800 pers på den gråmulna skolgården. Inklämd i hörnet på ett lastbilsflak står jag med en bas och kompar den ena förtjusande gruppen efter den andra. Haydn, Riedel och Kolmodin står på programmet. Bland annat. Niorna, av vilka en tredjedel var mitt ansvar när de gick i sexan och sjuan, har klänningar, kostymer och skor som är svåra att gå i.
Efteråt samling i klassrummet. Min röst brister lite och jag får regn i ögat när jag tackar för den här tiden och önskar glad sommar. Dessa ungar är svåra att lämna. Får kramar och gåvor. Små kort de har gjort. Ryggdunkar av föräldrar som tackar och önskar lycka till. Blommor och choklad. Snapsglas(!). Es hemrullade tryffel. En ugnsfast Pyrex från han som brukar vara bollkalle på Studan. "Vi kommer ju att ses där, i alla fall", säger vi till varandra.
Lite senare är det avtackning av sådana som slutar. En av dem är jag. Känns konstigt, men helt rätt.
Nu väntar tre dagars ofokuserat efterarbete. Därefter midsommar i vid Sommens pärla följt av Istanbul.
Vi hörs!
1 comment:
Jag vill också ha sommarlov! Ha kul i Istanbul.
Post a Comment