Heatwave

Det skall bli den varmaste dagen på 25 år spår Turkish Daily. Ladda med vätska och stanna inne är råden att följa. Så så får det bli. Hittills är det dock i hög grad uthärdligt. Tog en sväng med N i vagnen i förmiddags. Vi drack sjuka mängder vatten och svettades rejält, men belöningen blev en halvtimmes race i en spiralformad rutschkana. I lekparken nere vid vattnet fläktade det skönt, och i skuggan satt jag med en tidning, beredd att serva med äppelbitar och vatten. Man kan definitivt ha det sämre.

Hemvägen, uppför berget, i allt mindre skuggad terräng blev jobbigare. Men hem kom vi, och sedan lodade vi runt mellan duschkabinen och köket i bara kallingarna i väntan på siesta.

Köpte en keps, en sport, för att tåla morgondagens skärseld lite bättre. Ni som känner mig vet att jag tycker att vuxna män - frånsett Redaktörn och Mick Jones - i sportkeps är en styggelse. Jag tar värmelarmen på stort allvar.

På plats

Så var vi här igen. Den här gången fick vi inte huset i parken, det med den underbara verandan (se bild), men väl en studentdublett fullproppad med våningssängar, inrymd i en betongkub, intill vägen med alla bilarna.

N är på. Bil ("biii") är ett av orden som han verkligen behärskar till fullo, och han älskar att stå på balkongen och hojta "BIII! BIII! BIII". Jag älskar just bilarna lite mindre.

Men annars är det fint. Varmt som i en svensk normalbastu, svett på tangentbordet nu, strax efter midnatt. Lägenheten går att fixa till. Å har svart bälte i att flytta våningssängar och kasta ut fula skrivbord. Det kommer att bli kanon. Kvarteret är sig likt. Simit till barnen och solsting till föräldrarna.

Tar vi oss till vattnet får du veta det.

Avslutning

800 pers på den gråmulna skolgården. Inklämd i hörnet på ett lastbilsflak står jag med en bas och kompar den ena förtjusande gruppen efter den andra. Haydn, Riedel och Kolmodin står på programmet. Bland annat. Niorna, av vilka en tredjedel var mitt ansvar när de gick i sexan och sjuan, har klänningar, kostymer och skor som är svåra att gå i.

Efteråt samling i klassrummet. Min röst brister lite och jag får regn i ögat när jag tackar för den här tiden och önskar glad sommar. Dessa ungar är svåra att lämna. Får kramar och gåvor. Små kort de har gjort. Ryggdunkar av föräldrar som tackar och önskar lycka till. Blommor och choklad. Snapsglas(!). Es hemrullade tryffel. En ugnsfast Pyrex från han som brukar vara bollkalle på Studan. "Vi kommer ju att ses där, i alla fall", säger vi till varandra.

Lite senare är det avtackning av sådana som slutar. En av dem är jag. Känns konstigt, men helt rätt.

Nu väntar tre dagars ofokuserat efterarbete. Därefter midsommar i vid Sommens pärla följt av Istanbul.

Vi hörs!

Och vi slog Landskrona med 2-0. 6100 pers på Studan. N härjade så vi fick gå i halvtid, men vem bryr sig? Helt galet bra!

Utflykt

Så kom vi iväg på den efterlängtade cykelutflykten. Vi såg isräfflor, morän och lera. Samt fikade, stektes och lekyte. Femmorna hade sytt ihop ett bra program efter lunch. Jag är en extremt dålig hästskokastare.

Bilderna uppifrån och ner: 1. Det vakna ögat skönjer räfflorna i inlandsisens rörelseriktning. 2. Det vakna ögat hittar ytterligare 57 kids som dväljs i dälden. 3. Coola cyklar har de nuförtiden. Det vakna ögat skönjer Kritans skugga.

Sorg

Klockan 23.00 på nationaldagens kväll ringer kollegan G. Jag förstår att det är viktigt. Hon berättar att O är död. En annan före detta elev har ringt henne, förtvivlad, och berättat. Nu har G kollat och fått det bekräftat, och hon vill att jag skall veta.

Stadsdelen där jag jobbar började byggas för sjutton år sedan. Skolan kom ett år senare. G har varit med sedan starten. Hon känner alla. Svenska som andra språk och engelska är hennes huvudämnen, och hennes lilla klassrum har med åren blivit som ett mindre museum fyllt av minnen och prylar som gamla elever donerat. Bilder, dikter, broderier, souvenirer. Kitsch och konst. En bild av den unga stadsdelens långa historia. På minst varannan pryttel står "Till G. Världens bästa lärare".

O gick på vår skola i tio år - från sexårs till nian. Han gick sina första år i det hus jag jobbar, och där fanns såklart G redan då. O har fyra småsyskon och alla har de haft G. Den yngsta går fortfarande i huset.

När O var färdig med gymnasiet började han vika hos oss. Flera gånger vikade han för mig, och ibland hjälpte han till på mina lektioner. Mycket sympatisk; noggrann och engagerad. Ungarna tyckte om honom och han tyckte om dem.

Men i onsdags morse vaknade han inte.

