De oberoende

Vad som är nytt i detta turkiska parlamentsval är den uppmärksamhet de oberoende kandidaterna får, och de chanser de tillmäts. Saken är ju den att det av ett parti krävs 10% av rösterna i hela landet för att få representation i parlamentet. Denna, med internationella mått mätt, exceptionellt höga tröskel är tillskapad för att hålla minoriteter - t ex kurder - utanför politikens centrum. Om de bildar egna partier skall de inte ha en chans att komma in, tänker man sig. Och det funkar. Så fick t ex DTP närmare hälften av rösterna i valkretsar i sydöstra Turkiet, men endast AKP och CHP kunde skicka representanter från landsändan.

Spärren kan också ge en extrem hävstångseffekt vid val. Så innebar t ex parlamentsvalet 2002 att samtliga partier åkte ur, och bara nya kom in.

Oberoende kandidater omfattas dock inte av spärren. Vad jag förstår "räcker det" att man får röster i motsvarande ett mandat i den valkrets man ställer upp, för att komma in i parlamentet. De oberoende kan i år grovt delas in i två grupper. I den ena gruppen finns de som står "fria" från de etablerade partierna. I Istanbul ställer exempelvis professor Baskin Oran upp. Han kämpar för grupper som inte får någon plats på den etablerade politikens dagordning såsom aleviter, kurder, zigenare, och homosexuella, för att nämna några.

I den andra gruppen hittar vi till exempel kurdiska politiker som inom ramen för ett parti inte kommer att klara spärren. De man gjort i år är då att officiellt lämna partiet och ställa upp som oberoende. Genom att vara ett känt namn med stort stöd i sin region, kan man då hoppas på plats i Ankara. Jag hoppas de lyckas.