgänge samt grejade till en fin lammstek. Typ. Och gick framåtlutad i snålblåsten. I Tranås njöt jag av sol och lät en Montenegrinsk frisör förse mig med något som ligger bra nära hockeyfrilla. En gnutta för långt i nacken helt enkelt. Men, och här luktar det kanske lite förtyiårskris, för varje dag som går blir jag allt nöjdare och tänker mig att det ser lite nu och ungdomligt ut.

Åkte sedan hem, Å åkte på ryggskottet den här gången, så nu fick jag bära packning, packa upp, släpa barn och städa. Tranås och Turkiet, varje hemkomst har sin charm.

Torsdagen och fredagen åkte jag till skolan för att jobba. Åstadkom en ny tänkt ordningsoptimerande möblering med bänkarna i räta rader och alla ungar vända framåt. Gjorde i ordning tjutvå små etiketter och placerade kidsen i en tänkt ordningsoptimerande placering. Hus i helvete kommer det att ta på måndag morgon, när de ser vad jag gjort, kanske. Kanske.

Rättade matteböcker som inte rättats sedan mängdlärans avskaffande. Herregud så trist med mekanisk rättning! Säg att det var värt det. Fikade med vaktmästaren I, mig veterligt den enda jag känner som tillbringat ett svenskt friår i den irakiska delen av Kurdistan, och fick veta att när han växte upp hade han inte en leksak. Not one. Nix eine. N har redan tusen, och på fredag fyller han två. Då får han tusen till. Eller en trehjuling. Däremot torde han kunna glömma ett friår i mogen ålder.

Turkiska presidentvalet

Spänningen stiger inför stundande presidentval i Turkiet. I helgen har en jättedemonstration hållits i Ankara anordnad av "sekularister". Det man vill med manoifestationen är att förmå regerande AKP att inte utse premiärminister Erdogan till sin presidentkandidat. Man fruktar att med Erdogan som president, och med AKP i parlamentarisk majoritet, Turkiet kommer att islamiseras.

Presidenten väljs av parlamentet, och därmed kommer den som AKP föreslår att bli landets president de närmaste sju åren. I Turkiet innehar ämbetet vetorätt gentemot parlamentet i enb rad frågor, en rätt nuvarande presidenten, Sezer, använt sig av då han sett republikens grundläggande värden hotas.

Sezer själv menar att det sekulära systemet inte varit så här hotat sedan republikens grundande 1923. Och militären, med ÖB Büyükanıt i spetsen mullrar hotfull på sin kant. Alltmedan Erdogan hävdar att han fortfarande inte vill överge den sekulära staten, men däremot fortsätta arbeta för ett öppnare samhälle, med större respekt för mänskkliga rättigheter och ett fortsatt närmande till EU. Det senare också något som angreps vid dagens massdemonstration.

Jag hoppas att - den visserligen bristfälliga - turkiska demokratin får ha sin gång och att parlamentet slutligen utser den kandidat man önskar, utan att lyssna på militärt vapenskrammel i kulisserna. För det är givetvis denna fruktan kemalister och militärer spelar på; att de väpnade styrkorna åter - för fjärde (eller femte) gången på 45 år - griper den politiska makten. Jag vill dock tro att tiden sprungit ifrån dem, den här gången.
Läs mer och bättre i Turkish Daily eller SvD.

När Blogger själv får Blogga

"Vilka ruttna skotrar!, utbrast nunnorna i korus där de stod vid foten av Kebnekaise. Äntligen semester, efter en tung höst präglad av liturgiska strider och förlustbringande nätpoker, och så visar det sig att man råkat ut för en oseriös uthyrare."

Så där nånting. En spännande mininovell baserad på Bloggers föreslagna etiketter. Försök dig gärna på något liknande - genrevalet är fritt - och hör av dig, så att jag kan läsa ditt alster.

Vecka 2

Andra veckan med klassen funkade också fint. Tycker jag. Jag lägger tokmycket krut på ordning just nu, vilket känns lite trist, dock. Men jag ser ingen annan väg att gå. De - nu buntar vi ihop de tjutvå individerna till en grå massa - är nämligen kanonduktiga på att jobba när de kommit igång. När de lugnat ner sig. Och när de hajjat vad de skall göra. Samtidigt är de kanondåliga på att lugna ner sig, ta in instruktioner och komma igång. Så där befinner vi oss nu.

Mer än en gång har jag önskat mig att jag vore en totalkarismatisk kanonmajje av hollywoodsnitt, som liksom förtrollade ungarna och omgivande klassrum till ett eldorado av kunskapsinhämtning och kreativitet. Men det är jag inte. Läs ordet en gång till; kunskapsinhämtning - inte mycket Hollywood i ett sånt ordval.


Vi piggar upp oss med en bild från New York.