Det skrivs mycket om "skolan" nu för tiden. Man beskriver, och rent av förklarar. Man skildrar, tycker och gissar. Kommenterar, härjar och löddrar upp sig till fradga ibland. Antyder och ironiserar. Och lite då och då tittar man på statistiken. Ni vet, typ sanningen. Man kanske publicerar listor där landets bästa/värsta skolor rankas. Eller som idag, där Metro trumpetar "Lägre betyg för alla i invandrartäta skolor".Så här ser det ut, enligt artikeln. De som går på skolor i "invandrartäta områden" löper dubbelt så stor risk att inte komma in på gymnasiet, som de som inte bor där. Oavsett om de har "invandrabakgrund" eller inte. Men, de som bor i området, men går i skola i ett annat område, löper mindre risk; dvs de lyckas bättre i grundskolan.
Det första förhållandet kommenterar Lotta Persson på SCB, med att det är (väl kända, min anm) socioekonomiska faktorer som ligger bakom detta, och att det inte är själva invandreriet i sig som är boven. Wow. Att det går bättre för dem som bor i invandrartäta områden, men går i skola någon annanstans, kommenterar Lotta Persson så här: "Från betygssynpunkt lönar det sig alltså att söka sig till en skola som inte ligger i ett invandrartätt område".
Lotta P, och journalisten Andreas Jelvefors med, får man förmoda eftersom han valt att inte kommentera denna utsaga, tror alltså att den elev som flyttar kommer att få högre betyg på nästa ställe, allt annat lika. Att det i hög grad är studiemotiverade elever som drar, verkar inte ha fallit dem in. Men det faller mig in. Snudd på dagligen. Och det tror jag vi måste intressera oss lite mer för.
I januari var det Aftonbladet som blåste på med listor över Sveriges bästa skolor. Vad man hade gjort var att kolla var meritvärdena (betygen) var högst. Det kan såklart vara intressant att kolla. Kanske. Men vad betyder det, i dessa dagars jakt på den bästa skolan för dina barn? Vi kan mäta elevmassans absoluta resultat utan att ta hänsyn till de där socioekonomiska faktorerna till exempel. Då kommer vi ofta fram till att barn till svenska akademiker genomsnittligt är lite rikare och lyckas lite bättre i skolan, än barn till flyktingar från t ex Mellanöstern eller Afrikas horn. Att då påstå att en skola fylld av rika svenska akademikerbarn med det genomsnittliga meritvärdet 215, är bättre än en flyktingbarnsdominerad skola där motsvarande siffra är säg, 210, blir lite tokigt. Fler elever där får höga betyg, visst, men med hänsyn till deras förutsättningar, borde resultaten vara mycket bättre. Så den som, i valet mellan dessa två, vill optimera chanserna för sitt barn bör kanske välja "flyktingskolan", eftersom det där tycks finnas någon framgångsfaktor som gör att eleverna lyckas mycket bra, sett till bakgrunden.
Det där har man, lite förenklat, försökt kompensera för i Skolverkets databas Salsa. Genom att hålla en rad bakgrundsfaktorer konstanta försöker man hitta "rättvisare" mätmetoder. Gå gärna dit och kolla. Kön, föräldrarnas utbildning och härkomst är det man valt att fokusera på. Rensar man för det framträder ny statistik, i mina ögon mycket mer intressant än den obearbetade.
Men... vad vi inte ser är vilka resurser en skola tillförs. Som förälder kanske det inte är så viktigt, man vill försöka se var ens unge får störst möjlighet att utveckla sina kunskaper (vilket i sig är högst diskutabelt, men nu lekte vi att det var så), och då är det skitsamma om de goda resultaten tillkommit genom ekonomisk dopning eller på svältkost. Men för oss som jobar där är det ju viktigt. Att mötas av en löpsedel som förklarar att ens skola är "sämst i länet" (jag har för mig att något sånt hände nånstans, härförleden), känns möjligen mindre tungt om man kan trösta sig med att de lokala politikerna skurit ner budgeten med några miljoner. På samma sätt kan man kanske sträcka lite på sig, och rentav i ett lönesamtal hävda att man tycks vara ganska duktig som kan upprätthålla goda resultat, trots en alltmer slimmad budget. (Slimmad budget låter bättre än nedskärningar i chefens öron, nästan lite hälsotightduktigt gjort liksom, tänk på det när du löneförhandlar!)
Nåväl. Kvar har vi nu att titta på huruvida den enskilda skolan sätter vettiga betyg eller inte. Möjligen skulle vi kunna komma sanningen närmare om vi tittade på resultaten av de nationella proven - ni vet de där hemliga som ligger ute på internet - i stället, men eftersom de rättas och bedöms av samma personer som sedan sätter betyg, så innehåller de rimligen samma möjliga felkällor.
Så vill vi verkligen veta vilken grundskola som är bäst, borde vi titta på resultaten i ett senare skede, säg i trean på gymnasiet. Kan vi se att elevernma från en viss skola - med alla möjliga salsafaktorer bortkollrade - lyckas bättre än medelslashasarna så, se där!, kanske vet vi något om dessa grundskolors "kvalitet".
Dock, om jag nu som förälder vill min telning väl, är det detta vi skall titta på? Tror vi verkligen att lille Benedictus (eller vad han eller hon nu kan heta), individen alltså, kommer att bete sig som sannolikhetens välvilliga tjänare och prestera enligt vad den ur massan framkramade statistiken förutspår? Fan trot.
Och som sagt, är det ett förmodat betygsutfall i nian vi riktar in oss på när vi talar om den bästa skolan? Tycker vi verkligen det är så viktigt? Fan trot, igen. Men det blir bra rubriker. Och det är ju kul att kolla "hur man ligger till".
---
Till Aftonbladets artikel går det inte att länka. Den finns under någons slags betaltjänst dit jag inte har tillträde.
No comments:
Post a Comment