Torsdagens dammsugning bedrevs i furiöst tempo till Led Zeppelins "Houses of the Holy". Det var sannerligen inte första gången den kraftfulla kvartetten gav mig styrka att sanera, och ju mer jag tänker på det, desto säkrare blir jag på att jag nästan bara lyssnar på Zeppelin när jag utför monotont och bullrigt hushållsarbete.

Och jag blir således lite fnissig när jag tänker på diskrepansen mellan det blytungt seriösa, ockulta och heroinstinna upplägget hos Jimmy Page et cons å ena sidan, och dess nutida funktion som hushållsnära tjänst å den andra.