Åkte sedan hem, Å åkte på ryggskottet den här gången, så nu fick jag bära packning, packa upp, släpa barn och städa. Tranås och Turkiet, varje hemkomst har sin charm.
Torsdagen och fredagen åkte jag till skolan för att jobba. Åstadkom en ny tänkt ordningsoptimerande möblering med bänkarna i räta rader och alla ungar vända framåt. Gjorde i ordning tjutvå små etiketter och placerade kidsen i en tänkt ordningsoptimerande placering. Hus i helvete kommer det att ta på måndag morgon, när de ser vad jag gjort, kanske. Kanske.
Rättade matteböcker som inte rättats sedan mängdlärans avskaffande. Herregud så trist med mekanisk rättning! Säg att det var värt det. Fikade med vaktmästaren I, mig veterligt den enda jag känner som tillbringat ett svenskt friår i den irakiska delen av Kurdistan, och fick veta att när han växte upp hade han inte en leksak. Not one. Nix eine. N har redan tusen, och på fredag fyller han två. Då får han tusen till. Eller en trehjuling. Däremot torde han kunna glömma ett friår i mogen ålder.
2 comments:
"bänkarna i räta rader och alla ungar vända framåt" - låter inte det prercis som gångna tders pluggskola?
Jo, fast mina rader är liksom vågräta, typ fyra i rad. Det är väl lite halvproggigt?
Post a Comment