Showing posts with label val. Show all posts
Showing posts with label val. Show all posts

Sunday, July 22, 2007

Svarta havet


Efter en inställd direktbuss och en timmes väntan åkte vi kommunalt till Sariyer. Därifrån taxi till Svarta Havet. En parasollstinn, söndersponsrad och glassig anläggning, ägd av universitetet men förvaltatd av fiffige Frasse typ, blev vår belöning. Och kristallklart vatten, sand i näsborrarna och ljuvliga vågor. Som vi njöt.

Sedan i måndags är M och W äntligen på plats. De vet hur man nyttjar vågorna, kan jag säga.
Väl hemma en improviserad valvaka med kronärstkockor på balkongen, för de stora. W och N vek ner sig, Svarta Havet kostar på.
Det ser ju ut att ha gått bra, även om det vore roligare om inte MHP kommit in.

Valdagen 07.45

Från balkongen ser jag skolgården där morgontidiga medborgare är på väg för att rösta.

Saturday, July 21, 2007

Jag hoppas...


...att AKP får en stabil majoritet. Detta för att Turkiet skall fortsätta vägen mot större respekt för mänskliga rättigheter, mindre inflytande för militären och "den djupa staten" och ett fortsatt arbete för EU-medlemskap.

...att så många kvinnliga kandidater som möjligt kommer in i parlamentet.

...att de kurdiska politiker som ställer upp som oberoende kandidater lyckas ta sig in i parlamentet, så att de vidriga nationalister som vill jämställa kurder mer terrorister och hålla dem utanför politiken, får lång näsa.

...att MHP gör tokfiasko.

De oberoende

Vad som är nytt i detta turkiska parlamentsval är den uppmärksamhet de oberoende kandidaterna får, och de chanser de tillmäts. Saken är ju den att det av ett parti krävs 10% av rösterna i hela landet för att få representation i parlamentet. Denna, med internationella mått mätt, exceptionellt höga tröskel är tillskapad för att hålla minoriteter - t ex kurder - utanför politikens centrum. Om de bildar egna partier skall de inte ha en chans att komma in, tänker man sig. Och det funkar. Så fick t ex DTP närmare hälften av rösterna i valkretsar i sydöstra Turkiet, men endast AKP och CHP kunde skicka representanter från landsändan.

Spärren kan också ge en extrem hävstångseffekt vid val. Så innebar t ex parlamentsvalet 2002 att samtliga partier åkte ur, och bara nya kom in.

Oberoende kandidater omfattas dock inte av spärren. Vad jag förstår "räcker det" att man får röster i motsvarande ett mandat i den valkrets man ställer upp, för att komma in i parlamentet. De oberoende kan i år grovt delas in i två grupper. I den ena gruppen finns de som står "fria" från de etablerade partierna. I Istanbul ställer exempelvis professor Baskin Oran upp. Han kämpar för grupper som inte får någon plats på den etablerade politikens dagordning såsom aleviter, kurder, zigenare, och homosexuella, för att nämna några.

I den andra gruppen hittar vi till exempel kurdiska politiker som inom ramen för ett parti inte kommer att klara spärren. De man gjort i år är då att officiellt lämna partiet och ställa upp som oberoende. Genom att vara ett känt namn med stort stöd i sin region, kan man då hoppas på plats i Ankara. Jag hoppas de lyckas.

Thursday, July 19, 2007

Valspurt


Idag tittar vi närmare på ett par valaffischer. Vi har det demokratiska partiet, som bedöms ha en 50/50 chans att ta sig över 10% spärren, och det gamla, av Atatürk en gång startade, Republikanska Folkpartiet.

