Tre rejäla bryt med chefen denna vecka. Vid det ena tillfället fick vi båda tid att utveckla hur vi ser på skolan mer i stort, och jag blev mörkrädd. Hören, ty chefen talar: Målsättningar för verksamheten finns i läroplanen, så det behöver vi inte lägga någon energi på att snacka ihop oss om. Att profilera skolan/personalgruppen är dumt och bara ett utslag av en förytligad identitetskultur där skolor försöker vara trendiga och bara ytan räknas. Att synliggöra goda resultat och uppmuntra personal är på det hela taget onödigt; i begreppet professionalitet ingår att man går till jobbet och gör så gott man kan. Där behövs inga extra morötter. Och att försöka få hela skolan att använda de metoder som visat sig överlägsna andra, inom centrala områden blir en återgång till en regelstyrdskola, som vi ju inte vill ha.
Det jag trott varit utslag av stress, taskig budget och dålig politisk styrning var i själva verket hennes drömskola. Typ.
Vi det andra brytet frångick hon den överenskommelse vi gjort upp i fredags, då det kändes bra, ni vet. Kunde gått helt åt pipan här, men vi hade tur. Och det tredje var bara dumt. Perkelä, vad trött jag blir. Men kidsen, les kids, los niños... Hör här bara:
I tisdags besök från Kenya. På den engelska kan man när man är nio-tio, och det är rätt mycket, förhör sig klassen om hur deras jämnårigas skolvardag ser ut. Det konkreta resultatet blir att en kille föreslår en insamling till fotbollar som den gästande läraren får ta med hem. Ingen lista och man får ge vad man vill. På torsdagen kan vi lämna över fem stycken nyinköpta.
Samma dag vinner klassens treor 5000 i en badmintontävling. De kommer tillbaka svettiga iförda medaljer och sponströjor. Och hejaklacken var lika viktig. Det här är Sverige.
Periodens mattemål nådda av de flesta. Istiden fascinerar några. Allt färre sena ankomster, och på det hela taget en rolig arbetsvecka.
Vad väger tyngst? Viktigt jobb och rolig klass, eller hopplös arbetsmiljö, förvirrat uppdrag och taskig lön? Vet inte, men jag har faktiskt sökt andra jobb. Säg inget till någon! Vill ha mer kul, bättre resultat och kankse lite finare skrivbord och högre lön. Och ungar som samlar in pengar till fotbollar, förstås.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Ruggigt ryggradslös chef du har. Man undrar ju hur hon (inför sig själv åtminstone) mäter sin egen insats. Hur ser en lyckad arbetsvecka ut i hennes ögon?
Och hur vet hon att barnen lär sig något i hennes skola?
Post a Comment