---

Kondoleansböcker där barnen skriver hjärtskärande och vackert. Kollegor som tar ungar genom de svåra stunderna och frågorna. Minnesstund. G som känner familjen så väl, och som blir skolans länk till sorgen i radhuset.

När försommaren är som vackrast.

Det är en liten stadsdel. Med trådar som spänner över hela jorden.

---

Tack O.

På jobbet

Har drabbats av någon slags istidsfrossa. Möjligen för att en stor del av mina terminer på Geografen handlade om glaciala processer, sedimentering och skit, och jag nästan aldrig har undervisat om det. För det hann vi aldrig när jag jobbade med sjuorna och åttorna och niorna. Hursom, AlfonsÅberg-goes-istid-bilderna föregicks och föranleddes av en mycket påkostad OH-redovisning där åtminstone tio lager ingick. Blev ganska rörigt, men stor succé i målgruppen.

Idag var det trolldeg.

Trolldeg. Smaka på ordet. Jag har inte använt trolldeg sedan våren -74 när jag gick i lekis. Men i arbetslaget fanns såklart ett bra recept, och en grupp ivriga och kunniga nio-åringar gick i morse loss med typ ett kilo deg och en skokartong. Kommer att ta dygn att torka. Har vi för hög temperatur brinner ju kartongfan upp. Men, och det är det viktiga, sedan har de åstadkommit ett 3D-panorama med friggin jättegrytor och allting. Bild kommer.

På eftermiddagen repade jag "We are the world" inför stundande jubileum. Komplett med wailande förortskids, fritidspedagog med nylonsträngad, hon som gick ut för många år sedan och en gång kom typ åtta i Idol, kollegan som låter som Joe Cocker och de andra. Först lät det illa. Sedan fördjävligt. Men, efter en fyra-fem rundor blev det... bra. Rysligt bra, faktiskt. Hoppas vi håller ihop i morgon. Jag är han med basen.

IT

Fortfarande rosslig, f ö. N också. Han hostar sig febrigt igenom nätterna, men kämpar tappert som en liten rosenkindad iller. Jag går runt och snorar och beklagar mig lite lagom. Missar fest. Läser bok. Samt, på lediga stunder, jobbar med en bildserie förklarandes glacialt betingade landskapsformer såsom rundhällar, leråkrar, ändmoräner och flyttblock, här i trakten. Vi jobbar ju med det just nu. Utflykt nästa måndag, då skall de teoretiska fundamenten sitta någorlunda.

Jag jobbar i Paint. Det är möjligt att det finns byråer därute som har tillgång till ännu kraftfullare program. Bilden är nr 8 i en sekvens av kanske 15.

For helvede, mand!

Vad är det som får en kvinnlig bibliotekarie i 53-årsåldern att springa in på planen och försöka nita domaren? Det är frågan vi alla borde ställa oss idag. Svaret är naturligtvis - ingenting.

Men att det är en typ 20-30-40-årig kille som enligt utsago druckit en 15-20 öl, förvånar oss inte. Inte heller att det sker i samband med en fotbollsmatch. Men att det skulle kunna ha med kön eller dagens fotbollskultur att göra är väl ändå lite långsökt.

Tänkbara orsaker till handladet av Puckot i Parken:

a) Alkohol. Hade han varit nykter hade det aldrig hänt. Den här killen är vanligtvis helt främmande för våld och hot. Han kallas privat för "Gängets Mahatma Gandhi". Men när någon lurar i honom öl, blir han som förbytt. Och vem har väl inte blivit ilurad en 15-20 öl någon gång? Blame it on the Beer, baby.

b) Röster. Många hör röster. Röster som säger dumma saker. Som får en vilja göra dumma saker. Här skulle en advokat kunna hitta en bra försvarslinje då man lätt kan hävda att sisådär en trettitusen röster buade och stod i. Killen kände sig kallad.

c) Kulturell bakgrund. Kan man hitta släktlinjer ner mot Sydösteuropa, Anatolien eller Mellanöstern är det förmodligen här någonstans vi hittar orsaken till handlandet. Handlar det om en protestantisk heldansk/helsvensk blir det vanskligare. I vår kultur tar vi avstånd från våld.

d) Vinnarskalle. Vet inte riktigt vad det betyder, men när det handlar om kvalificerade hockipuckon som slåss och lever rövare brukar alltid lika kvalificerade kommentatorsditon hävda att det handlar om det. Så varför inte. Vinnarskalle.

Ett lästips i sammanhanget är Stephan Mendel-Enck "Med uppenbar känsla för stil".

Sgt Povel

N sjuk. Jag krasslig. Hemma för vård av barn, samt undertecknad.

Sgt Pepper 40. Povel 85. Den gemensamma nämnaren här är barndomshemmets skivsamling. Vi hade en (1) "popskiva", ganska länge. Sedan dubblade Bridge over troubled water kategorins omfång, innan en kasettbandspelare småningom gjorde entré, med den teknikens avsaknad av begränsningar. Men först var det alltså Sgt Pepper och friherre Ramel, i konkurrens med Alice Babs och Titti Sjöblom sjungandes Alice Tegnér. Mitt musikaliska arv. Mäktigt. Grattis.