Showing posts with label litteratur. Show all posts
Showing posts with label litteratur. Show all posts

Saturday, April 28, 2007

Andlig spis

Så försöker vi skriva ikapp igen. Hektiska veckor för närvarande. Först en kulturkvart:

Lyssna på: Lucinda Williams "West". Många menar att den innebär ett stort steg i en ny riktning, men det menar inte jag. Gudskelov. Som vanligt fantastiska sånger framförda med ett snuvigt vemod som i kombination med en lätt bredbent attityd manglar mig platt.

Läs: "Välfärdsåren" av Göran Hägg. En rolig, lärorik och trivsamt uppsträckande betraktelse av de gyllene år då allt var möjligt. Samtidigt som Hägg är stolt och fylld av beundran inför detta väldiga samhällsprojekt är han klädsamt förbannad där han tycker det passar. Så framstår exempelvis ecklesiastikminister Edenman som en slags bildningsföraktets krigsförbrytare, inte vatten värd. Finns som pocket. Köp.

Se: Talang 2007, TV 4. Förra fredagen överaskades jag positivt av detta program som i tablån visade alla tecken - TV 4, Bert, jury, fredag etc -på att vara idiot-tv. Icke då. Sköna amatörer med prilliga talanger (kul), nära nog helproffs (halvkul), blandade med fullkomliga nötter, bl a en helkass "punk-ny-cirkus" som mest var förvirrad(tvärkul). Allt framfört, upphöjt och lättsågat i en positiv anda. I love. Men den falsksjungande familjen borde man såklart klippt bort. Och Bert. Alltid. Och det är ingen vågad gissning att vi snart får löp där Talang2007-Irene bryter ihop för att Talang2007-Josef sexchockade Talang2007-Peppe på efterfesten på BILDERNA VI INTE FICK SE.

(Och det där är ju för övrigt ganska kul; hur låtsastidningarna vecka efter vecka kör den där grejen som går ut på att tv-kanalerna klipper bort det mest sensationella materialet eftersom a) det är för starkt b) det är dynamit som skulle hota eeehh... typ makthavarna c) det är både för starkt och hotfullt. Som tur är rycker då nöjesredaktionerna in och avslöjar och vi upplyses om Lasse Brandebys mjällanfall, Hasse Aros inflammerade vårtgård eller Mirakel-Maries snortande av tavelkritedamm.)

Upplev: IK Sirius fortsätter segertåget i Superettan. I morgon kommer tredje raka segern, nu mot Listerlandets eleganter, eller som man också kan säga, ett av Sveriges onödigaste lag. Dock sponsras de av Sweden Rock, och det är ju lite coolt. Studenternas kl 15.00.
Bilden föreställer Göran Hägg. Lucinda hade vi ju häromveckan.

Thursday, February 22, 2007

Svinalängorna

Inledde sportlovet med att golvas av något influensaliknande. 48 timmar i sängen, med feber, svettningar och Susanna Alakoskis Svinalängorna. Det är en mycket bra roman.

För alla oss som arbetar med barn, är skildringen av Leenas så fullständigt vidrigt utsatta uppväxt, en viktig påminnelse om vilka erfarenheter som kan finnas i det klassrum vi står i. Och för alla andra med, såklart.

"Samhällets representanter" fladdrar till i periferin; de ickeseende social myndigheterna, de tandlösa poliserna och, gudskelov, faktiskt, en trygg klippa till lärare. Boken utspelar sig främst under tidigt sjuttiotal, och det är klart att lagstiftning, rutiner och attityder förändrats, och rent av förbättrats. Men kvar finns fortfarande den fullständigt avgörande skillnaden mellan att titta bort och att våga se.

Läs Svinalängorna.

---

I stället för bild bjuder jag på en länk till Rädda Barnen. Och en till ROKS. För vi kan ju inte bara läsa böcker.

Jolo

Någonstans i det mycket lågmälda bakgrundsbruset i mitt barndomshem fanns Jolo. Att säga att han var idol är väl att ta i men, till honom, Jan Olof Olsson, refererades det lite nu och då. Jag tyckte namnet var coolt, och när Någonstans i Sverige rullade i rutan satt jag där tvärnitad, avsnitt efter avsnitt. Janne Carlsson skrev in sig som Loffe i nån slags folksjäl innan han jönsade bort sig i lördagsunderhållningarnas feberdimmor.

Men det som gjorde intryck på mig var dödarna; han (Andersson?) som fick någon slags kanonrekyl i pallet, och korpral Hugg, som sprängdes i bitar, i det han räddade livet på en som inte förmådde kasta iväg, underen övning med riktiga handgranater. Och när de hjälpte flyktingar över gränsen; först med cyklar, vid den norska; och sedan i krigsslutet, över Torne Älv. Jolo skrev, och det var sentimentalt och folkhemskt på sina ställen, men samtidigt kunnigt och insiktsfullt, och med den blick för detaljer som hjälper betraktaren till att åtminstone närma sig någon slags överblick.

Hos mig väckte Någonstans i Sverige ett intresse för modern historia, som kom att påverka vad jag läste, och därmed även vad jag jobbar med.

Senare läste jag "De tre från Haparanda" och "De tre mot Petrograd", några varv åren runt gymnasiet. Mös, för att böja starkt och uppländskt, var vad jag gjorde, tror jag. Charm och lågtempo, någon lustig hatt med tillhörande dråplig episod. Och, igen, denna - nu skriver jag det! - bildning, som liksom ideligen pös fram bland äventyren. Om de håller för ytterligare en omläsning låter jag dock vara osagt.

Nu ligger den avbildade boken, Eviga följeslagare, vid sängen sedan ett par veckor. Klämmer in den när annan läsning känns tung, trist eller oberfintlig. Korta porträtt av personer och begrepp. Bismarck, Mata Hari, Piraten, Buffalo Bill, Vilde Bill Hickock och Preussaren, för att nämna några. Så djäkla bra. Det är inte anekdotiskt eller överdrivet spirituellt, inte heller allvarstyngt och särriööööst. Bara lätt, elegant, oupphörligen intressant och underhållande. På allvar. Heja Jolo.

Saturday, January 13, 2007

Den här skall ni inte läsa

Tyvärr. Det spelar ingen roll att den utspelar sig i Istanbul. Det här var en riktigt rutten deckare. Usel konstruktion, späckad av schabloner, spekulativ och alldeles för tjock. Betyget på "Belshazzar's daughter" kan inte bli annat än en överkryssad fez.

Skall dock ge Barbara Nadel en chans till; hon kan bättre, uppger säker källa.