Mehmet Ağar - med oss alla är han förstås bara Mehmet - kör med en familjär stil som närmar sig den gräns där gemytet övergår i ren och skär mysfryntlighet. Vem skulle inte vilja krypa upp i knät där och höra hur det var förr i tiden? I så fall skulle han kanske berätta om hur militären, vid kuppen 1960, lät avrätta partiledaren Adnan Menderes. Det är ett parti i "högermitten" som saknat representation i parlamentet under den senaste mandatperioden. Jag skulle kunna gissa att man tappade de liberala väljarna till AKP.
Nu vill man nå dem, men också de mer traditionsrotade som annars hamnar hos nationalisterna i MHP, eller hos CHP, när man satsar stort på en comeback. Mehmet räknar upp arbetare, bönder, industriarbetare, soldater, affärsmän, familjefäder, arbetslösa och lärare; alla skall de sätta sitt hopp till DP och - i statens och nationens namn - lägga sin röst på Mehmet och hans kompisar. För ett nytt turkiskt ledarskap.
Deniz Baykal - som i helgen anklagade Erdoğan och AKP för att dela ut guldpengar till folket, och som då av premiärministern uppmanades att ta ett IQ-test; det är spurt nu - kör lite på samma sätt, fast i bild. Har sett tre olika versioner av denna; en fotoshoppad och Botoxstinn partiledare som med nyplockade ögonbryn visar vägen för en grupp "arbetare" eller "intellektuella" eller "tjänstemän". Ni vet sådana som kommer direkt från jobbet, och som man kanske inte riktigt sett uppställda på det här sättet, blickande in i framtiden, sedan reklambyrån Lenin&Brindfors gick i putten.
Texten säger att man vill ha bort immuniteten - för parlamentsledamöter gissar jag, för skumma AKP:are som delar ut guld, får pengar under bordet av USA, till exempel - och att ren politik vinner. Om jag fattat detta rätt. Min parlör höljer ibland budskapen i gåtfulla dimmor. Nu är det tid för CHP, slutar man.
Och jag.

Saturday, July 14, 2007

Val








Nästa söndag, den 22, är det parlamentsval här. Det blir allt mer påtagligt när man rör sig ute på stan. Överallt flaggspel med partisymboler. Asjobbiga högtalarbilar som vräker ur sig sina budskap på turkisk maxvolym. Inför-artiklar i tidningarna och politiska utspel hit och dit.

Min guide i sammanhanget är Turkish Daily News som just nu kör två artikelserier som jag försöker följa. Den ena är en traditionell genomgång "fråga för fråga" där de stora partiernas ståndpunkter inom något område avhandlas varje dag. EU, högre utbildning och eller skattepolitik, t ex. Den andra artikelserien är en resa till olika platser i detta stora land, där man försöker se vad som är heta frågor i exempelvis Van, Konya eller Trabzon.

Den fråga som dominerar debatten, även om den kanske inte så tydligt är en direkt valfråga, är huruvida Turkiet borde gå in i norra Irak för att försöka komma åt de baser som PKK tros ha där. De flesta partier är överens om att varken den lokala irakiska kurdika administrationen eller de amerikanska trupperna gör det de lovat; att se till att PKK inte har en fristad i norra Irak. Men hur Turkiet skall agera är en annan fråga. Nationalisterna i MHP trycker på för en intervention. De gamla "kemalist-sossarna" i CHP likaså, om än inte lika tydligt. Regeringspartiet AKP intar en mer avvaktande hållning, och anklagas av oppositionen för att ha tagit emot en miljard under bordet från USA, för att inte gå över gränsen. Oppositionens hållning i frågan är konsistent med kritiken mot regeringens positiva EU-politik: Premiärminister Erdoğan säljer ut Turkiet till västvärlden.

De frågor som "folket" ute i landet verkar mest bekymrade över annars har med ekonomi att göra. Man vill ha bätter betalt för sitt jordbruk, man vill ha jobb, och det är politikerna i Ankara skall fixa det, så att de äntligen visar vad de är till för. Perspektivet påminner mycket om det man möter i svensk glesbygd, eller i det amerikanska inlandet; politikernas uppgift är i första hand att landa hem tillräckligt med baon till den egna regionen, annars kan de lägga ner. Ett perspektiv de lokala kandidaterna givetvis försöker profitera på; en röst på mig är en röst på nya vägbyggen i provinsen. Jfr Botniabanan, Stålverk 80 eller jordbruksstöd.

Helt utan koll tippar jag att det går kalasbra för AKP, för bra för MHP och dåligt för CHP. Populisterna i GP kommer inte in, här är spärren 10 %, men det är nära. Om det nya parlamentet klarar att utse en president är dock en öppen fråga.
Återkommer med liute mer om EU, påstådd islamism och estetik.