Minerad mark...

Hur skall skolan handskas med elever som stör, uppträder hotfullt eller är våldsamma? Genom samtal, stöttning, värderingsövningar, föräldrakontakter, specialundervisning och elevvård naturligtvis. Och så tycker alla.

Men när det inte funkar då? När beteendet inte upphör, utan till och med förvärras? När det beteendet utövas av fler och fler elever?

Här går en skiljelinje mellan de som menar att man då skall ha mer av ovanstående och Kritan som menar att dessa elever inte har i den vanliga skolan att göra. Och ja, jag vet att det kan vara svåra gränsdragningar, och nej, jag vet inte var de skall vara i stället men...

Att det handlar om att fatta svåra beslut, när det gäller att lyfta ut en elev från hans vanliga skola får inte hindra rektorer från att göra detta. Det är bland annat för att fatta svåra beslut som man är chef och har bra betalt.

Att vi i skolan inte vet var de skall vara i stället är inte vårt problem. Det är ett problem för en havererad socialpolitik. Vi måste våga vara professionella och stå för att vår kompetens omfattar problematik hitom en viss gräns, bortom vilken andra måste ta vid.

Att det skulle vara mer inhumant att stänga våldsamme Kalle ute från skolan, än att samme Kalles närvaro gör att Gittan, Lola, Fred och Cindy mår dåligt när de tänker på att gå dit, vilket de kanske följaktligen låter bli, kan jag inte förstå.